Isabelle

Den här helgen har jag inte varit i närheten av Swedish Jazz Celebration. Det närmaste jag kom var Torbjörn Zetterbergs releasefest för sitt singer/songwriter-projekt Folke på Riche i onsdags. Jag har hållt mig på avstånd av två anledningar. Jag har haft några privata saker som tyngt mig och jag har helst suttit hemma och lyssnat på Isabelle Antena.

Hon är min största upptäckt på länge. Isabelle. Låt mig börja på Crepuscule for Café Apres-midi. Två supersnygga och fullastade japanska samlingsplattor från den cappuccino-till-lunch-designade serien Café Apres-midi över den belgiska 80-talsetiketten Les Disques Crepuscule. Här samlades de mjukaste, jazzigaste och mest romantiska delarna av den popmusik som brukar tvingas in under begreppet post-punk. Just nu är jag ytterst fascinerad av denna etikett och denna epok i musikhistorien. Här blandades tidig brittisk tweepop från Pale Fountains, Orange Juice och Aztec Camera med Thomas Dolbys teknologiballader och populärklassiska sonetter från Michael Nyman och Gavin Bryars. Alltihopa med en sorts drömsk optimism, en intellektuell glädje och någon sorts nordeuropeiskt överdriven längtan till Medelhavets helande stränder.



Denna längtan förkroppsligades av Antena – eller, ja, de blev ett slags ofrivilligt objekt för denna längtan när de själva egentligen blickade någon annanstans. Isabelle Antena var uppvuxen i Paris men hade lärt sig flytande engelska som au pair hos Yes-keyboardisten Rick Wakeman i London och fått ett starkt musikaliskt självförtroende på köpet. Hemma igenom träffade hon Pascale Moiroud och Sylvain Fasy som delade samma musikaliska preferenser som hon själv. De startade ett band som fick heta Antena – med ena foten i Antonio Carlos Jobims tidlösa melodier och paret Gilbertos för evigt honungslena vemod, och den andra i samtidens experimentella electropop från Soft Cell, Yazoo, Ultravox och givetvis Kraftwerk. Precis den hybriden, på pappret onannolik och vansklig, blev verklighet i en elektrifierad och smått psykedelisk version av The Boy From Ipanema. "Electro-samba" skrev tidningarna.

Det blev en EP med namnet Camino del Sol som kom i början av 1982 och i några storartade ögonblick svepte in bossanovans vemod i svala syntfiltar, kopplade Stan Getz till en analog dator och ställde sig längst ut på Normandies vindpinade atlantkust och blickade ut mot vågorna. Dagen innan hade de fnittrat sig igenom en dagisversion av Michel Legrands titelspår till Jacques Demys Flickorna i Rochefort. Två år senare släppte Antena – utan Pascale – sin andra platta En Cavale som de hade spelat med gräddan av studioeliten i London, gravt influerade av Nile Rogers och Chics blankpolerade funksoul. Men hur mycket soul och funk de än försökte uppbringa stod de ändå alltid kvar i sina egna erfarenheter, precis som The Style Council och The Blow Monkeys. Precis därför blev det också så bra.



När Camino Del Sol kom på CD för snart tre år sedan var det en viktig nyutgivning. Eller snarare nylansering, eftersom Antena i många avseenden var 25 år före sin tid. Camino Del Sol är alltså inte bara underbar, den är också anmärkningsvärt samtida, varför det måste ha fallit sig naturligt att låta några av dagens electroakter, däribland Todd Terje, Nouvelle Vague och Chromatics, remixa hela Camino Del Sol under namnet Versions Spéciales i slutet av förra året. Särskilt som varken Nouvelle Vague eller Chromatics skulle ha låtit som de gör utan Antena.

Två år tidigare, i en annan del av remixsfären, hade en annan skola av producenter med Nicola Conte och Thievery Corporation i spetsen remixat Isabelle Antenas nya bossaplatta Easy Does It under namnet Issy Does It. Härifrån slogs en bro tillbaka Le poisson des mers du sud från Isabelle Antenas första soloskiva Hoping For Love som släpptes av Crepuscule 1987. En skiva som definierade en märkligt älskvärd och marginell tradition av nybossa och electropopjazz som tidigt blev stor i Japan och sedan spred sig till resten av världen. Utan João Gilberto hade ju inte Isabelle Antena låtit som hon gör och utan Isabelle hade inte Bebel Gilberto låtit som hon gör.

Jag lyssnare vidare. Aningen nyförälskad.