I teorin blir jag bara sömnig när Far Out Recordnings fiskar upp ännu en brasiliansk legend från glömskans laguner. I praktiken älskar jag det jag hör.
Han heter Arthur Verocai och släppte ett mytomspunnet album i början av 70-talet, på den tiden underkänt av Brasiliens kritikerkår men sedermera klassikermärkt av skivsamlare världen över. Han kom därefter inte att spela in någonting mer i eget namn, utan återgick till att vara musikalisk ledare och arrangör för otaliga brasilianska stjärnor och tv-serier – ett ganska klassiskt öde inom den brasiliansk musiken. Tills nu alltså, 35 år senare, när han släpper sin andra platta Encore.
Det började en sen kväll i en underjordisk studio i London där Far Outs överstepräst Joe Davis spelade upp Arthurs gamla platta för producenterna Mark Pritchard och Dave Brinkworth. De blev tokiga i hans arrangemang och ropade i kör: "Honom ska vi ha!" Allt väl egentligen. Särskilt med tanke på hur utomordentligt bra Encore har blivit. Och med tanke på vad Far Out tidigare har lyckats göra för Azymuths, Marcos Valles och Joyces karriärer. Att de har fört ut dem till "en ung generation som upptäckte den brasilianska musiken på dansgolvet" som jag kunde ha skrivit för sju år sedan. Men denna lovvärda kulturgärning har blivit lika mycket karriärlyft som karriärfälla. När denna generation musiker inte längre har någon publik på hemmaplan måste de frenetiskt turnera på europeiska och japanska klubbar med alla gamla örhängen i bagaget, ofta med lite väl grovhugget dansgolvssväng. Med resultatet att en tidigare så progressiv artist som Marcos Valle inte rört sig en centimeter sedan 1974.
Och Far Out Recordings, sprungna ur acid-jazzens faiblesse för brasiliansk 70-talsfusion, har väl – mer eller mindre omedvetet – inte direkt pressat sina artister till förnyelse, även om de förmodligen själva tycker att deras plattor är nytänkande enligt den enkla formeln: "Ju närmare originalen desto bättre, så länge vi kryddar med lite moderna beats så att kidsen inte blir bortskrämda." Det kan ju lätt bli så om man lyssnar mer på sin skivsamling än sitt hjärta.
Just därför, om jag nu får vara lite elak, kändes projektet med Arthur Verocai hopplöst statiskt. Inte blev det mer originellt av att både Quantic och Madlib fick basunera ut hur mycket de gillar Verocai i pressreleasen. Vilket är fint på det personliga planet, men snabbt slår över i den ängsligaste marknadsföringstaktiken den här sidan om Straight No Chaser. Men den som antagligen bryr sig allra minst är den gode Arthur Verocai själv. Han är nog mest glad över att få spela in en skiva igen. Han verkar inte heller bry sig det minsta om att försöka flörta med europeiska klubbkids, vilket han på sitt självklara sätt också verkar ha övertygat medproducenten Dave Brinkworth om.
Just därför, om jag nu får vara ohejdat positiv, plockar han obekymrat upp stafettpinnen från 1972 och spinner med över 35 års mer erfarenhet de vackraste stråk- och blåsarrangemangen jag hört i år. Och han gör det med den obesvärade integritet som bara kan finnas hos den som redan blivit bortglömd en gång.
Jag skulle kunna skriva om tidiga mornar, dagg, nejlikor och stränder där nattens kyla fortfarande ligger kvar i sanden när solens första strålar kittlar huden. Jag skulle kunna beskriva hans klassiskt skolade brassefusion genom 70-talets bästa album från Elis Regina, Marcos Valle och Wilson Simonal. Men jag skulle i samma ögonbick hemfalla åt en typ av brasseromantik som jag för stunden lämnat bakom mig. Arthur Verocai behöver inte det. Lyssna.
Här är vad jag lyssnar på annars:
Darlin' 2.14 The Beach Boys "Wild Honey"
I'd Love Just Once To See You 1.51 The Beach Boys "Wild Honey"
Firecracker (on our way to a new years party) 3.50 Jens Lekman "You Are The Light"
Auge Für Auge Macht Die Welt Blind 4.51 Fabian Kallerdahl Galore "Maxi Music"
Hultsfred 98 (at hultsfred 98) 4.34 Jens Lekman "You Are The Light"
Vertigo (Henrik Schwarz Remix) 7.00 Booka Shade "5 Years Get Physical"
I Feel Blue 4.56 Alif Tree "French Cuisine"
Here 4.54 Jeanette Lindstrom "In the Middle of This Riddle"
We Dont 5.10 Tweet "It's Me Again"
I Found That I Was Wrong 2.43 Mel & Tim "Good Guys Only Win In The Movies"
Mail Call Time 3.17 Mel & Tim "Good Guys Only Win In The Movies"
Ain't Love Wonderful 2.22 Mel & Tim "Good Guys Only Win In The Movies"
The Strut 4.21 Eddie Daniels "This Is New"
International Players Anthem feat Outkast 4.25 UGK "UGK: Underground Kingz"
Let Me Lay With You 5.48 Wee Gee "Hold On (To Your Dreams)"
Is It All Over My Face (Larry Levan Mix) 6.57 Loose Joints "The World Of Arthur Russell"
Two Of Us 7.25 Supermayer "Save The World"
Belle 3.44 Alif Tree "French Cuisine"
Troppo 10.01 Michael Garrick "Troppo"
I can't talk about that 2.58 El Perro Del Mar "Look! It's El Perro Del Mar!"
Here comes that feeling 3.15 El Perro Del Mar "Look! It's El Perro Del Mar!"
Victim Of Circumstance 2.37 The City "Now That Everything's Been Said"
Why Are You Leaving 3.39 The City "Now That Everything's Been Said"
Evil Dub 6.15 Trentemøller "The Last Resort"
Structure #1 4.19 Alberto Pinton Quintet "The Visible"
Deadly Species 5.34 Alif Tree "French Cuisine"
You've Got to Have Freedom 6.52 Pharoah Sanders "Journey To The One"
Sold Out 4.36 Dalindeo "Open Scenes"
Bahia minha preta 4.51 Simone Moreno "Samba Makossa"
Meio de campo 2.33 Simone Moreno "Samba Makossa"
Ode Maritima 3.01 Francis Hime "Se Porem Fosse Portanto"
Voodoo 4.22 Dalindeo "Open Scenes"
Adriana 1.39 Os Ipanemas "Os Ipanemas"
Jangal 2.34 Os Ipanemas "Os Ipanemas"
Berimbau 2.39 Os Ipanemas "Os Ipanemas"
Kill a Party Ressurect it (at a Jennifer Brown concert) 2.38 Jens Lekman "You Are The Light"
onsdag, oktober 10, 2007
En andra chans
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar