tag:blogger.com,1999:blog-312538192024-03-13T11:55:28.905+01:00Tobydammit & CoEn blogg om jazz och annat väsentligt.Tobydammithttp://www.blogger.com/profile/17072355722070028180noreply@blogger.comBlogger189125tag:blogger.com,1999:blog-31253819.post-14544479302515942082008-08-19T00:33:00.007+02:002009-06-28T22:18:36.252+02:00Tjänstledigt.Hej, det är jag igen. Det är snart en månad sedan sist. Jag vet, jag borde ha hört av mig och sagt att jag varit semesterledig. Har någon saknat mig? Inte jag själv i alla fall. Inte just nu. Det cirkulerar lite för många andra saker i mitt liv för att jag ska hinna blogga.<br /><br />Dessutom är jag inte så inspirerad just nu. Inte ens <a href="http://www.isaachayes.com/">Isaac Hayes</a> tragiska <a href="http://news.bbc.co.uk/1/hi/entertainment/7552986.stm">död</a> kunde tvinga ur mig ett inlägg. Inte heller <a href="http://www.karlmartinalmqvist.com/">Karl-Martin Almqvists</a> som vanligt majestätiska <a href="http://www.classicsonline.com/catalogue/product.aspx?pid=615491">Stretching A Portfolio</a> som jag fick för två veckor sedan. Inte ens japanska <a href="http://www.jazzysport.com/">Jazzy Sports</a> nördiga hiphop som jag lyssnar på just nu. Eller den sublima <a href="http://www.youtube.com/watch?v=whRRR08A3Ac">Strange Overtones</a> – förra veckans försmak till David Byrne och Brian Enos nysläppta <a href="http://everythingthathappens.com/">Everything That Happens Will Happen Today</a>, uppföljaren till den 27 år gamla <a href="http://phobos.apple.com/WebObjects/MZStore.woa/wa/viewAlbum?i=144893534&id=144893309&s=143456&partnerId=2003">My Life In The Bush Of Ghosts</a> som jag hittade på fin vinyl en vacker julidag i Seattle i år. <br /><br />Inte ens den. Då är det illa. Jag tar härmed tjänstledigt från Tobydammit & Co. <br /><br />Jag behöver bli inspirerad igen. Det har blivit 190 inlägg hittills. Tusen tack alla ni som läst! Ni som vill får gärna <a href="mailto:brandt.tobias@comhem.se"/>maila</a> mig, eller kommentera, så hör jag av mig när jag är på banan igen. Om nu era RSS-läsare skulle svika.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhSf3G29mnuK8v5cbsiVrz0bUWJQnok63pcJYtNhvd09kvcQqNdQws7JaGbARtVA2e9KkW0a3ffLC1cYW84-JXJBiRCnfQeFf1hWo_PXus1VnRyBtT-ekCMTau_w1kEN5W4Nzk6Ow/s1600-h/Marcello.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhSf3G29mnuK8v5cbsiVrz0bUWJQnok63pcJYtNhvd09kvcQqNdQws7JaGbARtVA2e9KkW0a3ffLC1cYW84-JXJBiRCnfQeFf1hWo_PXus1VnRyBtT-ekCMTau_w1kEN5W4Nzk6Ow/s400/Marcello.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5235988355574293618" /></a><br /><br />Men låt mig avsluta med någonting som faktiskt fick igång mig. Jag hittade <a href="http://singersaintsrecords.blogspot.com/">Singer-Saints</a> av en slump via <a href="http://images.google.com/imghp?hl=EN&tab=wi">Google Images</a> och steg rakt in i ett väldigt eget MP3-blogguniversum. Just det, i den digitala optimala tillgänglighetens tid känns ju snart ingenting exklusivt längre och det genuint personliga håller ofta på att devalveras på kuppen. Men Joe Sarno presenterar stolt sin spretiga, men samtidigt tveklöst konsekventa musiksmak. Här blandas minimalism, bossa, evergreens, 60-talssoundtracks, post-rock, cooljazz, tropicalia, no wave och frijazz – både intuitivt och associativt. Här finns så många trådar som man aldrig hade kunnat drömma om att få dra ihop. Det har redan blivit många självbespeglingar, önskedrömmar, utgrävningar och uppvaknanden. <br /><br />Till exempel den makalösa hyllningsplattan <a href="http://singersaintsrecords.blogspot.com/2008/03/hal-willner-amarcord-nino-rota.html">Amarcord Nino Rota</a> som jag inte alls visste fanns. Jag älskar ju som ni vet <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Federico_Fellini">Fellini</a> och är särskilt svag för <a href="http://www.ninorota.com/">Nino Rotas</a> surrealistiskt vemodiga och karnevaliska melodier. Att valda delar av New Yorks konstrockscen och jazzvärld i början av 80-talet skulle gå samman under ledning av <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Hal_Willner">Hal Willner</a> och hylla Nino Rota lät mest som en bisarr önsketanke. Att Debbie Harry och Steve Lacy skulle vistas på samma skiva, tillsammans med bröderna Marsalis? Är det sant? Att <a href="http://www.jakibyard.org/">Jaki Byard</a> – denna formidabla pianist, detta stabbiga geni som inte ens <a href="http://tobydammitco.blogspot.com/2008/04/argast-av-dem-alla.html">Charlie Mingus</a> kunde tämja – skulle göra solopiano av Nino Rotas ledmotiv till <a href="http://phobos.apple.com/WebObjects/MZStore.woa/wa/viewAlbum?i=61014759&id=61015100&s=143456&partnerId=2003">La Strada</a> kunde jag faktiskt inte föreställa mig skönheten av. Jag blev tårögd för ett kort ögonblick. <br /><br />Att min långvariga jazzpassion och sliriga förälskelse i det tidiga 80-talets no wave-pop – i kölvattnet efter dess massiva påverkan på de senaste årens klubbmusik och min nytända fäbless för <a href="http://www.davidbyrne.com/">David Byrne</a> – skulle förenas med min snobbigast cineasm hade jag kort sagt aldrig kunna drömma om. Enrico Ravas och Giovanni Tommasos tre år gamla <a href="http://phobos.apple.com/WebObjects/MZStore.woa/wa/viewAlbum?i=6925235&id=6925284&s=143456&partnerId=2003">La Dolce Vita</a> med jazztolknignar av den italienska filmens klassiker lät mig ana en möjlighet som jag hade glömt.<br /><br />Sådana upptäckter sparkar igång vem som helst. (Nästan.) Kanske dags att se <a href="http://www.imdb.com/title/tt0059229/">Julietta och andarna</a> igen.<br /><br />För övrigt får jag rekommendera <a href="http://elreza.blogspot.com/">El Reza</a>, <a href="http://keytarsandviolins.blogspot.com/">Keytars & Violins</a>, <a href="http://soundcloud.com/">Soundcloud</a> och <a href="http://www.jamendo.com/en/">Jamendo</a>. Och till sist - kanske för sista gången hoppas någon av er - här är vad jag lyssnar på annars:<br /><br />Wild Wild Life 3.42 Talking Heads "True Stories" <br />Strange Overtones 4.18 David Byrne and Brian Eno "Everything That Happens Will Happen Today" <br />Interlude From Juliet Of The Spirits 0.34 Dave Samuels "Amarcord Nino Rota (I Remember Nino Rota)" <br />Amarcord 7.49 Jaki Byard "Amarcord Nino Rota (I Remember Nino Rota)" Jazz <br />Finster 4.12 Eine Kleine Nacht Musik "Eine Kleine Nacht Musik" <br />Cue 5.01 Cornelius "Gum - ep" <br />Parla 8.17 Naruyoshi Kikuchi Dub Sextet "The Revolution Will Not Be Computerized" <br />Un Heure 3.51 Sebastien Tellier "Sexuality" <br />Fraud 01 1.22 Mr.Suitcase "Frauds" <br />Paper Moon 5.12 Booka Shade "Movements" <br />A Time for Love 4.53 Elvin Jones "Merry-Go-Round" <br />To Climb The Cliff 3.44 Antena "Camino Del Sol" <br />Pra Você Que Vai Chegar 2.46 Claúdia "Você, Claúdia, Você" <br />Vai E Vem 2.27 Claúdia "Você, Claúdia, Você" <br />Heater (Diplo Remix) 3.57 Samim "Heater" <br />Weldon 6.01 Timo Lassy "The Soul & Jazz Of Timo Lassy" <br />Limbo 4.59 Bryan Ferry "Bête Noire" <br />Problemes Damour (Dub) 6.10 Alexander Robotnick "The Dark Side Of Disco Vol.1" <br />Melody for Bu 7.23 Harold Vick "Don't Look Back" <br />Time (Caharsia Mix) 4.14 Pluramon "Colette Cap & Pep!New!!!" Unclassifiable <br />Black Cherry 4.50 Goldfrapp "Colette Cap & Pep!New!!!" <br />Second Wind 6.54 Magnus Broo Quartet "Painbody" <br />Naoka's F 6.06 Syclops "I've Got My Eye On You" <br />So Special (Feat Rozzi Daime) 3.35 Sa-Ra "The Hollywood Recordings" <br />And If (Feat Ty Of Ty & Kory) 2.37 Sa-Ra "The Hollywood Recordings" <br />Talk To The Rain 3.00 Spring "Talk To The Rain" <br />You're So Hard To Forget 2.57 Spring "Talk To The Rain" <br />Allure 4.06 Jay-Z + DJ Danger Mouse "The Grey Album" <br />Gee Sam Gee 6.38 Yusef Lateef "Club Date" <br />Barefoot in Beverly Hills 4.07 Grace Jones "Inside Story" <br />You Rented A Space 3.25 Cristina "Funky Nassau - The Compass Point Story" <br />Black and White 5.23 Hans Koller Big Band "New York City" <br />I Wonder 2.57 The Willowz "Eternal Sunshine Of The Spotless Mind" <br />Peer Pressure 1.13 Jon Brion "Eternal Sunshine Of The Spotless Mind" Soundtrack <br />She's Like Gravity 3.31 Nicolas Makelberge "Dying In Africa" <br />The Night Has A Thousand Eyes 6.05 Steve Kuhn "Childhood Is Forever" <br />Darkness 3.10 The Police "Ghost In The Machine"Tobydammithttp://www.blogger.com/profile/17072355722070028180noreply@blogger.com20tag:blogger.com,1999:blog-31253819.post-52766241235622953152008-07-21T14:10:00.009+02:002008-11-13T06:41:08.350+01:00Mary m.fl.Skärgården tog mig bort från både uppkoppling och jazzfestival. Dock hann jag se <a href="http://www.mjblige.com/">Mary J Blige</a> och <a href="http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendID=347521384">Nina Ramsby Ludvig Berghe Trio</a> i onsdags. Givetvis två fundamentalt olika akter och upplevelser. Den ena glassig, bling bling och högenergisk, den andra ödmjuk, lågmäld och kort sagt väldigt svensk. <br /><br />Låt mig börja med de sistnämnda. <a href="http://www.ludvigberghe.com/">Ludvig</a> har jag förstås en förutsägbart <a href="http://tobydammitco.blogspot.com/2007/10/ludvig-berghe-kommenterad.html">stark relation</a> till. <a href="http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=73431870">Nina Ramsby</a> har jag ingen relation till alls, förutom att jag från första stund gillat hennes textsättning av Ludvigs <a href="http://phobos.apple.com/WebObjects/MZStore.woa/wa/viewAlbum?i=192509822&id=192509817&s=143456&partnerId=2003">Just Her Weekend Fling</a> – både idé- och textmässigt. Och det var där det började. Hon skrev texten på eget initiativ och nu stod de på jazzfestivalens mindre scen med ett formaliserat samarbete, ett gemensamt band faktiskt, och hade redan hypats av <a href="http://www.pastan.nu/konsert/jag-maste-tjonga-igang-publiken-1.36039">dagstidningarna</a>. Och? Det lät bra. Inte innovativt eller djärvt. Snarare sådär rakt och innerlig som svensk vokaljazz låter när den är som bäst. <br /><br />För det lät oväntat mycket svensk vokaljazztradition om det hela. Förmodligen mer än det är tänkt, defintivt mer än i de inspelningar jag hört, säkert med nästan omedvetna drag av den jazzvistradition som jag egentligen inte alls diggar. Delvis beror det nog på att Ludvig Berghe Trio är en sådant råjazzigt band att de aldrig skulle kunna spela varken rak eller kantig pop. Samtidigt är de ju mer amerikanska än svenska. Kanske beror det på Nina Ramsbys mjuka svenska röst och abstrakta texter, i märklig konstrast till hennes extremt androgyna hållning. Jag vet inte. Jag var i alla fall positiv, tagen och partisk. Kanske gillar jag det med den slöa förhoppningen om att de ska bryta mycket mer ny mark framöver. <br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEghIDilGzXJq6N3Eu0Yf_fapk-eTMS_MwJNvbun7Vv9cHH21uvClbV4n8uveimqhTiSe8Ji0ph3eo9EpFxC6uv55A6ZbporeATnyRwg8iUGktlA4CQ4Cozita8b3mE43Ah4JpulqA/s1600-h/Berghe-Ramsby.