One for Junior

Inför kvällens avsnitt av The Sopranos (ja, det känns nästan som en befrielse att följa SVTs kalender i dessa den optimala tillgänglighetens tider) tänkte jag påminna om förra veckans magnifika slutscen där en kyligt registrerande kameraåkning sveper över sjukhemmets utegård och landar vid den uppgivne Corrado "Junior" Soprano där han sitter bland sina sinnesslöa patientvänner – kokandes av vrede inombords, tungt medicinerad och avtrubbad utombords. Alltihopa till de mörkt hedonistiska tonerna av Benny Goodmans "Sing Sing Sing" från 1938.

The Sopranos skapare må alltid ha varit exceptionellt skickliga i sina musikval men här överträffade de nog sig själva. Gene Krupas energiska trumfanfar – senast hyllad av Koop i Voices... Darling och ett nyckelspår i swing- och burlesktrenden – slungar sig vilt mot den grådaskiga filmbilden, men den kompakta tristessen viker inte en millimeter för Benny Goodmans yviga swingexotism. Det är lika smärtsamt som det är upplyftande att se. Kanske är det sista sången för Junior Soprano, det sista minnet av de gyllene åren, den tid då man festade på blodigt allvar och Benny Goodman skakade om världen då han fick hela Carnegie Hall att ställa sig upp och dansa.

Här kommer den i komplett originalversion:
Benny Goodman "Sing Sing Sing" (ZShare)