Joe Henderson på latin

Det tog över tre månader för den att anlända. Jag hade nästan glömt bort den, tänkte att det kanske inte gör så mycket om den inte kommer, förstod inte bättre, förstod inte vilken överraskning den skulle bli.

Det var en fin Milestonepressning av Joe Hendersons Canyon Lady som jag ropade in på eBay i mitten av januari. Jag hade just köpt latinjazztrumpetaren Luis Gascas självbetilade album från 1972 där Joe Henderson spelar sax och förstod att Gasca på motsvarande sätt gästade på Canyon Lady ett år senare. Jag slog till, halvt på chans och fick årets andra stora jazzupptäckt i posten. (Den första finns här.)



Joe Henderson spelade in Canyon Lady i oktober 1973 i Fantasystudion i Berkeley, Kalifornien. Av musikaliska anledningar tror jag att det var oerhört varmt och svettigt utanför studion de där dagarna. "Humid", så som det aldrig kan vara på våra breddgrader. Hela Canyon Lady präglas av sådan tryckande hetta. Både i de tjocka, nästan lite fuktiga blåsarrangemangen av Luis Gasca och i den lite loja men samtidigt oändligt flexibla latinrytmiken.

Tänk dig att du tar jazzbussen till norra Los Angeles spanska förorter i början av 70-talet. På vägen hinner du uppleva stora delar av Karliforniens samtida musikaliska landskap. Du hör Carlos Santanas latinfunk, Lalo Schifrins filmmusik och anar George Dukes mjukisfusion bakom nästa kvarter. Som chaufför har du en alltid lika självsäker Joe Henderson. Han förråder aldrig sin ton. Han spelar alltid med samma säkerhet, samma handfasta rörelse mellan förförande melodier och exakt spräck. Han förråder sig aldrig, han tar bluesen med sig in i de mest specifika av latinska tonfall. Det gjorde han på Kenny Dorhams Una Mas 1963 och det gör han på Canyon Lady tio år senare. Oj, så bra det är.

Canyon Lady blev en av Joe Hendersons sista skivor på Milestone. Ett par år senare skulle han precis som så många andra jazzmusiker hamna i en mörk skugga bakom discon som dominerade all svart musik i slutet av 70-talet. Som få andra lyckades han emellertid kravla sig tillbaka upp på jazzscenen och spelade in den legendariska och sakliga The State Of The Tenor 1985. Som få andra lyckades han också spela in en av sina bästa plattor på ålderns höst, Miles Davis-hyllningen So Near, So Far från 1994. Han var stor, Joe.

Lägger upp valda delar av mästerverket, jo så är det, Canyon Lady:
Joe Henderson "Canyon Lady" (ZShare)
Joe Henderson "Tres Palabres" (ZShare)