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEghIDilGzXJq6N3Eu0Yf_fapk-eTMS_MwJNvbun7Vv9cHH21uvClbV4n8uveimqhTiSe8Ji0ph3eo9EpFxC6uv55A6ZbporeATnyRwg8iUGktlA4CQ4Cozita8b3mE43Ah4JpulqA/s400/Berghe-Ramsby.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5225457823522547810" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjpT-_x7gfckPIB5qAh8JMZC0b8bNmjEIQxjrv0JlDbKNcW6hxp2ZZmtKlLTuneeuVMGp_MSqqu5mXJ2vE1xDHgNr6dgetfJ84tjiHlvAqXsTm15nHgS93kx5W1P-7bWdidlzUiNA/s1600-h/Mary-p%C3%A5-scen.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjpT-_x7gfckPIB5qAh8JMZC0b8bNmjEIQxjrv0JlDbKNcW6hxp2ZZmtKlLTuneeuVMGp_MSqqu5mXJ2vE1xDHgNr6dgetfJ84tjiHlvAqXsTm15nHgS93kx5W1P-7bWdidlzUiNA/s400/Mary-p%C3%A5-scen.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5225457935973286162" /></a><br />När det gäller <a href="http://www.rockfoto.nu/artists/Mary%20J%20Blige/gig/20080716/6451/photos">Mary</a> är jag om möjligt ännu mer partisk. Man kan ha hundra invändningar mot spelningen på Skeppsholmen. Man kan vara sur och tycka att den var klinisk och opersonlig. Själv tyckte jag att en av behållningarna var att bevittna en så minutiöst hårdförpackad show. Ingenting är oplanerat. Hårt hållen klickar den in på drygt en timme. Inte många minuter, eller kronor, extra. Ungefär som när <a href="http://www.myspace.com/jayz">Jay-Z</a> spelade på Globen för en månad sedan – exakt en timma och åtta minuter. Man kan också tycka att hon inte spelade sina bästa låtar. <a href="http://www.youtube.com/watch?v=KwzkB2I0OV8">All That I Can Say</a>? Nej. Fast några viktiga toppas nåddes ju med <a href="http://phobos.apple.com/WebObjects/MZStore.woa/wa/viewAlbum?i=205710237&id=205710219&s=143456&partnerId=2003">No More Drama</a> och tidiga <a href="http://phobos.apple.com/WebObjects/MZStore.woa/wa/viewAlbum?i=205710253&id=205710219&s=143456&partnerId=2003">Real Love</a>. <br /><br />Man kan även tycka att hennes mellansnack tangerar <a href="http://www2.oprah.com/index.jhtml">Oprah</a>, om man inte förstår det som en självklar del av ett samtida R&B-manér och välvilligt hör ekon av en äldre väckelsetradition. Man kan tycka att hon är en diva som inte tar av sig solglasögonen. Eller inte. Allting är viktiga komponenter av en lång amerikansk soultradition. Som att tala om sig själv i tredje person till exempel. Men i slutändan är det förstås garnityr. Självfallet handlar det om rösten. Den där himmelska rösten. Som kan lyfta vilken skitlåt som helst i mina öron och göra den där miniatyrscenen på Skeppsholmen till ett palats i mitt huvud. <br /><br />Här är vad jag lyssnar på annars:<br /><br />Early Move 5.53 Timo Lassy "The Soul & Jazz Of Timo Lassy" <br />Shadows (M83 Remix) 6.16 Midnight Juggernauts "Dystopia" <br />Let This Day Be 2.35 Martha Reeves & The Vandellas "Watchout!" <br />I'm Ready For Love 2.54 Martha Reeves & The Vandellas "Watchout!" <br />Dancing Slow 2.18 Martha Reeves & The Vandellas "Dance Party" <br />I'll Do That, The Booty Mix - Andre' Featuring Emma 3.39 André f/ Emma "Raw Fusion Bass_Ment Classics" <br />Departure #1 5.24 Stanley Cowell "Musa - Ancestral Streams" <br />Shoot The Pump 3.29 Loose Joints "The Dark Side Of Disco Vol.1" <br />Public Service Announcement 2.45 Jay-Z + DJ Danger Mouse "The Grey Album" <br />Good Life 3.28 Kanye West Ft T-Pain "Graduation" <br />On the Nile 12.35 Charles Tolliver "The Ringer" <br />2nd Movement 2.42 Roberto Cacciapaglia "Colette Cap & Pep!New!!!" <br />Selè Senè Fetrèt 3.27 Alèmu Aga "Colette Cap & Pep!New!!!" <br />Ibad 4.08 Bernard Szajner "Colette Cap & Pep!New!!!" <br />Papa Legba 5.56 Talking Heads "True Stories" <br />Round Town 3.25 Elvin Jones "Merry-Go-Round" <br />Lady O K'pele 2.28 Lizzie Mercier Descloux "Funky Nassau - The Compass Point Story" <br />Dance Sucker (Francois Kervorkian Mix) 6.17 Set The Tone "Funky Nassau - The Compass Point Story" <br />The Chill Of Death 7.42 Charles Mingus "Let My Children Hear Music" <br />No Kinda Man (Chloe Remix) 8.55 Junior Boys "No Kinda Man" <br />Manty 3.32 Sebastien Tellier "Sexuality" <br />J'aurais Bien Voulu 2.30 Jacques Higelin "Saravah for Café Après-Midi" <br />Comment Ca Va 1.40 Brigitte Fontaine & Areski "Saravah for Café Après-Midi" <br />Vent D'Automne 1.48 Brigitte Fontaine & Areski "Saravah for Café Après-Midi" <br />Throw It Away 5.04 Jeffrey Smith "Down Here Below" <br />Skyline 5.10 Hans Koller Big Band "New York City" <br />On The Grid (Re-Mix Dub) 9.29 Lime "The Dark Side Of Disco Vol.1" <br />June Evenings 4.02 Air France "No Way Down" <br />Painbody 5.43 Magnus Broo Quartet "Painbody" <br />Mr. Blue Sky 5.03 Electric Light Orchestra "Eternal Sunshine Of The Spotless Mind" <br />Collecting Things 1.14 Jon Brion "Eternal Sunshine Of The Spotless Mind" <br />Bookstore 0.52 Jon Brion "Eternal Sunshine Of The Spotless Mind" <br />Indo-Jazz Fusions: Subject 6.22 Joe Harriott & John Mayer Double Quintet "Indo-Jazz Suite/Indo Jazz Fusions" <br />Gimme Little Sign 3.47 Maxine Harvey "This Is Lovers Rock (1978-1988)"Tobydammithttp://www.blogger.com/profile/17072355722070028180noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-31253819.post-73029335224925277812008-07-16T12:07:00.013+02:002008-11-13T06:41:08.517+01:00Get Carter!När <a href="http://www.stockholmjazz.com/">Stockholms jazzfestival</a> invigdes av <a href="http://www.aiartists.com/jcarter/index3.html">James Carter</a> på Fasching igår (om man nu inte räknar <a href="http://www.stockholmjazzathon.com/">världsrekordet</a> som en invigning) var det en super-size-portion råenergi som serverades. Själv gapade jag stort, eftersom jag inte hade sett någon amerikansk jazz under min USA-semester. <br /><br />Det är också alltid med en sorts genant storögd förtjusning man kollar in de amerikanska namnen när de väl dyker upp i Stockholm, väl medveten om hur ihåligt det är att prata om autencitet och lägga nästan metafysiska värderingar i det afroamerikanska uttrycket. Fast redan när den storväxte <a href="http://www.allmusic.com/cg/amg.dll?p=amg&sql=11:kvfyxqq5ldfe~T1">James Carter </a>stiger upp på scenen i pösig pyjamasliknande kostym, jazzhatt och brett leende, med saxar, basklarinett och flöjt i händerna, samt gigantiska lungor ska det visa sig, är det uppenbart att vi svenskar aldrig kan - eller ens borde vilja - skapa den här typen av jazz. <br /><br />När James Carter slog igenom i mitten av 90-talet med plattan <a href="http://phobos.apple.com/WebObjects/MZStore.woa/wa/viewAlbum?i=740457&id=740475&s=143456&partnerId=2003">Conversin' With The Elders</a> hyllades han som en pånyttfödd <a href="http://www.allmusic.com/cg/amg.dll?p=amg&sql=11:wpfixqr5ld0e">Coleman Hawkins</a> med fötterna nedtryckta i jordig swing och han fick givetvis spela Hawkins, typ, i Robert Altmans <a href="http://www.imdb.com/title/tt0116745/">Kansas City</a>. Han var en del av en osorterad våg under 90-talet, tillsammans med bl a <a href="http://www.joshuaredman.com/">Joshua Redman</a>, där bluesen fick nytt blod och kreativ förnyelse av nästa generation jazzmusiker. <br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiKJJWteg4-Fg1YT9_gWw8Ra9tBIOfaWKlZ0h6EaglPfyDyE7OsWSWWiMZSfmim1-cGBGl-thZHPfIOX3YmZWPJvbEDYpCCej4Zlg5jQpujCrtDDXojzOY7yasTmNzahZkFaMl4dw/s1600-h/James-Carter1.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiKJJWteg4-Fg1YT9_gWw8Ra9tBIOfaWKlZ0h6EaglPfyDyE7OsWSWWiMZSfmim1-cGBGl-thZHPfIOX3YmZWPJvbEDYpCCej4Zlg5jQpujCrtDDXojzOY7yasTmNzahZkFaMl4dw/s400/James-Carter1.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5223593556120609842" /></a><br /><br />James Carter vet också vad som förväntas. På professionellt amerikanskt vis är det publikfriande från början till slut. Första låtan är en nästan löjligt våldsam urladdning bluesbebop. Det är ett fläskigt skyfall av licks, chops och speedswing som intressant nog ofta spricker sönder i saxofonvrål som är så fryntligt leende att de aldrig någonsin skulle kunna kopplas ihop med en europeisk frijazztradition - även om <a href="http://www.ayler.org/albert/">Albert Ayler</a> saligt svävar över de båda. James Carter dominerar. Han är ett rovdjur. Hans lungor tycks rymma timmar av toner och hans hjärna tömmer ögonblickligen jazzens stora bibliotek av fraser och licks för att elda på sitt egna fyrverkeri. Han är sinnessjukt virtuos. Stackars <a href="http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendID=59846960">Curtis Taylor</a>, hans pliktskyldiga sidekick på trumpet, som mest får stå och titta på när Carter flyger iväg a cappella. Det är lätt att tänka på Charlie Parkers stöddiga försprång och fysiskt grundade kreativitet. Det är många frontalattacker. Det är ren utmattningsjazz. Det är bara pianisten <a href="http://gerardgibbs.com/home.asp">Gerard Gibbs</a> som försöker mäta sig med Carters energi när han spelar med fötterna utan att det blir löjligt. <br /><br />Ändå är det modernisten i James Carter jag gillar mest. När han byter till sopransax och basklarinett och blir "fri" på samma sätt som <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/David_Murray_(jazz_musician)">David Murray</a> (som jag skrev om <a href="http://tobydammitco.blogspot.com/2007/12/en-kompromissls-kompromiss.html">här</a>). När Coleman Hawkins och Sonny Rollins muskler kompletteras med Archie Shepp och Albert Aylers ikonoklasm. Det är ironiskt nog i balladerna det bränner till mest. Precis som hos Murray. När ingen annan lever om i närheten. När han spräcker en ton, trasar sönder en skala och glider över tonerna. När han spottar och morrar genom den sköra sopranen. <br /><br />Jag ska akta mig för att överbetona det "svarta", men självfallet finns det någonting hos James Carter som en svensk jazzmusiker aldrig skulle kunna efterlikna. Nästan vem som helst kan lära sig spela som Coleman Hawkins, men tonen kommer alltid att vara annorlunda. Och jag talar inte primärt om erfarenheter utan om ren fysik.Tobydammithttp://www.blogger.com/profile/17072355722070028180noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-31253819.post-56202827667842855732008-07-12T01:54:00.053+02:002008-11-13T06:41:15.871+01:00Road TripNu är jag hemma igen. Tre veckor och åtta amerikanska delstater senare. Plus några dagar i Kanada. Jag har besökt delar av the US of A som jag verkligen älskar och varit på andra ställen som känts högst märkliga. Här kommer några intryck och ögonblick. <br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgKWrtSxKUFm-uJLwkUwDzL3PhhIICpXmKZ1z1fUV4QvO52qqtQVpkmtMLB-e9N85C7q8DgW6ysYGYrAc4NCjRNPRNHrmjTrmCojbYpiG1vPWM2aPjwqVxebvyj5YiVRh7H7lfH-A/s1600-h/Flygf%C3%B6nstret.