Tills vidare

Skriver bara ett kort inlägg för att meddela att jag finns kvar och berätta om vad som kommer framöver. En betraktelse över jazzbutikernas utflytt från Rörstrandsgatan i Stockholm. En liten nekrolog över Joe Zawinul. En recension av Ludvig Berghes nya plattor. Några noga utvalda MP3:or. Något om Steven Soderberghs misslyckade The Good German. Har lite för lite tid just nu. Men jag är snart tillbaka igen.

Tills dess, apropå gårdagens Sopranos, läs Matt Zoller Seitz storartade analys av förr-förr-förra veckans avsnitt Chasing It. När man läser så här briljant tv/film/drama-analys vill man nästan bara ägna resten av livet åt att titta, lyssna och skriva.

"You start chasing it, and every time you get your hands around it, you fall further backwards." This is what Tony Soprano talks about when he talks about happiness. I don't mean happiness in the la-dee-da, skipping-through-the-daisies sense. I mean a deeper sense of happiness that, when identified and consciously cultivated, endures even during grim times: a sense of being centered, of having a pretty good idea of who you are and feeling reasonably sure that your life is working with you rather than against you.