Oh, Laura!

Dörren till studion öppnas med ett ryck. Med bestämda steg går Laura Nyro, 20 år gammal, fram till gruppen av studiomusiker som samlats mitt på golvet. Hon sträcker fram de noterade arrangemangen till en efter en av dem.

- Here is how to play, sir!

Sedan springer hon bort till flygeln, hinner knappt sätta sig och börjar räkna in.


Det är i slutet av november 1967 och Laura Nyro, 20 år gammal, spelar in den epokgörande Eli and The 13th Confession. En virtuos, brådmogen, sömlös tonårssymfoni av tindrande brill building-pop, bekymrade singer/songwriter-ballader, storstadsjazz och innerlig blåögd soul.

På tre veckor sålde den minutiöst utformade japanska mini-lp-cd:n slut. Komplett som den var med originalutgåvans utanpåvik med Lauras texter och tre tidigare outgivna låtar. Jag hittade en av de sista på eBay.

Lyssna:
Laura Nyro "Stone Soul Picnic (unreleased piano demo)" (ZShare)
Bobby Hughes Combination "Laura's Kerma" (ZShare)