Två saker

Den här bloggen försöker förgäves hänga på min vardag men hamnar alltid en vecka efter. Några kommentarer till söndagens avslutningsavsnitt av The Sopranos? Ju mer jag tänker på det framstår det som ett mästerverk. Tänkte ni på hur varje episod följer sin egen estetiska logik? I sista avsnittet var nästan varje scen korthuggen och fragmentarisk ända fram till slutscenen, denna utdragna uppvisning av det som kallas "suspense". Storhet blir sällan tydligare än så. Läs Matt Zoller Seits – i sedvanlig ordning fenomenala – analys här.

När jag lyssnar på UGK:s International Players Anthem har jag dock svårt att höra någonting annat än Willie Hutchs storartade I Choose You. Så misslyckat kan det bli när man inte gör något annat än att bara rappa över en gammal klassiker, som Jaheim å sin sida gjorde väldigt mycket av och som jag misstog mig total om här. Jag kände inte till den då, men nu måste jag hylla The Mack som en av de fjorton bästa soulplattorna mellan 1971 och 1981.

Lyssna:
Willie Hutch "I Choose You" från The Mack (1973)