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgKWrtSxKUFm-uJLwkUwDzL3PhhIICpXmKZ1z1fUV4QvO52qqtQVpkmtMLB-e9N85C7q8DgW6ysYGYrAc4NCjRNPRNHrmjTrmCojbYpiG1vPWM2aPjwqVxebvyj5YiVRh7H7lfH-A/s400/Flygf%C3%B6nstret.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222653359490620834" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFqd46qKyVWgqm_jM6NRfe2Zo75i4OWhQd3WKZQA42oaS_UeVJczXJXiab43TNpWweRsVLCCt6NcnHI9BZJP4uNb-cyFH7zOJTV2AMoxryCW9H0uhBmuhx6mpch7qkx7WskthJoA/s1600-h/Vancouver-bridge.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFqd46qKyVWgqm_jM6NRfe2Zo75i4OWhQd3WKZQA42oaS_UeVJczXJXiab43TNpWweRsVLCCt6NcnHI9BZJP4uNb-cyFH7zOJTV2AMoxryCW9H0uhBmuhx6mpch7qkx7WskthJoA/s400/Vancouver-bridge.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222653286775479298" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJSyxwP7_s_N9hijG8ydG8mXyQ5Bipd36gMHkoj9L-ghhC1_JM8GrZn99ASUXncc9AEPVdP_tsAC0qelLRLZmm5VqCknA9ka5daf_NyqXOvYHmiBhlheVlVQzurs7nZiYV8n5gJQ/s1600-h/Vancouver-Jazz.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJSyxwP7_s_N9hijG8ydG8mXyQ5Bipd36gMHkoj9L-ghhC1_JM8GrZn99ASUXncc9AEPVdP_tsAC0qelLRLZmm5VqCknA9ka5daf_NyqXOvYHmiBhlheVlVQzurs7nZiYV8n5gJQ/s400/Vancouver-Jazz.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222653181886334946" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj5IDdM9qjimrY4tSQzE2OsWLlaM6IYPtdQI5KO1jBf08-Q0p03GqHf-c1d9ibSzV8i4I4iDGUlLxBs2CGErMdX5ZN3lv28c_ALC_oU3Sqfoa6qyMn2EdF8A8bMqaUZ2oQintWYkw/s1600-h/The-Vogue.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj5IDdM9qjimrY4tSQzE2OsWLlaM6IYPtdQI5KO1jBf08-Q0p03GqHf-c1d9ibSzV8i4I4iDGUlLxBs2CGErMdX5ZN3lv28c_ALC_oU3Sqfoa6qyMn2EdF8A8bMqaUZ2oQintWYkw/s400/The-Vogue.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222653104390428082" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgEf-7kuzv6_RReG9TJski2l8g9QZmWzXYA5K-iyRTNWxrZmdNAORdqbCrdmoqAeEoNC2OA5-VOtWTjB5k5R4On-gqbufHEt4EwI_MuKX2xfswhniqCIaTLNCRA1tacmuunIckteA/s1600-h/Grillfest.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgEf-7kuzv6_RReG9TJski2l8g9QZmWzXYA5K-iyRTNWxrZmdNAORdqbCrdmoqAeEoNC2OA5-VOtWTjB5k5R4On-gqbufHEt4EwI_MuKX2xfswhniqCIaTLNCRA1tacmuunIckteA/s400/Grillfest.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222652934979788978" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgGM0K4OCT2J9BU7QxgkzNxqdKzHcFKrTVazVynMvegZb_iN75yKZm97seEwLyQakCVmeBqiQZKXskn4WyNaWenTGPa19bn2uzobKbx-QM_vRsrhoHeoRUSXFxGKG4yRv7nIsIgWg/s1600-h/Takfest-natt.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgGM0K4OCT2J9BU7QxgkzNxqdKzHcFKrTVazVynMvegZb_iN75yKZm97seEwLyQakCVmeBqiQZKXskn4WyNaWenTGPa19bn2uzobKbx-QM_vRsrhoHeoRUSXFxGKG4yRv7nIsIgWg/s400/Takfest-natt.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222652861463993298" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhUOuGbLEsO4q0sirOjlW-oh9c2oW-LZwDi-gMctkwmsbgWi29Qs3beoRkMbogUCvYXCDK5MznAesdaYE5oNw5D5ce_6TlNs4l0kSlG_yQykr66sATlHq2WOLaIQOOQg-b7aExPdA/s1600-h/Hulk-donut.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhUOuGbLEsO4q0sirOjlW-oh9c2oW-LZwDi-gMctkwmsbgWi29Qs3beoRkMbogUCvYXCDK5MznAesdaYE5oNw5D5ce_6TlNs4l0kSlG_yQykr66sATlHq2WOLaIQOOQg-b7aExPdA/s400/Hulk-donut.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222652756733026898" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg-BVPWtovxQ7x1Z6eTqiv0WgPDxUL3v_bG8tTIPqug4r01zFAUUj_pZmWncXPWpGUo4yqOPmAANG-_sSRAbzfl0yRiZ8rZgIbXjkuukwIkb0WQ0zYQy7FS04DIBFfe-Zxgy6yYsQ/s1600-h/Chinatown.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg-BVPWtovxQ7x1Z6eTqiv0WgPDxUL3v_bG8tTIPqug4r01zFAUUj_pZmWncXPWpGUo4yqOPmAANG-_sSRAbzfl0yRiZ8rZgIbXjkuukwIkb0WQ0zYQy7FS04DIBFfe-Zxgy6yYsQ/s400/Chinatown.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222652529466205106" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhgvVElW9BH7KW3pWyyBJRsHdFt2nkGxBGwAW-09LA18T86cb8hjK_SyOS3fWpaX0VAZDlBZ3AcHev1-am0LnVRRdNwlh-hIKVpk7io4cLEebdZMAd1m-cePBQjpjy-jpC5kqqQ-g/s1600-h/Skivbackar.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhgvVElW9BH7KW3pWyyBJRsHdFt2nkGxBGwAW-09LA18T86cb8hjK_SyOS3fWpaX0VAZDlBZ3AcHev1-am0LnVRRdNwlh-hIKVpk7io4cLEebdZMAd1m-cePBQjpjy-jpC5kqqQ-g/s400/Skivbackar.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222652463836685330" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi04mKhOvo7vkqy7BYEEnShEbBQ_TQvAI_zGJT-tXu2jfHgtLwMvTzQAH-HcaP1m8vYL4QZ9lazVqQ-EAeyKwcPteoGxF2mq8_7dIjKhOMS8ep0yx8zElOvXV9nZcvigolOkgENYw/s1600-h/Burgers.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi04mKhOvo7vkqy7BYEEnShEbBQ_TQvAI_zGJT-tXu2jfHgtLwMvTzQAH-HcaP1m8vYL4QZ9lazVqQ-EAeyKwcPteoGxF2mq8_7dIjKhOMS8ep0yx8zElOvXV9nZcvigolOkgENYw/s400/Burgers.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222652249030499410" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgOLWAqBwMt9ivCB5rVCEe-wPHhnvbKsiv_EbN1pdQZ9KnRlJBbpK74RvI3dQ5waB0tRM05PBRFeka-iOLGdmS6VYnVsVWa2RqWlY_apMcoDEvzM_Kp2alzArtbhdDPKApF6nmLnQ/s1600-h/Jesus-reason.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgOLWAqBwMt9ivCB5rVCEe-wPHhnvbKsiv_EbN1pdQZ9KnRlJBbpK74RvI3dQ5waB0tRM05PBRFeka-iOLGdmS6VYnVsVWa2RqWlY_apMcoDEvzM_Kp2alzArtbhdDPKApF6nmLnQ/s400/Jesus-reason.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222652180157031154" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiPYzji6EE1BCWhZpvcb7MCyoxfbrjJNZ3l_l21L-cKR2rkmMhNuHeOzgIJn0sLJTfaHsFPx9sC05uWmbCeY4PgBvB9INoNlYgsJgGQ1u7WssXEUXtOeF_TBGAZYqCvAC9gpB9asw/s1600-h/Redwood-drive.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiPYzji6EE1BCWhZpvcb7MCyoxfbrjJNZ3l_l21L-cKR2rkmMhNuHeOzgIJn0sLJTfaHsFPx9sC05uWmbCeY4PgBvB9INoNlYgsJgGQ1u7WssXEUXtOeF_TBGAZYqCvAC9gpB9asw/s400/Redwood-drive.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222651222334790786" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFR_KCtCWceoQj7A9UKmDfAHW_gZz7R7J-rgglrp3gG9UL_ppmWP0e_iJXmOmXh3pRr0gP3WFMHGmtfnaBTPKrBBr-01_3gb3BeKq8rsAzmd0G2Rb2Ki6tloVa6KuESTHcwS2bkw/s1600-h/Oceanen-2.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFR_KCtCWceoQj7A9UKmDfAHW_gZz7R7J-rgglrp3gG9UL_ppmWP0e_iJXmOmXh3pRr0gP3WFMHGmtfnaBTPKrBBr-01_3gb3BeKq8rsAzmd0G2Rb2Ki6tloVa6KuESTHcwS2bkw/s400/Oceanen-2.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222661626978969330" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiPCJoi81iziWqRNsIB6U629rosqxL_ZmCn27VAhaVMMvGo9rq-pwLQ-1CbNRRdSCXjWhIwa_-lrWuCZh9xyOkUw-9pfTnzHXhA38v5cDkiPGWZs-TOp4hgv6YJBmrllpmR4N74Zg/s1600-h/Sea-Lion-Cave.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiPCJoi81iziWqRNsIB6U629rosqxL_ZmCn27VAhaVMMvGo9rq-pwLQ-1CbNRRdSCXjWhIwa_-lrWuCZh9xyOkUw-9pfTnzHXhA38v5cDkiPGWZs-TOp4hgv6YJBmrllpmR4N74Zg/s400/Sea-Lion-Cave.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222651561919883874" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiIoEKyixPjhAbimoG_HPDMIYKay4uLtecgYxmGaDC-PYIm8XoJ2GiUB3OW2lCZ2BqGVhz_DwTodXKexblsuP54LV6BeRKQvYDRWNF2eCfh1veU-Hro02YsrVo6dTFe1Ky3plrztQ/s1600-h/Oceanen.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiIoEKyixPjhAbimoG_HPDMIYKay4uLtecgYxmGaDC-PYIm8XoJ2GiUB3OW2lCZ2BqGVhz_DwTodXKexblsuP54LV6BeRKQvYDRWNF2eCfh1veU-Hro02YsrVo6dTFe1Ky3plrztQ/s400/Oceanen.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222651372014694354" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQm5hiZ3O2_z_jVi1flV102GJ5CdJI6UVoolKvLufmgbF4O8uyGppoFwyo4f58uxm_UVXB7_TNL-qskeYNpj-0DbmzhCto5iMhWCDcluP3klm4wMnp_e5hoTElEXG-DOhuoDjWnQ/s1600-h/Drive-by-wine.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQm5hiZ3O2_z_jVi1flV102GJ5CdJI6UVoolKvLufmgbF4O8uyGppoFwyo4f58uxm_UVXB7_TNL-qskeYNpj-0DbmzhCto5iMhWCDcluP3klm4wMnp_e5hoTElEXG-DOhuoDjWnQ/s400/Drive-by-wine.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222660073037069234" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh-M6fK79M62d5ZS8b3jQH3prfB4ds16MVIPxaKw9OsOoe5Slk8A1s6pt_pCgdiXHcboSUnZradpOtEAeMo9uNCw38NIXYbmnTXE2GwIQzhUAawlOjAeSo0KAnP7IEoXrklHORtbw/s1600-h/Druvor.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh-M6fK79M62d5ZS8b3jQH3prfB4ds16MVIPxaKw9OsOoe5Slk8A1s6pt_pCgdiXHcboSUnZradpOtEAeMo9uNCw38NIXYbmnTXE2GwIQzhUAawlOjAeSo0KAnP7IEoXrklHORtbw/s400/Druvor.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222650463130455122" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh9UIHGWZOXf0CochkcV2NPDbsOS7QttatYBt6xP6wsJGusxTG5thpfBdllVqPCe1C-7lzaY0hpfzh0h-3Sm1gun-XmMJdNHK2jOF3KQ_XFIXAwZwD9RZFxhGNemFVKM_enojwkEQ/s1600-h/Cline-Cellars.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh9UIHGWZOXf0CochkcV2NPDbsOS7QttatYBt6xP6wsJGusxTG5thpfBdllVqPCe1C-7lzaY0hpfzh0h-3Sm1gun-XmMJdNHK2jOF3KQ_XFIXAwZwD9RZFxhGNemFVKM_enojwkEQ/s400/Cline-Cellars.