Höst i Stockholm. Eller i New York.

Jazzen ljuger ofta. Precis som rocken och kanske någon gång även soulen. Den ger sken av att vara inbjudande, ärlig, rak, intim och "bara för dig". Men i själva verket är den hopplöst självupptagen.

I rockens fall handlar det förstås om falsk och genomkommersiell ”äkthet” som snabbt reduceras till uttorkade manér och slitna klichéer. I jazzens fall, däremot, år förljugenheten ofta musikaliskt grundad. Den värsta riskzonen är den kammarmusikaliska tradition som drog igång med Bill Evans tidiga 60-talstrio. Hierarkierna revs ned, instrumentalisterna kröp nära inpå varandra, slingrade sig kring låtarna och nosade upp minsta lilla nyans och skiftning. I många fall blev resultatet lysande, som en minitornado av riktad uppmärksamhet och en hemlig ingång till någonting djupt mänskligt. Men lika ofta har det blivit katastrofalt tråkigt och självupptaget när det visar sig att musikerna är mest intresserade av varandra och glömde kvar det allmängiltiga någonstans utanför dörren. Att jobba med små medel kräver stor fantasi och ännu större personlighet.



Värst av alla måste duoplattorna vara. Jazzen kryllar av dem, den ena syrefattigare än den andra. Därför blir det tyvärr de lysande undantagen som bekräftar regeln. Ett undantag som har paralyserat mig nyligen är Gary Burtons ECM-platta Crystal Silencefrån 1971 tillsammans med Chick Corea. Jag avfärdade den först helt och hållet innan jag sköljdes med av ett lågintensivt duggregn av vibrafon och piano.

Ett annat lysande undantag är Karl-Martin Almqvists och Mathias Landaeus sprillans nya Double Door som lika gärna hade kunnat heta Höst i Stockholm. Eller Höst i New York, eftersom musiken hela tiden leder tillbaka Karl-Martin och Mathias till deras studieår i New York i mitten av 90-talet. Den som har lyssnat på deras tidigare plattor, både tillsammans och var för sig, vet att de alltid återkommer till dessa rötter hur de än gör. De återvänder alltid till den lyriska och lite sentimentala sidan av New York-jazzen som de är ganska ensamma om att ha översatt till svenska.



Gång på gång återvänder de. Om än bara för några känslosamma ögonblick. De passerar Williamsburgsbron sent på natten och ser Sonny Rollins sitta högst upp i brofästet med sina ensamma saxofon, de följer Art Tatums och Earl Hines glada fotspår genom ett blomstrande Harlem, de bläddrar i de bortkastade partituren i gränderna bakom Tin Pan Alley och de öppnar dörren till The Five Spot för att smygkika på Thelonious Monk och John Coltrane.

Fast det är jazzkonnässörens version. Tänk Höst i Stockholm i stället. Eller Höst i Vetlanda om det passar bättre. Karl-Martin Almqvist och Mathias Landaeus har tack gode gud inte gjort den här plattan för att de är så intresserade av varandra. De vill lika gärna skriva din biografi.

Suck it to me!

Min måndag var ganska mörk. Utomhus, utombords,inombords. Ljuset speds av Mathias Landaeus som firade sin nya platta Goes A Long Way med sitt House of Approximation på Mosebacke. Och helt ärligt tror jag det var den roligaste (alltså bokstavligen roligaste) jazzkonsert jag hört i år.

Fast House of Appromixation har ju alltid spelat med både innovativ och virtuos självdistans. Inte självironi, märk väl. Allt kommer från hjärtat, men är samtidigt föremål för ständigt omtolkning. De bygger upp, tänker om och river ned. Både musiken och alla statiska idéer om hur jazz ska låta. Barnsligt? Nej. Pretentiöst? Absolut inte. Svängigt? Definitivt. Allt är också föremål för en våldsam idéblandning. Även om House of Approximations hårda kärna – byggd på Mathias vresigt souliga piano, Karl-Martin Almqvists runda blås och den där underbart spretiga funken – alltid består.

Hmmm, jag bär fortfarande med mig den avslutande souljazzgroovern A little sucking goes a long, long way med fantastisk handklappsentusiasm från slagverkaren Ola Bothzén. Titta på bilden, titta på händerna, lyssna och klappa med.

Här är vad jag lyssnar på annars:

