Musikåret 2006 del 2

Nu är jag uppkopplad igen för ett ögonblick. Har åkt iväg till Kalix för att fira resten av julen i de norrbottniska skogarna. Varma brasor, kalla dagar och kristallklara nätter. Och mitt i alltihopa fortsätter min summering av musikåret 2006.




Årets tack-för-återutgivningen

Ovanför en uppsättning utmärkt skandinavisk 60-talsjazz som åter fick se dagens ljus svävade Arthur Russells saliga ande. Med tanke på hur electronican lät i år kunde den sista plattan från vänsterdiscons stora geni, inspelad 1988, inte ha kommit lägligare.

Arthur Russell ”Springfield” (Audika)
”On The Spot – A Peek At The 1960s Nordic Jazz Scene” (Ricky-Tick)
Jazz Quintet 60 ”Presenting Jazz Quintet 60” (Fontana Danmark)
Pedro Biker with Kenny Drew & Sahib Shihab “The Song Is You” (Sonet/Fontana Danmark)
Nathan Davis "Happy Girl" (MPS 1965)






Årets remixar

I händerna på supercoola dub-hiphop-kollektivet Jazzy Sport från Tokyo förvandlades Soular Sounds rätt mediokra nujazz-låt till en mörk och mjuk bomullstuss att rulla runt med. Annars var det poptechnon från The Field, Meat Boys och Isabel y Decibe som imponerade.

Soular Sound ”Things We Do (Jazzy Sport Dub Remix)
Marit Bergman ”No Party (The Field Remix)”
Justin Timberlake ”My Love (Isabel y Decibel Bootleg mix)”
Robyn ”For Every Hearbeat (Meatboys Remix)”
The Five Corners Quintet feat Mark Murphy ”Jamming (Nicola Conte For Friends And Relatives Rework)





Årets det-svarta-musikarvet-på-svenska

Det låter sinnessjukt, men även i år kom några av de bästa och mest originella tolkningarna av den svarta musikarvet från Sverige. Fibes, Oh Fibes skapade lysande sängkammarsoul à la 1984, Sonic Mechatronic Arkestra fortsatte med sin flummiga rymdfunk, Sofi Hellborg gjorde afrobeat från Malmö med självaste Tony Allen på trummor och Salem Al Fakir gjorde årets Stevie Wonder-pop med ”Good Song”.

Fibes, Oh Fibes ”Emotional” (Pluxemburg)
Salem Al Fakir ”Good Song” (EMI)
Sonic Mechatronic Arkestra ”Overunity” (Moserobie)
Sofi Hellborg ”To Give Is To Get” (Ajabu)






Årets soul-som-inte-behöver-förklaras

Jaheim ”Ghetto Classics” (Warner)
John Legend ”Once Again” (RCA)
T.I. ”The King” (Grand Hustle/Atlantic)






Årets två-utmärkta-från-Brasilien

Adao Daxelebarada vet jag fortfarande väldigt lite om, annat än att han sjunger med en härligt hes röst till slipad MPB och har ett långt getskägg som får honom att se ut som en ädel favela-poet. Cibelle gjorde en fantastisk spelning på Södra teatern tillsammans med en koncentrerad trio och ett tjugotal små effektskpande manicker.

Adao Daxalebarada “Escolastica” (Tratore/Ambulante)
Cibelle “The Shine Of Dried Electric Leaves” (Six Degrees)






Årets upptäckter

I år blev jag på allvar besatt av den moderna tangons mästare Astor Piazzolla, framför allt genom den svåråtkomliga boxen med de plattor som kopplade ihop hans ”tango nuevo” med slickad fusion och förde ut allihopa i stora världen. Mer om dessa senare. Annars upptäckte jag en del utmärkt halvgammal jazz vilket var kul.

Astor Piazzolla ”Piazzollissimo” (Just A Memory/ Box 1973-83)
Brandford Marsalis Quartet ”Crazy People Music” (Columbia 1990)
Pete La Roca ”Turkish Women At The Bath” (Douglas 1967)
Roy Haynes ”Cracklin´” (Prestige 1962)
Marcus Roberts ”Gershwin For Lovers” (Columbia 1994)






Årets helt-sonika-bästa-platta

Charlotte Gainsbourg ”5:55” (Because Music)

Jag måste kalla den årets platta även om jag vet att det är en lögn eftersom jag gillar så mycket olika musik. Men Charlotte Gainsbourg, med både Air och Jarvis Cocker bakom sig, sjöng så undflyende, sensuellt, banalt och uppriktigt att resultatet blev en kärv hybrid av många av mina egna känslor. Läs mer här.