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222650357339950082" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhPnUCYi8o37Gqov9IfSKx05fmm956x74z6xD9Skgz_Z6kUJElKWkQxDf6iJ51M-5Hgl6e9g5OEmiMRIEyzv1ppGOGM-ChSDNRun6OUCmiXksKcICtvl3xZ9PrFT_KFBL6st26iwA/s1600-h/Vinrankor.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhPnUCYi8o37Gqov9IfSKx05fmm956x74z6xD9Skgz_Z6kUJElKWkQxDf6iJ51M-5Hgl6e9g5OEmiMRIEyzv1ppGOGM-ChSDNRun6OUCmiXksKcICtvl3xZ9PrFT_KFBL6st26iwA/s400/Vinrankor.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222650279424933458" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhb04fUHqxoS4Nu1Ope9HP1Z8zj5Be2MpvLs7ErqVK1VG-qS4eU7GozgypSoqv3SPqRIR1vq5Mgp457rE-Ei4PfVafJiNOZUZF4d_hEOkSXMkqs5KNhAzmfuRw8BWHbFRWsmtU3iw/s1600-h/Golden-Gate.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhb04fUHqxoS4Nu1Ope9HP1Z8zj5Be2MpvLs7ErqVK1VG-qS4eU7GozgypSoqv3SPqRIR1vq5Mgp457rE-Ei4PfVafJiNOZUZF4d_hEOkSXMkqs5KNhAzmfuRw8BWHbFRWsmtU3iw/s400/Golden-Gate.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222650207249007762" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg9r3SyeU51Hndc0cYD1HPM_KGu1nOf62D34AfrHTacg4VcHfUvcq_ja23_LiSCOWA20AgZmcPnwANv95NKnNfYNBr7yp8bt686mCb8i75v5VaeYp8VCWBov32SgYFdMr6zaevpag/s1600-h/Hotel-view.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg9r3SyeU51Hndc0cYD1HPM_KGu1nOf62D34AfrHTacg4VcHfUvcq_ja23_LiSCOWA20AgZmcPnwANv95NKnNfYNBr7yp8bt686mCb8i75v5VaeYp8VCWBov32SgYFdMr6zaevpag/s400/Hotel-view.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222649752236065314" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjon3a3rtUH25aRIMq-QJBWXX5ha9hBheJ67lCRaNwec6-byjT_yf3YAEd8up_TQ5mfatmSPw77j8jnV1eh0YtZSg-FdtHoVWsk9Da5l5BfGA_CROGXeFjmppZtjxRZ54tn6AdUQg/s1600-h/Union-Square.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjon3a3rtUH25aRIMq-QJBWXX5ha9hBheJ67lCRaNwec6-byjT_yf3YAEd8up_TQ5mfatmSPw77j8jnV1eh0YtZSg-FdtHoVWsk9Da5l5BfGA_CROGXeFjmppZtjxRZ54tn6AdUQg/s400/Union-Square.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222650657800912914" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj6FKL4pCq2dIjc_K3Hx4_Gogeu4FIDqnQcuduY8iD008Uqzpq6AN5BJCxdn2CeYXlkIc1TeNqYgJhrOX3iFSa040RHrm6ytJCpNeZ76_BHLWBwzHqqOz31PuGxa3x2_7IFUjOusw/s1600-h/Kulh%C3%A5l-Alcatraz.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj6FKL4pCq2dIjc_K3Hx4_Gogeu4FIDqnQcuduY8iD008Uqzpq6AN5BJCxdn2CeYXlkIc1TeNqYgJhrOX3iFSa040RHrm6ytJCpNeZ76_BHLWBwzHqqOz31PuGxa3x2_7IFUjOusw/s400/Kulh%C3%A5l-Alcatraz.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222649664464318706" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhJj5GXn_FweRcAPhpJ5zcREmcACV9YW92-0uoJ2ueAtCG7q4b3Cy1gQtQrZvTCtCeR0AIGYeCJmZcENi87BcEuUlZE9xGKGcQvy4BYnge6sJRj9CldIR2cEhENth4ZpFA3TsiyhQ/s1600-h/Kontroll-Alcatraz.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhJj5GXn_FweRcAPhpJ5zcREmcACV9YW92-0uoJ2ueAtCG7q4b3Cy1gQtQrZvTCtCeR0AIGYeCJmZcENi87BcEuUlZE9xGKGcQvy4BYnge6sJRj9CldIR2cEhENth4ZpFA3TsiyhQ/s400/Kontroll-Alcatraz.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222649481853542578" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmP8jTQs8keNAowf79Xr-2Ph7RFaxsRTnMh7s_VsMaKicO5I_5OJq287Pw1UH4c8Qeq7j26tAtdjj6PeScLmeMQ6nlRfLLZtXyCDi9UQ3EePji_e1_nGAEKNi0YzTIrM81Cb2ntA/s1600-h/Alcatraz.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmP8jTQs8keNAowf79Xr-2Ph7RFaxsRTnMh7s_VsMaKicO5I_5OJq287Pw1UH4c8Qeq7j26tAtdjj6PeScLmeMQ6nlRfLLZtXyCDi9UQ3EePji_e1_nGAEKNi0YzTIrM81Cb2ntA/s400/Alcatraz.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222649386849237234" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiDY9qvKssa-jj_qUUvt1ajxtuwwUm4v5SFT5ARMX0T-vRFtmsyHF1NjWYrJFooPkIMGI3UTR2JXuvS5RLfFbt0EPHDQw1ki6J8vjeQUzq8M0XVgIaPLP8b0WDBiHDHKhIPal0Ymw/s1600-h/Sushi.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiDY9qvKssa-jj_qUUvt1ajxtuwwUm4v5SFT5ARMX0T-vRFtmsyHF1NjWYrJFooPkIMGI3UTR2JXuvS5RLfFbt0EPHDQw1ki6J8vjeQUzq8M0XVgIaPLP8b0WDBiHDHKhIPal0Ymw/s400/Sushi.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222649308415130466" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhq5P4ZF4bIbREwct7C4ktyFK10p92vBA3Er3k8ynsaVnXWU4V9lIZ8fdjWEMe-bl05Np5EerMeMDP21J0WZ5kNaA-G_8vwlLVXNXNfJTJePcSZaPGlHQAmXlk4bMop-bGoBoEmGQ/s1600-h/Cab-Ride.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhq5P4ZF4bIbREwct7C4ktyFK10p92vBA3Er3k8ynsaVnXWU4V9lIZ8fdjWEMe-bl05Np5EerMeMDP21J0WZ5kNaA-G_8vwlLVXNXNfJTJePcSZaPGlHQAmXlk4bMop-bGoBoEmGQ/s400/Cab-Ride.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222649117945645058" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQBLSKF7sSPH4PygwSu7Eh4FRk1tefhfGnpC_ksuuvf_Ydi1bL4Ip_xqx5w82NvYjPsoxcxEiliPE0u0XhiSJRDehKQ0Ql9z5b0-fv3EvggTp_RPC2xG1HNH-FJodL0-PhFbIngg/s1600-h/Kerouac.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQBLSKF7sSPH4PygwSu7Eh4FRk1tefhfGnpC_ksuuvf_Ydi1bL4Ip_xqx5w82NvYjPsoxcxEiliPE0u0XhiSJRDehKQ0Ql9z5b0-fv3EvggTp_RPC2xG1HNH-FJodL0-PhFbIngg/s400/Kerouac.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222649043508243362" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiR0apGHHm5BZfihYuBQdEmUvJzVIHbiLyARaV4fGNeMx8omO3mn8Im2BDcHMKXTJxX1XjC2z07uCbASnR1Cq2VaoimC9TMrPlbN5uhTFuh0epidt2keCwZxfJnNSBD_fmSRvLDTA/s1600-h/City-Lights.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiR0apGHHm5BZfihYuBQdEmUvJzVIHbiLyARaV4fGNeMx8omO3mn8Im2BDcHMKXTJxX1XjC2z07uCbASnR1Cq2VaoimC9TMrPlbN5uhTFuh0epidt2keCwZxfJnNSBD_fmSRvLDTA/s400/City-Lights.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222648956312543394" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgQX3NbPQ4bcJZ94sUXtm_RzoaftxUsUCinsYOk8DQmxHaYk93Lsj7pmjXRBb4EmtDdcK-Byqii0fNI0htKNsX7ag3iYjglFe67Shbf0upHCaP2x7CEu6awI7MBsZdWT8tr7q-dRQ/s1600-h/Jazzhus-SF.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgQX3NbPQ4bcJZ94sUXtm_RzoaftxUsUCinsYOk8DQmxHaYk93Lsj7pmjXRBb4EmtDdcK-Byqii0fNI0htKNsX7ag3iYjglFe67Shbf0upHCaP2x7CEu6awI7MBsZdWT8tr7q-dRQ/s400/Jazzhus-SF.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222648886849072674" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh1vFckSGSPPBQcSQC3HEHlASqUmWF45Btccp_HhEnHxxBAGSFHXwFgK4tfmj3zj49I4KDA1Pkak8Abl1t8mgKkJYpCkuL541450tR-UHYvnGu3tJsqR1uAsYzXqePrvrRbLEqtrw/s1600-h/Haight-Ashbury.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh1vFckSGSPPBQcSQC3HEHlASqUmWF45Btccp_HhEnHxxBAGSFHXwFgK4tfmj3zj49I4KDA1Pkak8Abl1t8mgKkJYpCkuL541450tR-UHYvnGu3tJsqR1uAsYzXqePrvrRbLEqtrw/s400/Haight-Ashbury.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222659888452996626" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgSkZSBrMJoen9KOt7NJD50t88l-mVXcPXJuzGfIISPCGbHhHsbnbEzpJPJ1kswO9hSITXkzQqmF2HWbcSi3Q4AOiMuX34CjyCBC2Dc2Y2wuz_-LVoaYtRE46ja4bwlMCHnQ6WRNQ/s1600-h/Haight-Street.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgSkZSBrMJoen9KOt7NJD50t88l-mVXcPXJuzGfIISPCGbHhHsbnbEzpJPJ1kswO9hSITXkzQqmF2HWbcSi3Q4AOiMuX34CjyCBC2Dc2Y2wuz_-LVoaYtRE46ja4bwlMCHnQ6WRNQ/s400/Haight-Street.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222648732661590482" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiIJyh7ql1wAjlucrwOE5duZk-O-za_VVJXX8BVqKslj_GBIDNvKRnm8hmxsZQxdPzZBdvlEUAFDEUr88BU0xX9EWBdrteRJ2CdOnFBo51Gcu0BvSeF0y9ehpAxhmeuYGoIXeRwNA/s1600-h/Amoeba-Music.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiIJyh7ql1wAjlucrwOE5duZk-O-za_VVJXX8BVqKslj_GBIDNvKRnm8hmxsZQxdPzZBdvlEUAFDEUr88BU0xX9EWBdrteRJ2CdOnFBo51Gcu0BvSeF0y9ehpAxhmeuYGoIXeRwNA/s400/Amoeba-Music.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222647990088225058" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjhVZ6fyDVO3_kfKU1G4_nw2LaU8diJl3GqhffnZ2kYLEPBPI6KmNjWp-3XmRYNyuPqkYZD02yVipbFoM6JIpH1OkNHOaEd0HtigV5pBmAYMVpTkfmtZllcWh8KNhK-5984IPn1Og/s1600-h/%C3%96kenv%C3%A4g.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjhVZ6fyDVO3_kfKU1G4_nw2LaU8diJl3GqhffnZ2kYLEPBPI6KmNjWp-3XmRYNyuPqkYZD02yVipbFoM6JIpH1OkNHOaEd0HtigV5pBmAYMVpTkfmtZllcWh8KNhK-5984IPn1Og/s400/%C3%96kenv%C3%A4g.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222647771042621762" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhk4l8Y6smLgThkCbSpj3v6rqJFzd7fiBsol6XXSRAoav23jHqLoAAe1d2gPQD6g7Y9Uga2dBeFIp7PsHRVRhW0Nn2-1EqM9IM0GIcHicX6AhARmPRSlaFBlU5jbf8bslFYFVqz9g/s1600-h/Bugsys-Bar.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhk4l8Y6smLgThkCbSpj3v6rqJFzd7fiBsol6XXSRAoav23jHqLoAAe1d2gPQD6g7Y9Uga2dBeFIp7PsHRVRhW0Nn2-1EqM9IM0GIcHicX6AhARmPRSlaFBlU5jbf8bslFYFVqz9g/s400/Bugsys-Bar.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222647689790196722" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgIFod1BOTvlxlyf8HJsY24HwBO48eUKwEsY7NeoLAdgz6d6atkpux620w46oULNSau7sZjdnipi3XAQeJ8o4nB1BEiIn-o6t49z13op670c0wnv6167BTwmeWxxE6tXvPi1Lwy2w/s1600-h/Flamingo.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgIFod1BOTvlxlyf8HJsY24HwBO48eUKwEsY7NeoLAdgz6d6atkpux620w46oULNSau7sZjdnipi3XAQeJ8o4nB1BEiIn-o6t49z13op670c0wnv6167BTwmeWxxE6tXvPi1Lwy2w/s400/Flamingo.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222647623173221026" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiSH0EsY370VKNnybJLhko7wSZRF10gsOHji6xoEqcxNmWtEdUZ_s7zL8lTx5d5CEt134WGXQJZWsGe3JbGrc-Pk0YQgNtwCvpSWpn5tZIR_TYFiGGs6HiUT_GHVtPWLwqaaJDASQ/s1600-h/Heat-Kills.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiSH0EsY370VKNnybJLhko7wSZRF10gsOHji6xoEqcxNmWtEdUZ_s7zL8lTx5d5CEt134WGXQJZWsGe3JbGrc-Pk0YQgNtwCvpSWpn5tZIR_TYFiGGs6HiUT_GHVtPWLwqaaJDASQ/s400/Heat-Kills.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222647396474053106" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhtkChHT4l9Pzm-ELbNt3_hSk9ZnTS76y0R7XkZlAKY73y8rMaC2uOxH7IAbZ5xC_KjKSQYtRtPaTVAljSOsfPyEDwm19w7qKdQAwwcu3FTJERGeDcWbWtEX9TPmbtPFG8TADpw5g/s1600-h/Grand-Canyon.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhtkChHT4l9Pzm-ELbNt3_hSk9ZnTS76y0R7XkZlAKY73y8rMaC2uOxH7IAbZ5xC_KjKSQYtRtPaTVAljSOsfPyEDwm19w7qKdQAwwcu3FTJERGeDcWbWtEX9TPmbtPFG8TADpw5g/s400/Grand-Canyon.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222647313560096386" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzw0KpntlTUW7ErJ37iztl1a5J80Qax-Ih3auiP98-W7mJos2yLAeTct0OOnxUKUJ6T4WY82vzpHrxPd9eDOoaC5mZLxS01BgW9ggKuzx7pewbtVSEHjzS4fljoQGFABEARTRBMw/s1600-h/Self+Portait+GC.