Vilken fantastisk video till en fantastisk låt! Till den här vill man dansa. Det ville jag dock inte igår natt när jag hamnade på Sturecompagniet. Det var min svensexa. Så många kvällar som jag har spenderat i den lokalen, särskilt när klubben Fusion höll hov där och skapade en hipp jazzbar mitt på Stureplan. Men nu kände jag inte längre igen mig. Musiken var rätt sunkig trance och jag kände mig gammal.
Låt mig ömka mig lite.
Jag tycker det är svårt att bli äldre. Överallt möts man av prestationssamhällets ungdomskult. Egentligen känns det mest som en gigantisk paradox. Man ska lyckas, liksom bli färdig, så tidigt. Ju yngre och mer framgångsrik desto bättre. Kunskap är inte längre kopplad till ålder och erfarenhet i ett snabbrörligt mediasamhälle där det främst handlar om att snabbt kunna tolka information och prestera därefter. Vilket på vissa sätt är positivt, på andra vis absolut inte. Sen så handlar det förstås om att vi hela tiden ska konsumera oss unga. Jag tror att min generation, som var tjugoåringar på 90-talet, får slita som fasen för att inte helt släppa greppet om den populärkulturella livsstil som definierade vår identitet. Precis som vi får anstränga oss för att alltid komma ihåg när man inte ska låtsas att man är nitton fortfarande. Att åldras med värdighet kort sagt. Det kan vara stressigt.
Samtidigt tycker jag det är härligt att bli äldre. Klokare. Lite mer kompis med sig själv. Lite mer självsäker och trygg. Lite mer sammansatt – helare – som individ. Att känna att "det här jag" och i bästa fall tycka om det. Vilket delvis är raka motsatsen till det konsumtionssamhälle som skymtade fram i förra stycket. Men att bli äldre och mer självsäker behöver tack och lov inte betyda stagnation. Förmodligen raka motsatsen, bara med lite annorlunda prioriteringar.
Att lyssna på Justice, eller för den delen John Coltrane, betyder naturligtvis helt olika saker för en 35-åring och en 15-åring men den musikaliska glädjen är konstant och bygger broar, lång ovanför de där normerna om hur vi förväntas vara och tycka.
(Det slår mig först nu, när jag skrivit klart, hur det här inlägget skulle kunna kopplas till en viss tidigare debatt. Vi lämnar det.)
3 kommentarer:
Om du tyckte DEN DÄR videon och låten var bra så ska du höra originalet! Mycket bättre än den kassa klippningen i videoversionen. Videon är ganska cool annars!
Justice - D.A.N.C.E (Original)
http://www.zshare.net/audio/160730868cfc84/
lr kanske den mer klassiska distade electro Justice versionen?
Justice - B.E.A.T
http://www.zshare.net/audio/1607291dccec06/
Heja Tobias! Av en ren tillfällighet ramlade jag in på din blogg när jag letade efter en bild.Helt otroligt. Sannolikheten för detta måste vara försvinnande liten.Nåja, nog om det.Intressant läsning var det.Kände igen dig. Initierat och passionerat. Nästan som våra musikteoretiska diskussioner på "den gamla goda tiden" uppe i Umeå.Hehe.Jag kommer naturligtvis att återkomma och Duke Pearson har jag redan börjat bekanta mig med just i denna stund.Vill också passa på att gratulera så stort till det stundande bröllopet/Robert K.
The Lemur: Härligt - hämtar hem nu direkt. Tack!!
Robert: Vad kul att du hittade hit - via Google Images av alla källor! Vilken bild var det? Ja du, det finns nog faktiskt en ganska tydlig röd tråd från en misslyckad musikerkarriär till den här bloggen. Tack för annat! Hoppas vi ses snart - hör av er om ni är i Stockholm!
Skicka en kommentar