Min vän Pierre

På fredag åker jag till Paris. Teambuilding heter det på pappret. Paris Jazz Corner, à la carte-menyer, Kitsuné, café au lait, Colette, Favela Chic och Palais du Tokyo betyder det i praktiken. Det vore förstås ingen stor sak om det inte var för att jag inte har varit i Paris på över tio år. Intressant nog sammanfaller detta också med att jag just upptäkt ett viktigt kapitel i den franska musikhistorien: Saravah.

Enligt myten startade Pierre Barouh denna etikett 1966, med en tidstypisk förälskelse i bossanovan och de pengar han tjänade på musiken till Claude Lelouchs film En man och en kvinna som han skrev tillsammans med Francis Lai. Som vi alla vet blev ledmotivet en exempellös hit och easyklassiker, men framför allt presenterade filmen Barouh – i rollen som Anouk Aimées ex-man – som en bohemisk blandning av Serge Gainsbourg och João Gilberto när han uppträder med sin gitarr och framför vad som skulle bli startskottet: den legendariska Samba Saravah, skriven av Baden Powell och med texten av Vinicius de Moraes.





På sätt och vis kan jag tycka att Samba Saravah förminskas en aning i kombination med Claude Lelouchs tillrättalagda bilder. Samtidigt kan ingen missa att det är den mest lekfullt nyförälskade programförklaring som någonsin gjorts, särskilt när Pierre Barouh namndroppar sina brasilianska hjältar en efter en över Baden Powells osvikliga bossagitarr. Fast nyförälskad? Barouh hade spelat in sin Saudade (Un manque habité) redan 1960, även denna gång med Baden Powell, vilket gör den till en av de första utombrasilianska bossorna.

Om nu Barouhs tolkningar av bossanovan, givetvis med en omisskännlig fransk chansonbrytning, blev startskotten för Saravah kom etiketten snart att ha en betydligt mer heterogen katalog än så. Den gode Pierre, med ett stadigt kassaflöde från sin filmsuccé, lär ha sagt till sina artister att de skulle ta god tid på sig, känna efter noga, gå på djupet och spela in någonting "som de inte ångrar om ett halvår". Ut kom därför allt ifrån märklig harpsichordjazz av Baroque Jazz Trio och spräcklig djungeljazz från Barney Wilen till klassisk chanson, bistroballader och experimentell konstpop à la Brigitte Fontaine i klassiskt samarbete med Art Ensemble of Chicago.

Men vad som framför allt slår mig när jag lyssnar igenom mina två japanska samlingsplattor är hur etiketten tycks ha spelat en nyckelroll i framväxten av den starka franska traditionen av världsmusik. Något som alltså började med den unge Barouhs romantiska och oskuldsfulla utblick mot Brasilien för att sedan fortsätta med allt djärvare och exprimentella hybrider av jazz, tropicalia och det nordafrikanska musikarv som kolonialismen hade bränt in i den franska själen. Ett konsekvent genreöverskridande som aldrig tappade känslan för starka melodier och givetvis löpte parallellt med den politiska och konstnärliga radikaliseringen mot slutet av 60-talet. Samt inte att förglömma med framväxten av den franska frijazzen genom bolag som BYG Actuel.

Jag kan faktiskt inte hålla mig för skratt när jag tänker på mina kollegors nervösa leenden och flackande blickar när jag sa att jag bokat in dem på en grundkurs i fransk frijazz hos Paris Jazz Corner. Nej, jag ska förstås inte tvinga dem. Men Pierre Barouh kommer i alla fall att guida mig genom ett Paris som jag vet håller på att rasa samman och befinner sig långt från 60-talets romantiska vyer, tillsammans med valda delar Sebastien Tellier.

Till exempel La Ritournelle. (Och Divine.) Vilket för oss över till Tony Allen. Saravah nådde visserligen aldrig ned till Nigeria, men att Fela Kutis afrofunk har ett särskilt starkt fäste i Frankrike behöver man bara åka till Skåne för att bli påmind om. Till Sofi Hellborg närmare bestämt. Hon är Skånes kvinnliga svar på Femi Kuti, renlärigt skolad i världmusikalisk anda efter många år i Paris där hon bland annat spelade med Mory Kanté. Förra året blev jag imponerad av hennes nasala sång och vidunderligt tajta afrofunk på plattan To Give Is To Get där både Tony Allen och Timbuktu medverkade. För några veckor sedan kom uppföljaren Drummig Is Calling i brevlådan och visade sig om möjligt vara ännu tajtare och konsekventare i sin omfamning av afrofunken. Jag kan i och för sig tycka att den konceptuellt sett är aningen svagare än den förra, lite tråkigare helt enkelt, men nickar ändå gillande till Sofis fortsatta expeditioner till Afrika .

Här är vad jag lyssnar på annars:

A Tonga Da Mironga Do Kabulete 3.23 José Barrense-Dias "Saravah for Café Après-Midi"
Joppo & Eno (Pink Alert Re-Rub) 7.37 Antena "Versions Spéciales - Camino Del Sol"
Freedom Traveller 6.11 Charles Lloyd "Nirvana"
Number One 3.55 Pacific "Reveries"
Love Isn't Always On Time 3.41 Pacific "Reveries"
Johnny Too Bad (Sleepless Church Dub) 7.41 Allistair "Twelve"
Philly Mignon 5.30 Freddie Hubbard "Here To Stay"
Here's Where Mary Loved To Be 2.24 The Arcadians "Crepuscule For Cafe Apres-Midi"
Message De Noel 3.57 Mikado "Crepuscule For Cafe Apres-Midi"
Noelle A Hawaii 3.25 Antena "Crepuscule For Cafe Apres-Midi"
Lollita's Back In Town 2.35 The Arcadians "Crepuscule For Cafe Apres-Midi"
It Is Now Either 4.15 Artificial Latvasmäki "Fabric 34"
Isabel, the Liberator 8.29 Woody Shaw "For Sure!"
The Mind Inspector 3.54 DJ Dolores "I Real"
E Isso Ai 3.01 Doris Monteiro "Doris"
Mas Que Doidice 2.07 Doris Monteiro "Doris"
Driva'man 5.18 Max Roach "We Insist!: Freedom Now Suite"
Like You'll Never See Me Again Remix ft. Ludacris 3.58 Alicia Keys "Soul Lounge"
Time Is Love 3.50 Black Ivory "Don't Turn Around"
Don'T Turn Around 3.25 Black Ivory "Don't Turn Around"
You know me better (Samim remix) 6.05 Róisín Murphy "You Know Me Better"
Espresso Loco 2.54 Francy Boland "Out Of The Background"
No Space 6.42 Hans Olding "No Space"
So Young 5.35 Nicolas Makelberge "Dying In Africa"
Seedy Films 5.04 Soft Cell "The Dark Side Of Disco Vol. 3"
C.C. 12.16 Art Blakey & the Jazz Messengers "Child's Dance"
Waiting For A Train (Instrumental Dub) 6.11 Moonbase "The Dark Side Of Disco Vol. 3"
Camino Del Sol (Todd Terje Remix) 6.44 Antena "Versions Spéciales - Camino Del Sol"
Yubimine 6.05 H3fk "Nubiska nätter"
Endless 3.20 Kazumasa Hashimoto "Euphoriam"
cendre 3.10 fennesz + sakamoto "Cendre"