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzw0KpntlTUW7ErJ37iztl1a5J80Qax-Ih3auiP98-W7mJos2yLAeTct0OOnxUKUJ6T4WY82vzpHrxPd9eDOoaC5mZLxS01BgW9ggKuzx7pewbtVSEHjzS4fljoQGFABEARTRBMw/s400/Self+Portait+GC.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222646976783678482" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiHZUv9_yrj2hL344un0ziBNMQJAgtAIBvHE63oSAapbCIpEh-smrQkw49WO2eYiNTSU6km4NH7j7MMoB4LLtXHxhac4V1cWh9LRvdtdpJf8MZLoDhF9sgLwiBMCbVoX3-I6fjiYw/s1600-h/Highway.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiHZUv9_yrj2hL344un0ziBNMQJAgtAIBvHE63oSAapbCIpEh-smrQkw49WO2eYiNTSU6km4NH7j7MMoB4LLtXHxhac4V1cWh9LRvdtdpJf8MZLoDhF9sgLwiBMCbVoX3-I6fjiYw/s400/Highway.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222647145279110658" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjLdNJUfM1LT9m51jRq6fv5E4xdYMhnozP4u7tDG1k1YsrIWMfjYNZzWMf38ocWqI1ZyZN64jYh4pkF9xtrnfCaJOoiA20Oj1rtMpDeo3WeQY5qN_QAESSJsmEc_6adHCrw5gAmDw/s1600-h/Coffee-Shop.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjLdNJUfM1LT9m51jRq6fv5E4xdYMhnozP4u7tDG1k1YsrIWMfjYNZzWMf38ocWqI1ZyZN64jYh4pkF9xtrnfCaJOoiA20Oj1rtMpDeo3WeQY5qN_QAESSJsmEc_6adHCrw5gAmDw/s400/Coffee-Shop.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222646564380673778" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidNIPghMV3reHgOJtxL3jweNIwBmibGJhXIhyA4s77HVyg0_98Ljua-0fkVyDLHEb7yprOYHB9n0Xr7vVFrwvp1YxWk47Lb_U72r_Ft4HPMfgAMzOSTUFMnAyQ5QEz_rtUeo6zPw/s1600-h/Fotoaff%C3%A4r.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidNIPghMV3reHgOJtxL3jweNIwBmibGJhXIhyA4s77HVyg0_98Ljua-0fkVyDLHEb7yprOYHB9n0Xr7vVFrwvp1YxWk47Lb_U72r_Ft4HPMfgAMzOSTUFMnAyQ5QEz_rtUeo6zPw/s400/Fotoaff%C3%A4r.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222646200405007698" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg3g5eNzvO2_uBrMyFGgOKrpMfOloH1BdtrcFfEgWBM-Ucws9etthYTkBgDpvJNUt4BIet8GtG-7oRajIkehBZVXJKEo6XnsFStDku7LzXpUYYVkVlcHQ6IVJY7JP4NLoWvgHIvGA/s1600-h/%C3%96kenberg.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg3g5eNzvO2_uBrMyFGgOKrpMfOloH1BdtrcFfEgWBM-Ucws9etthYTkBgDpvJNUt4BIet8GtG-7oRajIkehBZVXJKEo6XnsFStDku7LzXpUYYVkVlcHQ6IVJY7JP4NLoWvgHIvGA/s400/%C3%96kenberg.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222663479537272626" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6o2mWXj6wq4W5X9Qm5ElIW3yojfFkQ9JVCc0e63Ffozi1D7H3anjPqK9yKTd9PI5PcqnGTYCSekMLVaXAL-50yHvcsDQ3zIUSEDZZY3Eiuldlhwy-hy0Y_WQjX_VsXaAhTzzpCQ/s1600-h/Hot-Rod-Grill.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi6o2mWXj6wq4W5X9Qm5ElIW3yojfFkQ9JVCc0e63Ffozi1D7H3anjPqK9yKTd9PI5PcqnGTYCSekMLVaXAL-50yHvcsDQ3zIUSEDZZY3Eiuldlhwy-hy0Y_WQjX_VsXaAhTzzpCQ/s400/Hot-Rod-Grill.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222651712888221698" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhkXBgn8KFaSpok-nrT76gzIZYRioNr98NCpAd4q9Q6Gs4ykmWS34CEAgt9cGt72Pzw6YxaYPCGk8iExvNtOs2rPdtk-7-1B-2GhO_28JReKTZ4DK0KyZfcEQiC-HkTfW3cNt_QJw/s1600-h/Bowling.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhkXBgn8KFaSpok-nrT76gzIZYRioNr98NCpAd4q9Q6Gs4ykmWS34CEAgt9cGt72Pzw6YxaYPCGk8iExvNtOs2rPdtk-7-1B-2GhO_28JReKTZ4DK0KyZfcEQiC-HkTfW3cNt_QJw/s400/Bowling.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222659681461603298" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_xdzR3m73eaco6lYp4KXFIIgxzy_sU4BFtqQH7uNAbV9h4cHSnnPtIDlZx0Rcxlo6ZWFX-h0jrEKaelsGJDWJEfDxxnkAk0aOILhFex9YFLz7M_vwhbZUQmsyLBV8DPo2sfryxw/s1600-h/Seattle-bridge.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_xdzR3m73eaco6lYp4KXFIIgxzy_sU4BFtqQH7uNAbV9h4cHSnnPtIDlZx0Rcxlo6ZWFX-h0jrEKaelsGJDWJEfDxxnkAk0aOILhFex9YFLz7M_vwhbZUQmsyLBV8DPo2sfryxw/s400/Seattle-bridge.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222645438251037922" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhjsOLa6rwkqC5e7db9HxkPOHGrw5fJEmOU3eQMMJRfaP3jxoTrBBGwbpkwhzP9qKW7F1_SGhhIOk6fEHHrwoKBJTvverOIfjidcL44QQdUmsL_JmUOS_1QHLTuEQoA9VWFaVy_wA/s1600-h/Irwins.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhjsOLa6rwkqC5e7db9HxkPOHGrw5fJEmOU3eQMMJRfaP3jxoTrBBGwbpkwhzP9qKW7F1_SGhhIOk6fEHHrwoKBJTvverOIfjidcL44QQdUmsL_JmUOS_1QHLTuEQoA9VWFaVy_wA/s400/Irwins.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222645283578261922" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgmBIuemD-q5-Gq7Evgq4Q-8LssNmh_dHb1BVopEaUqn38gPdmJQZMv_cPT4hdagp5unNTaIrdD6ZdJRjxM1kTzUjINa_b9QkPiHm0Wd2KjzS5hCCqeckIQ9MPMFnj4myKmSbOrEg/s1600-h/Erins-view.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgmBIuemD-q5-Gq7Evgq4Q-8LssNmh_dHb1BVopEaUqn38gPdmJQZMv_cPT4hdagp5unNTaIrdD6ZdJRjxM1kTzUjINa_b9QkPiHm0Wd2KjzS5hCCqeckIQ9MPMFnj4myKmSbOrEg/s400/Erins-view.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222644956480855410" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUOvbc23QM0H-Tlvknks99JJjzwKVoOjVnB2yX1YghkT9zlRgn9AHRDlXiWJRfBhcAmLqxDpnZ4ntPd9_b9HIpCJGX9w5_ENH3tFg3v3xdJ5JXkMA8AZM29UqZqU-Ldx2ueyOnZw/s1600-h/First-Starbucks.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUOvbc23QM0H-Tlvknks99JJjzwKVoOjVnB2yX1YghkT9zlRgn9AHRDlXiWJRfBhcAmLqxDpnZ4ntPd9_b9HIpCJGX9w5_ENH3tFg3v3xdJ5JXkMA8AZM29UqZqU-Ldx2ueyOnZw/s400/First-Starbucks.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222645077988443570" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgdXoxSWJcRcNEkl1BOYunzdKncpIflSXjockeytxIVdg1Pu5-XJ4dQBy9r2hEWUVeHw8F8b7ar9NtpZAFhS01vkJNkUbaobzgzRjYE7baGEzJQJAqYxZwQFathauflxDrYJ8dbyA/s1600-h/Sonic-Boom.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgdXoxSWJcRcNEkl1BOYunzdKncpIflSXjockeytxIVdg1Pu5-XJ4dQBy9r2hEWUVeHw8F8b7ar9NtpZAFhS01vkJNkUbaobzgzRjYE7baGEzJQJAqYxZwQFathauflxDrYJ8dbyA/s400/Sonic-Boom.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222644564137521394" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVeP9CsEDc_1umL3WluWldwit_TvBohy_kEr6s14As4QKauNisu5Jq7k8OGrWb78szNVCVm1oW9syhWIjSTtWvmwx0g707RqqQ2b_xvZRc_R4Puw3LsY5nhDJACm4tOrJ0SuCwiA/s1600-h/Cupcake-Latte.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVeP9CsEDc_1umL3WluWldwit_TvBohy_kEr6s14As4QKauNisu5Jq7k8OGrWb78szNVCVm1oW9syhWIjSTtWvmwx0g707RqqQ2b_xvZRc_R4Puw3LsY5nhDJACm4tOrJ0SuCwiA/s400/Cupcake-Latte.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222644472545439410" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhZ8KwRupCj4vhPeJg6TnSaG0VgCGy4Z0hTVzC4tayXJHv90WebFb5FHbdoJyVUy0ocXqP71Gj0STXfZW-MNDSaJhHzJPDzIPlZX-U8yIE055ZmbEeqUfVf3IMzXUTofTOXY1l1ig/s1600-h/Fireworks.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhZ8KwRupCj4vhPeJg6TnSaG0VgCGy4Z0hTVzC4tayXJHv90WebFb5FHbdoJyVUy0ocXqP71Gj0STXfZW-MNDSaJhHzJPDzIPlZX-U8yIE055ZmbEeqUfVf3IMzXUTofTOXY1l1ig/s400/Fireworks.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222644084628846098" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjLSLN_2GElPeVygU2_5NHt8FSo985Eujz4UJ0PvTb6TMQCV7ttdscHZnJDFcOSZUQHpN5S_YbiVpn0tvt_bMznqI1QW8qAxs8hHQ2urhnpdw79JYwFyDUUD1gan8VOrjQPvHHiWg/s1600-h/Music-Experience.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjLSLN_2GElPeVygU2_5NHt8FSo985Eujz4UJ0PvTb6TMQCV7ttdscHZnJDFcOSZUQHpN5S_YbiVpn0tvt_bMznqI1QW8qAxs8hHQ2urhnpdw79JYwFyDUUD1gan8VOrjQPvHHiWg/s400/Music-Experience.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222644252670779794" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjriF5DlDbFBP5qa6-Qahpo7HMdCizdKyw1PDbIilXfu_ZRG_nsRbsQb4RCQE-LKoFsaqLokTJlWxBKREylHw-FNx5IU5mumvCyTAIgO0Tppul0UtYqBkWVm6FHFw1FmgMMGg7bQw/s1600-h/Seattle-View.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjriF5DlDbFBP5qa6-Qahpo7HMdCizdKyw1PDbIilXfu_ZRG_nsRbsQb4RCQE-LKoFsaqLokTJlWxBKREylHw-FNx5IU5mumvCyTAIgO0Tppul0UtYqBkWVm6FHFw1FmgMMGg7bQw/s400/Seattle-View.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5222643663937044354" /></a>Tobydammithttp://www.blogger.com/profile/17072355722070028180noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-31253819.post-39510965809817874862008-06-18T19:57:00.006+02:002008-11-13T06:41:16.020+01:00Åker västerut<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgIxhJF4lCJkHtL5ZAjbP2INb4cJAjgLw3b29HdQ82JAxGaxMevnMH7MYjS7dnyiFNBkLzWI6TgpzNk4g7cgwSgxVWkvn7yEMEIb6M4xGTTg5Ljffl-lhU7NzIiaawnQ41I7gxiWw/s1600-h/Thelonious.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgIxhJF4lCJkHtL5ZAjbP2INb4cJAjgLw3b29HdQ82JAxGaxMevnMH7MYjS7dnyiFNBkLzWI6TgpzNk4g7cgwSgxVWkvn7yEMEIb6M4xGTTg5Ljffl-lhU7NzIiaawnQ41I7gxiWw/s400/Thelonious.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5213283774804092210" /></a><br />Imorgon åker jag till San Francisco. Eller rättare sagt till Seattle, Vancouver, Portland, Napa Valley och till slut San Francisco. Las Vegas och Grand Canyon ska det också bli på vägen tillbaka till Seattle. Jo, det låter kanske skrytigt, men efter detta stressiga halvår är det precis vad jag behöver. <br /><br />Jag åker förstås inte själv, men Thelonious Monk får ändå fungera som inspiration. Jag försöker posta lite då och då. Annars är jag tillbaka om tre veckor. <br /><br />Här är vad jag ska lyssna på:<br /><br />Plight 7.11 Charles Tolliver "The Ringer" <br />Gammal Sång 3.27 Veronica Maggio "Och Vinnaren Är" <br />Can't Break The Habit (Sterieo Mix) 3.24 Martha Reeves & The Vandellas "Watchout!" <br />He Doesn't Love Her Anymore 3.03 Martha Reeves & The Vandellas "Watchout!" R&B 1 2008-06-15 23.14<br />There He Is (At My Door) 2.37 Martha Reeves & The Vandellas "Dance Party" <br />We'll Be Together Again 5.43 Woody Shaw "For Sure!" <br />William's Welcome 0.34 William S. Burroughs "Colette Cap & Pep!"<br />Imitations Of Spring 2.59 The Threshold House Boyschoir "Colette Cap & Pep!"