Shayla 3.58 Blondie "Eat To The Beat"
Atomic 4.40 Blondie "Eat To The Beat"
The Real Guitarist (In The House) 6.40 Steve Kuhn "Live In New York"
Sound-A-Sleep 4.18 Blondie "Eat To The Beat"
The Deer In The Forest, Pt. 1 1.35 Arthur Russell "Calling Out Of Context"
Sandstorms 6.54 Carl Craig "Jerome Sydenham - Explosive Hi-Fidelity Sounds"
17.1 7.22 Eddie Palmieri "Super Imposition"
Don't Believe A Word [Sleep Walker Remix] 5.02 Sleepwalker "Works"
Tulipskirt 4.02 Josef & Erika "Small Small Small Small Sounds"
One Evening 3.37 Feist "Let It Die"
Leisure Suite 4.07 Feist "Let It Die"
Lonely Lonely 4.10 Feist "Let It Die"
Green Dolphin Street 9.24 Walter Bishop Jr. "Speak Low"
Now That It's All Over 4.32 Willie Hutch "The Mack"
Kanske Ar Jag Kar I Dig 4.44 Jens Lekman "Night Falls Over Kortedala"
It Was A Strange Time In My Life 5.09 Jens Lekman "Night Falls Over Kortedala"
Do What You Gotta Do 3.58 The Four Tops "Now! (Tamla Motown LP)"
Mac Arthur Park 6.17 The Four Tops "Now! (Tamla Motown LP)"
Don't Bring Back Memories 2.51 The Four Tops "Now! (Tamla Motown LP)"
Back Home 6.05 Jackie McLean "Hipnosis"
Stockholm – Go Bang! (Club Mix) 4.06 Jerome Sydenham & Mikael Nordgren "Jerome Sydenham - Explosive Hi-Fidelity Sounds"
Solo 2.59 Edison Machado E Samba Novo "Edison Machado & Samba Novo"
Você 2.36 Edison Machado E Samba Novo "Edison Machado & Samba Novo"
Tupã Tupi 3.37 Arthur Verocai "Encore"
Amor Na Contra-Mão 4.02 Arthur Verocai "Encore"
Menino Travesso 2.46 Edison Machado E Samba Novo "Edison Machado & Samba Novo"
Angkor Wat 6.25 Gil Evans "Into The Hot"
Leaving smears 4.25 Band in Box "FYN 49"
Christmas Leftovers 5.13 Mr. Suitcase "The Shame Of Being Imperfect"
Dance Away 3.47 Roxy Music "Manifesto"
Angel Eyes 2.51 Roxy Music "Manifesto"
Kissing You Is A Waste of Time 6.03 We Feed Them Knives "FYN 51"
Absolutions 4.40 Max Roach "Members, Don't Git Weary"
Snowflake 7.33 Trentemøller "The Last Resort"
Pokerface 3.59 Jazz Quintet '60 "Jazz Quintet -60"
Gnossienne Nr. 4 3.30 Erik Satie "Johannes Cernota plays Erik Satie"

Musik vecka 44

Usch, just nu är det mesta svinstressigt, ineffektivt och allmänt kaotiskt. Har inte hunnit med något vettigt inlägg på länge. Kom just hem efter Mathias Landaeus och Karl-Martin Almqvists releaseparty för deras nya duoplatta. Återkommer med kommentarer om den. Annars är jag mest såld på och det slumpmässiga, melodiösa blippandet från Kompakt och den svåremotståndliga Charlotte Gainsbourg vars senaste platta 5:55måste få en egen notis framöver (förmdoligen med några grumliga kopplingar till den otillåtna Lemon Inceste med pappa Serge och hennes insats i Michel Gondrys The Science of Sleep som jag inte hann se i New Orleans).

I väntan på någonting bättre kommer veckans lista.

The Songs That We Sing 3.00 Charlotte Gainsbourg "The Songs That We Sing"
Deixa 5.19 Cibelle "Cibelle"
So Sei Viver No Samba 4.43 Cibelle "Cibelle"
Rapaz de Bem 3.49 Bossa Tres e Jo Basile "Bossa Tres e Jo Basile"
O Menino desce o Morro 2.39 Bossa Tres e Jo Basile "Bossa Tres e Jo Basile"
Birthday 4.16 Junior Boys "Last Exit"
Life In The Sun (Embee Remix) 4.05 JOL "Blueprints #01"
Full Circle 5.16 Karl-Martin Almqvist "Full Circle"
Demo 1 3.58 Nils Krogh "Disposition EP"
Cool Out 3.04 Leroy Hutson "Sunday Afternoon At Dingwalls"
Daddy Thing 3.50 Jaheim "Ghetto Classics"
Like A DJ 3.49 Jaheim "Ghetto Classics"
Side 2 14.23 The Impressions "Loving Power"
Forgetful 3.42 Jaheim "Ghetto Classics"
Come Sunday 9.30 Archie Shepp "The Cry Of My People"
Wellen 6.24 Dirk Leyers "Kompakt Total 6"
Tell Me About It 6.56 Superpitcher "Kompakt Total 6"
Hate 5.46 Cibelle "Cibelle"
Cores 2 21.07 Caetano Veloso "Cores Nomes"
Boogie Down 7.03 The Similou "Blueprints #01"
Live at Dominoes 5.38 The Avalanches "Since I Left You"
Extra Kings 3.46 The Avalanches "Since I Left You"
Old Gospel 10.43 Jackie McLean "New And Old Gospel"
Under The Sun 7.02 Junior Boys "Last Exit"
Handed Down 5.07 Ludvig Berghe Trio "Weekend"
Afternoon Sister 2.24 Air "The Virgin Suicides"
Ghost Song 2.16 Air "The Virgin Suicides"
Emtpy House 2.58 Air "The Virgin Suicides"
Crystal Silence 9.05 Gary Burton with Chick Corea "Crystal Silence"