Husbyggaren

Just nu är Örjan Hultén den bästa strukturfascist jag vet. Han tillhör den där skolan av kompromisslöst arkitektoniska saxofonister. Han tillhör husbyggarna. De som alltid spikar upp en bastant grundstruktur i sina improvisationer. De som jobbar efter noggranna melodiska ritningar. De som skapar ett omsorgsfullt system av tematiska fraser som blir till oändliga passager genom de små palatsen till jazzlåtar de bygger upp.

Den senaste plattan heter In The Woods och liknar mest en stor rymlig herrgård som slogs upp av Hultén, Filip Augustson på bas och Fredrik Rundqvist på trummor, under en enda kreativ dag i de ångermanländska skogarna i vintras. Den är precis så luftig som bara pianolösa trioplattor kan vara. Man sugs in genom portarna och stannar gärna länge, ungefär som i Markku Houvilas fantastiska illustration här nedanför.



Annars är det Sonny Rollins som brukar betraktas som jazzens största husbyggare. I slutet av 50-talet började jazzteoretikerna klia sig i bockskäggen och tala om ”tematisk improvisation” när de skulle beskriva Sonny Rollins och hans flygande solokonst. Till skillnad från bebopens improvisationer som bygger på en nästan absurt komplex harmonik, eller den modala jazzen som bygger på en avgränsad tonskala, utgick den tematiska improvisationen istället från en stark melodi som kunde utvecklas på alla tänkbara sätt.

Sonny Rollins stora paradnummer blev den klassiska calypson St Thomas och när Örjan Hultén, någonstans i mitten av nya plattan, sparkar igång sin egen It’s Ugly Here, I Like It (suburban calypso) är det förstås en noga genomtänkt och alldeles utomordentlig hylling. Lyssna här. Precis som 50-talets Rollins har han sparkat ut pianisten för att bli kvitt den förtryckande harmoniken, så att melodierna ska kunna svälla ut till de där små palatsen vi gärna kryper in i.

När andra – vi kan kalla dem astronauterna – jobbar med så lösa tyglar som möjligt och ser varje improvisation som en äventyrlig förvandling från punkt A till B arbetar Örjan Hultén Trio istället med att försöka maximera själva punkt A. Jodå, det är äventyrligt så att det räcker men aldrig en millimeter utanför låtarnas ursprungliga temperament. Eller på bekostnad av en fantastisk melodi. Örjan Hultén skulle aldrig tillåta ett fuskbygge.