<br />The Flash, The Pan and The Enochson (Boot number 1) 8.09 Markus Enochson "Sound Cloud" <br />Camino Del Sol (Joakim Remix) 8.21 Antena "Versions Spéciales - Camino Del Sol" <br />The Message 5.12 E.S.T "Strange Place For Snow" <br />Travelin Man 2.59 Stanley Cowell "Musa - Ancestral Streams" <br />Rising Up (featuring Chrisett Michelle & Wale) 4.23 The Roots "Soullounge.blogspot.com" <br />Rendezvous (feat Capitol A) 2.38 Jazzanova "Soullounge.blogspot.com" <br />Got To Find A Way 4.20 Lorna Gee "This Is Lovers Rock (1978-1988)" <br />Indo-Jazz Fusions: Partita 17.24 Joe Harriott & John Mayer Double Quintet "Indo-Jazz Suite/Indo Jazz Fusions" <br />Hungry For You (J'aurais Toujours Faim De Toi) 2.50 The Police "Ghost In The Machine" <br />Sparke The Universe 6.12 Ramm "The Dark Side Of Disco Vol.1 (White Label)" <br />Manhattan 3.33 Hans Koller Big Band "New York City" <br />Dying In Africa 4.32 Nicolas Makelberge "Dying In Africa<br />Born Under Punches (The Heat Goes On) 5.49 Talking Heads "Funky Nassau - The Compass Point Story" <br />Nubiska riddare 7.38 H3fk "Nubiska nätter" <br />Genius Of Love (Instrumental) (BONUS) 3.17 Tom Tom Club "Genius Of Love [12"]" <br />Wordy Rappinghood 6.45 Tom Tom Club 12" INCH. "General Electronic" <br />Suite Pour 4 Pianistes 3.28 G. Arvanitas, M. Graillier, M. Varder, R. Urtreger "Saravah for Café Après-Midi" <br />Musique Légère 2.24 Jean-Roger Caussimon "Saravah for Café Après-Midi" <br />Africa 9.00 Magnus Broo Quartet "Painbody" <br />Until We Bleed (feat. Lykke Li) (Warsawastudion Remix) 4.50 Kleerup "Warsawastudion behandlar Until We Bleed" <br />Planet Caravan (MAU_FixUp) 7.07 Black Sabbath "Paranoid" <br />Don't Be Afraid, The Clown's Afraid Too 9.29 Charles Mingus "Let My Children Hear Music" <br />Available (Hearin' Aid Remix) 4.49 Linn "Raw Fusion Bass_Ment Classics"Tobydammithttp://www.blogger.com/profile/17072355722070028180noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-31253819.post-21968670382136042322008-06-16T22:59:00.009+02:002008-11-13T06:41:16.139+01:00Nej,Esbjörn. Vilken <a href="http://music.guardian.co.uk/news/story/0,,2285789,00.html">tragedi</a>. Vilken <a href="http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1368291.svd">förlust</a>. Vilken <a href="http://www.lira.se/article.asp?articleid=2226">sorg</a>. Det känns nästan som ett straff att Sveriges internationellt sett mest kända jazzmusiker, och för den delen även en av samtidens mest självsäkert personliga och konsekvent innovativa pianister, har slitits bort från oss. Det känns så orättvist. 44 år gammal. Så viktig för så många. <br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhTCrgI_XuBJoegoS7wZSJ1fX2nQH-0zlhr0iPzTwex9kTCoLwAnhXXdZ7iLZp4ZLhnptDAFqUxmjKi7AaMMNtFPnzeKXhGvknMKWkhMj3DI-V9P4tNckvAeA-f4-s82hrcw7Tbgg/s1600-h/Esbjorn.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhTCrgI_XuBJoegoS7wZSJ1fX2nQH-0zlhr0iPzTwex9kTCoLwAnhXXdZ7iLZp4ZLhnptDAFqUxmjKi7AaMMNtFPnzeKXhGvknMKWkhMj3DI-V9P4tNckvAeA-f4-s82hrcw7Tbgg/s400/Esbjorn.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5212601616644269266" /></a><br /><br />Jag träffade honom bara en gång. Jag intervjuade trion för över sex år sedan (vilket jag skrev om i slutet <a href="http://tobydammitco.blogspot.com/2007/07/moderna-sommartider.html">här</a>) och fick samma intryck av honom som de flesta andra verkade ha fått: ödmjuk, ärlig, bestämd, självsäker, rolig. Min fru Maria berättade om hur hela bandet glatt slog sig ned vid henne och några andra svenskar när de hade spelat klart på en jazzklubb i Washington D.C. Vid det här laget har mycket har skrivits om <a href="http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewProfile&friendID=32767052">E.S.T</a> och mer kommer det att bli. (Är man cynisk kan man tänka sig en Jan Johansson-liknande mytbildning med globalt genomslag.) Det mesta har handlat om hur organiskt sammansvetsade trion var och jag minns att en stor del av vårt samtal handlade om hur de hade lyckats positionera sig som ett tydligt band – något som i sin tur både berodde på och bidrog till att utveckla deras sound. <br /><br />Jag har inte alltid gillat det de gjort. Många gånger har de blivit alldeles för kammarmusikaliskt såsiga för min smak, för att i nästa stund vara så där innerligt omdelbara att allt bara stannar. När vi sågs var jag särskilt förtjust i <a href="http://phobos.apple.com/WebObjects/MZStore.woa/wa/viewAlbum?i=43555075&id=43555428&s=143456&partnerId=2003">The Message</a> som inledde <a href="http://phobos.apple.com/WebObjects/MZStore.woa/wa/viewAlbum?i=43555075&id=43555428&s=143456&partnerId=2003">Strange Place For Snow</a>. Jag minns att de berättade att den var helt och hållet improviserad, byggd på en enkel loop och hur det var någonting nytt, ett ögonblick av avslappnad frihet i ett annars tämligen virtuost driven konstellation, ett band som dessutom skulle utmärka sig mer och mer för sin förmåga att utveckla komplexa kompositioner. Jag hittade just några av Esbjörns ord:<br /><br /><span style="font-style:italic;">Många tror att de ska ha sådan användning för sin kunskap. Jag talar för mig själv, jag är en riktig kunskapssökare. Men ibland känns det som att det bara är en noja, som att jag inte kan tillåta mig själv att spela riktigt bra om jag inte har övat ett visst antal timmar och inte gått igenom vissa saker, om jag inte känner mig trygg i min kunskap. /.../ Men vad jag egentligen dras till när det gäller just jazzmusiker är timingen. Teknik och klang kan vara, bara det finns timing.</span><br /><br />Vilken förlust.Tobydammithttp://www.blogger.com/profile/17072355722070028180noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-31253819.post-47758233644339653022008-06-15T01:36:00.005+02:002008-11-13T06:41:16.369+01:00Inifrån-och-ut-perspektiv<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjgJhFMUP56lFTxkzGfCoFNtadLH1mLjHXU4St2GULpCivsZtgG7gSVtREHN-ITb8uonMF_-wMLjTsH4THIYUn21NUmGb5yLKmFylvh5e4cOdLxEmTHg9Xy3e9d4LGDGJFlEEtJ-A/s1600-h/Lars-Ekman.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjgJhFMUP56lFTxkzGfCoFNtadLH1mLjHXU4St2GULpCivsZtgG7gSVtREHN-ITb8uonMF_-wMLjTsH4THIYUn21NUmGb5yLKmFylvh5e4cOdLxEmTHg9Xy3e9d4LGDGJFlEEtJ-A/s400/Lars-Ekman.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5211886761189702498" /></a><br />Jag satt nästan bakom pianot på Glenn Miller i torsdags. <a href="http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=64606274">Lars Ekman</a> gjorde debut på stället med sin kvartett. Daniel Tilling, Daniel Fredriksson och Björn Cedergren. De slog sina långa, modala bläckfiskarmar om ett par starka egna låtar och några noga valda standars, och slutligen även om oss - i ett fast hårt grepp som jag trivdes bra med. Jag var totalt utarbetad och min vän Paula tog betydligt bättre bilder än den här. <br /><br />Här är vad jag lyssnar på annars:<br /><br />What I Am Going To Do Without Your Love 2.55 Martha Reeves & The Vandellas "Watchout!" <br />Tell Me I'll Never Be Alone 2.35 Martha Reeves & The Vandellas "Watchout!" <br />Maimoun 5.29 Stanley Cowell "Musa - Ancestral Streams" <br />Sihouettes 3.26 Thick Pigeon "Crepuscule For Cafe Apres-Midi" <br />Ode To Booker T 2.59 Young Marble Giants "Crepuscule For Cafe Apres-Midi" <br />Collecting Things 1.14 Jon Brion "Eternal Sunshine Of The Spotless Mind" <br />Candy Castle 5.26 G/L/A/S/S/C/A/N/D/Y "Colette N°9 (Disc 1)" <br />Lilledror 5.57 H3fk "Nubiska nätter" <br />That Sound Wiped 6.00 Von Südenfed "Colette N°9 (Disc 1)" <br />Look 4.35 Sebastien Tellier "Sexuality" <br />Les Loges Du T.P.F. 1.35 Trio Michel Roques "Saravah for Café Après-Midi" <br />Central Park 4.40 Hans Koller Big Band "New York City" <br />When It Came (Attica Blues Remix) 5.59 Breakreform "Raw Fusion Bass_Ment Classics" <br />Mama's Gone 3.28 Freda Payne "Contact" <br />Never Knew Love Like This 1.45 Alexander O'Neal "Hearsay" <br />Crying Overtime 5.42 Alexander O'Neal "Hearsay" <br />Til Suns In Your Eye - DJ Vadim Featuring Demolition Man 3.46 DJ Vadim f/ Demolition Man "Raw Fusion Bass_Ment Classics" <br />Close To You Alone 8.52 Chico Freeman "Spirit Sensitive" <br />Victor Should Have Been a Jazz 4.43 Grace Jones "Inside Story" <br />Papa Legba (Pops Staples Vocal Version) 6.02 Talking Heads "True Stories" <br />South America 4.18 Nicolas Makelberge "Dying In Africa" <br />The Boy (Steve Yanko x Antena) 6.11 Antena "Versions Spéciales - Camino Del Sol" <br />Estrada Do Sol 2.37 Le Trio Camara "Saravah for Café Après-Midi" <br />Opec 5.26 Woody Shaw "For Sure!" <br />Indo-Jazz Fusions: Acka Raga 2.44 Joe Harriott & John Mayer Double Quintet "Indo-Jazz Suite/Indo Jazz Fusions" <br />Get In Touch (With Me) 6.28 One Blood "This Is Lovers Rock (1978-1988)" <br />My Jamaican Guy 7.06 Grace Jones "Funky Nassau - The Compass Point Story" <br />Crosseyed And Painless (12" Long Version) 4.53 Talking Heads "The Dark Side Of Disco Vol.2" <br />Adagio Ma Non Troppo 8.27 Charles Mingus "Let My Children Hear Music" <br />Journey 4.32 Ben Klock "Fabric 34" <br />Baby Kate (Plastikman Remix) 3.24 Heartthrob "Fabric 34" <br />Arcadia 3.57 Apparat "Fabric 34" <br />Do you know a good thing when you see One ? 