Jag måste vara världens sämst informerade Andrew Hill-älskare. Världens bästa jazzpianist dog av lungcancer, 75 år gammal, för drygt en månad sedan.
Förbluffande nog släppte han så sent som förra året den kompromisslösa Time Lines på Blue Note. Vilket är - sjukt - starkt av någon med lungcancer. Den kraften, som märktes i varenda anslag och varenda paus, som fanns i varenda ton i hans skruvade skalor, kommer jag att sakna oändligt mycket. Precis som Greg Osby, Jason Moran och en hel värld av jazzälskare.
Ty Andrew Hill var ett av jazzens sista levande genier. Han var en av de sista monumentala innovatörerna. Själv hade jag förmånen att intervjua honom för snart sju år sedan och har efter det försökt skriva om honom så ofta det bara gått - typ här och här. Men främst vill jag nog rekommendera John Murphs fina artikel i JazzTimes, kanske den allra sista intervjun med Andrew Hill, som finns att ladda ned här.
tisdag, maj 22, 2007
Inte Andrew också...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tyckte det var konstigt att du inte uppmärksammat detta tidigare!
Jag vet, jag vet...
Skicka en kommentar