8.48 Shirley Scott "One for Me"Tobydammithttp://www.blogger.com/profile/17072355722070028180noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-31253819.post-20286439697523153332008-06-10T21:29:00.017+02:002010-10-06T21:55:24.296+02:00Tillbaka med tvåNu har jag dåligt samvete. I drygt en månad har två nya skivor från <a href="http://www.moserobie.com/">Moserobie</a> legat på mitt skrivbord och blängt på mig med försummad blick. Vad håller du på med? Du hade ju lovat att skriva om oss? <br /><br />Ja, och det har bara med för lite tid att göra, jag lovar. För ni är verkligen svinbra båda två. <a href="http://phobos.apple.com/WebObjects/MZStore.woa/wa/viewAlbum?i=277656583&id=277656570&s=143456&partnerId=2003">Painbody</a> med <a href="http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=367062517">Magnus Broo Quartet</a> och <a href="http://www.klicktrack.com/klicktrack/releases/maria-kannegaard-hakon-kornstad-ole-morten-vagan-hakon-mjaset-johansen/maryland">Maryland</a> från norska Maria Kannegaard/Håkon Kornstad/Ole Morten Vågan/Håkon Mjåset Johansen. Framför allt Magnus Broo. Någon som kommer ihåg <a href="http://phobos.apple.com/WebObjects/MZStore.woa/wa/viewAlbum?i=197125375&id=197116113&s=143456&partnerId=2003">Sugarpromise</a>? Lätt en av de tre bästa skivorna som släppts på Moserobie. Utan tvekan. Så sant som jag skrev följande ord:<br /><br /><span style="font-style:italic;">Även om plattan inleds och avslutas med fenomenal ensemblejazz ur 60-talets akustiska bok, med flexibla tempoväxlingar, lyhörd dynamik, distinkta teman och orädd improvisation, så är det två personliga stickspår däremellan som förändrar allt. Två melodier som kommer att förändra Jazzsverige (åtminstone lite grann). Två klockrena jazzhits: <br /><br />1.)”Cochise” – med wah-wah-trumpet och jazzpunkig Motown-fyrtakt, kaxigt trippande på het asfalt med slitna sneakers istället för loafers. <br />2.)”Alla dansar samba till tyst musik” – nästan lite blyg i sin framtoning, med shufflande vispar, riffbas och gräsdoftande obekymrade improvisationer. <br /><br />Dessa två låtar allena är en anledning att skaffa den här plattan. Det är till och med en mycket viktig anledning. Det handlar om musik – och det här är så förbannat befriande eftersom jazzen så lätt blir antingen ängsligt konservativ eller ängsligt trendig – som utan ansträngning bara är så mycket sig själv. </span><br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiLTc5tUvw9Av8Kir2hkIEHA2EBUvWSIyNMzbESlRWFqAOblmUEJw0d5yLCDazVGcqUHuDnfFWnBWghBS5nllKz9AtempywtI6sMkeBjnFYaKlCNtiGXaJ-NMmFDeuqmW1CSS2yHg/s1600-h/Painbody.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiLTc5tUvw9Av8Kir2hkIEHA2EBUvWSIyNMzbESlRWFqAOblmUEJw0d5yLCDazVGcqUHuDnfFWnBWghBS5nllKz9AtempywtI6sMkeBjnFYaKlCNtiGXaJ-NMmFDeuqmW1CSS2yHg/s400/Painbody.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5210357261772690914" /></a><br /><br />Det är kanske en händelse som ser ut som en önskan att Painbody konsekvent fortsätter att odla dessa bästa sidor hos föregångaren. Men egentligen är det en tydlig konstnärlig strategi, Kanske är det den komplexa råenerergin i <a href="http://www.jazzlandrec.com/atomic_bio.html">Atomic</a> som fått Magnus Broo att skala bort den sista virtuosa elegansen från Freddie Hubbard och istället blåsa de mest eldfängda, spräckta, aggresiva, utdragna toner jag hört sedan <a href="http://phobos.apple.com/WebObjects/MZStore.woa/wa/viewArtist?id=14863235&partnerId=2003">Charles Tolliver</a> på allvar började omsätta Coltranes modala frasmetodik på trumpet i slutet av 60-talet. Eller glöm det, Magnus Broo låter som sig själv. Att trumpeten har den där smutsiga, fläskiga, vresiga, frustrerade, skadeskjutna tonen, frätt i kanterna, desillusionerad och självsäker på samma gång, i det utomordentligt jazzpunkiga <a href="http://phobos.apple.com/WebObjects/MZStore.woa/wa/viewAlbum?i=277656583&id=277656570&s=143456&partnerId=2003">titelspåret</a> är inte svårt att förstå. Men att samma ton – bara vagt förskjuten – finns i balladen <a href="http://phobos.apple.com/WebObjects/MZStore.woa/wa/viewAlbum?i=277656587&id=277656570&s=143456&partnerId=2003">Vera Li</a> skvallrar om djupt förankrade känslor. Eller ballad och ballad, snart har den skjutit iväg till ett slamrande crescendo, fast fortfarande lika stramt sammanhållen. <br /><br />Behöver jag nämna hur intuitivt samspelta bandet är? Hur underbart färgstark <a href="http://www.gulzmusic.com/">Torbjörn Gulz</a> är och hur vass <a href="http://www.touchemusic.se/holgersson.html">Jonas Holgersson</a> är? Nej, egentligen inte. Ska jag nämna någonting om det livsfarliga med en åtta spår lång jazzplatta? Nej, absolut inte. Låt mig bara säga <a href="http://phobos.apple.com/WebObjects/MZStore.woa/wa/viewAlbum?i=277656581&id=277656570&s=143456&partnerId=2003">Africa</a>. Låt mig beskriva hur den bottnar i Jan Johanssons lekfulla inspiration från en nigeriansk begravningsmarsch till Pippi Långstrump och den mörkaste, mest sammanbitna, alienerade och panafrikanska <a href="http://strata-east.blogspot.com/">Strata East</a>-jazzen från tidigt 70-tal – alltihopa med Gulz som genialisk samordnare. Låt mig betona att det är ett mästerverk. Ingenting mindre. Aldrig någonsin.<br /><br />Nu behöver jag knappast tillägga att Painbody är en av årets bästa jazzskivor. Däremot bör jag nämna att den har ett riktigt snyggt <a href="http://www.designmuseum.org/design/saul-bass">Saul Bass</a>-influerat omslag och härmed framföra en redaktionell ursäkt till Mattis Cederberg (apropå kommentarerna <a href="http://tobydammitco.blogspot.com/2007/11/livet-i-praktiken.html">här</a>). <br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhA7xB-hp9WxAjy33qFVQY5Gv3rIkovqd2bWz44oWmsXNAtOaefFKsl1tUPEAieaMy8KVxrUTv3z3pEwy0YoiIcFJ2PxvT19hJUHPD1_jZVXDt7Gwc19o1YYhrClV129qKDpJV2Uw/s1600-h/Maryland.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhA7xB-hp9WxAjy33qFVQY5Gv3rIkovqd2bWz44oWmsXNAtOaefFKsl1tUPEAieaMy8KVxrUTv3z3pEwy0YoiIcFJ2PxvT19hJUHPD1_jZVXDt7Gwc19o1YYhrClV129qKDpJV2Uw/s400/Maryland.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5210357450905931282" /></a><br /><br />Norrmännen imponererar försås inte lika mycket. Går inte, trots att <a href="http://www.svd.se/kulturnoje/musik/artikel_1302097.svd">Maryland</a> är mycket bra. Jag kommer ihåg hur <a href="http://www.kullhammar.com/">Jonas Kullhammar</a> tjatade på mig att upptäcka pianisten <a href="http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=189180896">Maria Kannegaard</a> för fyra år sedan. Det är hon som leder bandet och står för nio av tio låtar. Samtliga tämligen stillsamma, nästan elegiska, liksom bitterljuva betraktelser, med lagom mycket undertryckta aggressioner, inga regelrätta utbrott, bara några skarpa höjningar av tilltalet på några ställen. Men det jag gillar mest – som jag tror Jonas tänkte på när han rekommenderade henne – är Kannegaards distinkta rytmkänsla, ibland föredömligt enkel och reducerad i riffen. Och givetvis hennes förkärlek för spindelliknande teman med rytmiska skalvandringar, ibland snarlikt Ludvig Berghe. <br /><br />Ironiskt nog får man säga att Marylands höjdpunkt är <a href="http://www.klicktrack.com/klicktrack/releases/maria-kannegaard-hakon-kornstad-ole-morten-vagan-hakon-mjaset-johansen/maryland/5">Bethesda</a> av <a href="http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=178261679">Ole Morten Vågan</a> som någonstans lyckas förena ögonblick av John Coltranes andliga ingivelse med kammarmusikalisk fjordluft. Som Jan Garbarek? Javisst.<br /><br />Här är vad jag lyssnar på annars:<br /><br />Emil Danenberg 2.53 Stanley Cowell "Musa - Ancestral Streams" <br />Walking The Blue Beat 4.12 The Blow Monkeys "Animal Magic" <br />Opening 2.40 Hans Koller Big Band "New York City" <br />52nd Street 4.29 Hans Koller Big Band "New York City" <br />Tin Tin Deo 4.06 Roy Nathanson Quartet "Crepuscule For Cafe Apres-Midi" <br />A Man And A Woman 1.11 Marine "Crepuscule For Cafe Apres-Midi" <br />Experiment In Fifth 3.35 The Durutti Column "Crepuscule For Cafe Apres-Midi" <br />Imra 5.56 H3fk "Nubiska nätter" <br />Seaside Weekend (Escort Remix) 6.13 Antena "Versions Spéciales - Camino Del Sol" <br />Integrity 4.21 Aretha Franklin "Who's Zoomin Who" <br />Kilometer 4.18 Sebastien Tellier "Sexuality" <br />L'Amour Et La Violence 5.23 Sebastien Tellier "Sexuality" <br />What makes Harold sing? 8.46 Shirley Scott "One for Me" <br />Criticize 4.11 Alexander O'Neal "Hearsay" <br />Time Is Right 4.26 Woody Shaw "For Sure!" <br />Situation (Dub) 5.44 Yazoo "The Dark Side Of Disco Vol.1" <br />The Jellyfish 3.33 Danny Breaks "Raw Fusion Bass_Ment Classics" <br />I Wont Race You 4.30 Caural "Raw Fusion Bass_Ment Classics" <br />It Never Entered My Mind 6.22 Chico Freeman "Spirit Sensitive" <br />Man From Mars 2.21 Ferrante & Teicher "Colette N°9 (Disc 1)" <br />Bullets 4.12 Tunng "Colette N°9 (Disc 1)" <br />Walking In The Sand 2.59 The Flies "Colette N°9 (Disc 1)" <br />Chateau 4.21 The Brute Chorus "Colette N°9 (Disc 1)" <br />The Shoes Of The Fisherman's Wife Are Some Jive Ass Slippers 9.38 Charles Mingus "Let My Children Hear Music" <br />A Clean City 3.52 Nicolas Makelberge "Dying In Africa" <br />Harrowdown Hill 7.01 Thom Yorke "Fabric 34" <br />Indo-Jazz Fusions: Gana 2.09 Joe Harriott & John Mayer Double Quintet "Indo-Jazz Suite/Indo Jazz Fusions" <br />Zombizar 7.17 Barney Wilen "Saravah for Café Après-Midi" <br />Lorelei (Instrumental) 6.18 Tom Tom Club "Genius Of Love [12"]" <br />Coco Verde 2.18 Doris Monteiro "Doris" <br />Vamos Partir Pro Mundo 2.30 Doris Monteiro "Doris" <br />Mais Um Adeus 2.35 Doris Monteiro "Doris" <br />East Of The Sun/Love Theme/Sun Dance 10.11 Charles Lloyd "Nirvana" <br />Am I The Same Girl 3.21 Winsome "This Is Lovers Rock (1978-1988)"Tobydammithttp://www.blogger.com/profile/17072355722070028180noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-31253819.post-57091750227837750162008-05-30T23:24:00.009+02:002010-03-06T22:42:09.402+01:00IntegritetFör några veckor sedan köpte jag en av <a href="http://www.sodamnhappy.com/">Aretha Franklins</a> allra sämsta skivor på Myrorna. <a href="http://www.allmusic.com/cg/amg.dll?p=amg&sql=10:wzfqxqu5ldje">Who's Zoomin' Who</a> från 1985. Ett livsfarligt årtal inom mainstreamsoulen, vilket konnässörerna bittert fått erfara. 1985 - året när den feta, bredbenta stadiumrocken för ett ögonblick invaderade soulen. I det här fallet genom det fatala Eurythmics-samarbetet <a href="http://phobos.apple.com/WebObjects/MZStore.woa/wa/viewAlbum?i=217604276&id=217603544&s=143456&partnerId=2003">Sisters Are Doing It For Themselves</a>. <br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgYdqfvWgvI7y5Pp7T-U-Xfk-QVFL0ZNo_xaRkrlUVM5D1eynJpKp9apjyTVyUEB5qf8fKyK4FdD0ZWCfmccyUyH3VVnG2M4zjPgYAOOQ9pp5xK2pf6yNgMp-4tl-G19fB3xuA7DA/s1600-h/aretha-franklin.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgYdqfvWgvI7y5Pp7T-U-Xfk-QVFL0ZNo_xaRkrlUVM5D1eynJpKp9apjyTVyUEB5qf8fKyK4FdD0ZWCfmccyUyH3VVnG2M4zjPgYAOOQ9pp5xK2pf6yNgMp-4tl-G19fB3xuA7DA/s400/aretha-franklin.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5206294357630704418" /></a><br /><br />Men som de mest finkänsliga och beslutsamma soulkonnässörerna också fått erfara finns det alltid guldkorn även i de största skithögarna. På Who's Zooming Who heter guldkornet Integrity. Plötsligt minns jag den, tror jag, från en kväll på <a href="http://www.riddarkallaren.se/">Riddarkällaren</a> där två snobbar levererade ett överjordiskt soul-dj-set med imponerande spännvidd från 1965 till 2005.<br /><br />Lyssna:<br /><a href="http://www.zshare.net/audio/1285213242bc3e90/">Aretha Franklin "Integrity" 1985 (ZShare)</a><br /><br />Här är vad jag lyssnar på annars:<br /><br />Departure (For Andrew Hill) 1.53 Hans Olding "No Space" <br />Genius Of Love (Long Version) 7.27 Tom Tom Club "Genius Of Love [12"]" <br />Silent Running 4.18 Pacific "Reveries" <br />Ginseng People 5.32 Woody Shaw "For Sure!" <br />Stella 4.25 Ultramarine "Crepuscule For Cafe Apres-Midi" <br />Boo Boo's Gone Mambo / My Guardian Angel 4.25 The French Impressionists "Crepuscule For Cafe Apres-Midi" <br />Taurus In The Arena Of Life 4.21 Charles Mingus "Let My Children Hear Music" <br />abyss 5.39 fennesz + sakamoto "Cendre" <br />Achilles (Enne Mix) 4.40 Antena "Versions Spéciales - Camino Del Sol" <br />Wise One 7.01 Chico Freeman "Spirit Sensitive" <br />W.A.R 11.45 Trus'me "Colette N°9 (Disc 1)" <br />Body Double 3.44 Pino Donaggio "Colette N°9 (Disc 1)" <br />I Want Your Love 6.37 Chromatics "Colette N°9 (Disc 1)" <br />This Is Hardcore (End Of The Line Mix) 2.03 Pulp "Colette N°9 (Disc 1)" <br />Prayer For Peace 7.09 Stanley Cowell "Musa - Ancestral Streams" <br />You've Got To Love Somebody (Let It Be Me) 3.03 Freda Payne "Contact" <br />The Road We Didn't Take 4.16 Freda Payne "Contact" <br />Telephone 7.48 Erykah Badu "New Amerykah Part One (4th World War)" <br />Moody Melo (Up Hygh Featuring Black First Remix) 4.00 Melo "Raw Fusion Bass_Ment Classics" <br />Island Blues/Carcara/Long Time Baby 7.18 Charles Lloyd "Nirvana" <br />Aaltovaihe 1.36 Ø "Fabric 34" <br />Fingers Of Steel 5.16 Sebastien Tellier "Sexuality" <br />Big Man Restless (Original Extended Version) 6.57 Kissing The Pink "The Dark Side Of Disco Vol. 3" <br />Hei Voce 3.06 Doris Monteiro "Doris" <br />Conversa De Botequim 2.31 Doris Monteiro "Doris" <br />Feel It 2.49 Mellow Rose "This Is Lovers Rock (1978-1988)" <br />Indo-Jazz Fusions: Multani 11.27 Joe Harriott & John Mayer Double Quintet "Indo-Jazz Suite/Indo Jazz Fusions" <br />Paper Planes 3.25 M.I.A. "Kala" <br />Evo 3.01 Pierre Akendengué "Saravah for Café Après-Midi" <br />Orema Ka-Ka-Ka 3.57 Pierre Akendengué "Saravah for Café Après-Midi" <br />Nubisk 5.48 H3fk "Nubiska nätter"Tobydammithttp://www.blogger.com/profile/17072355722070028180noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-31253819.post-63719401025992260482008-05-26T23:07:00.024+02:002010-03-06T23:00:12.247+01:00Funky solskenSolen skiner. Jag menar, nu skiner solen verkligen. Den skiva jag lyssnat på mest den senaste tiden är <a href="http://www.dustygroove.com/item.php?id=mfs8cy5dg5&ref=browse.php&refQ=kwfilter%3DCompass%2BPoint%26amp%3Bincl_oos%3D1%26amp%3Bincl_cs%3D1">Funky Nassau: The Compass Point Story 1980-1986</a> – ännu ett stycke svängig och genomarbetad musikturism från brittiska <a href="http://www.strut-records.com/">Strut</a>. <br /><br />Destination Bahamas. Det är i slutet av 1979. <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Chris_Blackwell">Chris Blackwell</a> lyfter luren och bjuder in några av sina favoritmusiker och handplockade studiotekniker. Han är redan en klassisk imperiebyggare. <a href="http://www.islandrecords.com/site/promo/splash/duffy/index_island.html">Island Records</a> och därmed lanseringen av reggaen till en gigantisk publik i västvärlden har gjort honom till en förmögen och världsberömd musikentreprenör. En mycket passionerad sådan. Ty jakten på det perfekta, dansanta, unika soundet har han inte kunnat släppa. Därför bestämmer han sig nu för att bygga en egen studio. Tekniskt perfekt och extravagant ska den vara. Bara det bästa. Lugnt och avskilt dessutom. Utrymme för koncentration och kreativitet. En 24-kanalstudio på Bahamas blir lösningen. <a href="http://www.compasspointstudios.com/">The Compass Point Studio</a>. <br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0QTusUj3R8gGWhUCik1KfA4HZIYHh8T1dOvNK68yyHvoMor-Jt3SqMt0rADtrgdg7yC55pmsXTvKUa_V2uFqWtlYvXOPHevcSgfPDRyVSxsnztLuKAN5B3MEzW5Fy699hQ5UcbA/s1600-h/Funky-Nassau.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0QTusUj3R8gGWhUCik1KfA4HZIYHh8T1dOvNK68yyHvoMor-Jt3SqMt0rADtrgdg7yC55pmsXTvKUa_V2uFqWtlYvXOPHevcSgfPDRyVSxsnztLuKAN5B3MEzW5Fy699hQ5UcbA/s400/Funky-Nassau.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5205182291813522194" /></a><br /><br />När det inte dröjde länge innan <a href="http://members.aol.com/compasspnt/st-a-pix.html">Studio A</a> var fullbokad av så vitt skilda mainstreamband som Rolling Stones (<a href="http://www.amazon.com/Tattoo-You-Rolling-Stones/dp/B000000W5F">Tattoo You</a>), Dire Straits (<a href="http://www.amazon.com/Tattoo-You-Rolling-Stones/dp/B000000W5F">Communique</a>) och AC/DC (<a href="http://www.amazon.com/Tattoo-You-Rolling-Stones/dp/B000000W5F">Back In Black</a>) – samtliga på jakt efter den feta produktionen – bestämde sig Blackwell för att bygga en mindre studio intill för sina mer experimentella projekt. Välkommen <a href="http://members.aol.com/compasspnt/st-b-pix.html">Studio B</a>. Här kunde han i lugn och ro fortsätta mot den ursprungliga visionen: att bygga en studio med samma unika sound och personlighet som Muscle Shoals, Abbey Road, Hitsville, Sun, Black Ark eller Treasure Isle. Det enda som saknades var ett extraordinärt husband. Det är nu han lyfter luren och bjuder in:<br /><br /><a href="http://www.drummerworld.com/drummers/Sly_Dunbar.html">Sly Dunbar.</a> <br /><br /><a href="http://www.roots-archives.com/artist/30">Robbie Shakespeare.</a> <br /><br /><a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Mikey_Chung">Mikey Chung.</a> <br /><br /><a href="http://www.stereosociety.com/brintmt.html">Barry Reynolds.</a><br /><br /><a href="http://www.wallybadarou.com/">Wally Badarou.</a> <br /><br /><a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Uziah_Thompson">Uziah "Sticky" Thompson.</a><br /><br />Tillsammans skapade de musikhistoria. Ofta löjligt svängig och obekymrad. Musikalisk excellens kombinerad med naiv upptäckarglädje. Inte bara platsen, utan också Blackwells hela vision präglades ju av den västindiska kulturens organiska eklekticism. Snart blev Studio B precis den konstnärliga frizon han var på jakt efter. En pulserande utpost i mittenlandet kring ekvatorn. I David Katz utmärkta omslagsessä vittnar de inblandade om det avslappnade och långsamma arbetsklimatet i studion. Hur man tämligen planlöst och hämningslöst testade sig fram till nya idéer, som sedan skruvades ytterligare ett varv av den magiske studioteknikern <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Steven_Stanley">Steven Stanley</a>. Chris Blackwell kom och gick som en allvetande visionär seansledare. Wally Badarou, som kom från en intensiv afrojazzbakgrund i Paris, var till en början ytterst förvirrad och frustrerad. Innan han förstod att han befann sig mitt i en stilbildande smältdegel av tidens viktigaste musikaliska strömmar: reggae, disco, funk, punk. <br /><br /><a href="http://www.theworldofgracejones.com/">Grace Jones</a> klassiska <a href="http://phobos.apple.com/WebObjects/MZStore.woa/wa/viewAlbum?i=14975253&id=14975206&s=143456&partnerId=2003">Warm Leatherette</a> slog an tonen. Hennes radikala och gränsöverskridande persona i kombination med hennes jamaicanska ursprung blev en nästan osannolikt kreativ motor. Den märkligt lyxiga blandningen av reggae och disco, som i sin tur satte tonen för hela det tidiga 80-talet, tycktes komma i rakt nedstigande led från hennes androgynitet. Året efter spelade <a href="http://www.tomtomclub.net/">Tom Tom Club</a> in sin minst lika stilbildande (om än i något mer obskyr utsträckning) <a href="http://phobos.apple.com/WebObjects/MZStore.woa/wa/viewArtist?id=205492&partnerId=2003">debutplatta</a>. Just nu, försommaren 2008, är jag barsnligt förtjust i deras barnsligt intelligenta och svängiga post-punk-funk-exotica-disco-pop. <br /><br />Nu är jag helt såld. Det är bara nummer två på Funky Nassau och jag har redan kapitulerat. <a href="http://phobos.apple.com/WebObjects/MZStore.woa/wa/viewAlbum?i=205532&id=205597&s=143456&partnerId=2003">Genius Of Love</a> med Tom Tom Club. Systrarna Weymouths vingliga stämsång och Steven Stanleys banbrytande syntslinga. Låten är en studie i glädje och (musikalisk) framtidstro. Sedan kommer Talking Heads, <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Gwen_Guthrie">Gwen Guthrie</a>, Ian Dury och <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Will_Powers">Will Powers</a> i en fantastisk blandning. 1980 till 1986. Solen skiner hela vägen. Intelligensen likaså. Men aldrig på bekostnad av en orubblig optimism. Sedan var det tydligen slut. Chris Blackwell hade efter ett par år flugit iväg mot nya intressen. Atmosfären var spräckt. <br /><br />Och nu alltså återupptäckt. Skaffa den här skivan. Tills dess, hämta hem lite Tom Tom Club <a href="http://discotrax80s.blogspot.com/2008/03/tom-tom-club-genius-of-love-12inch-1981.html">här</a>.Tobydammithttp://www.blogger.com/profile/17072355722070028180noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-31253819.post-73429059127296781662008-05-22T23:28:00.023+02:002008-11-13T06:41:17.425+01:00Kvar på SveavägenStressad igen. Försöker hitta genvägar. Hittar en ganska lång i en gammal recension jag skrev om den oundgänliga boken om Gyllene Cirkeln, vilket också får bli ett slags komplement till min <a href="http://tobydammitco.blogspot.com/2008/05/historisk-mark.html">lunch</a> förra veckan.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgPlEW31Nvb9APOOqOLCv8sTXVNWbBi8h3DftrCt1PRtfUM3EFbwezYUWrnUphzQ0SgPJid4mqXLcZ143etR_0JH_nPa5aBr4donM9UR8GTyZ_S3oujlpxgsXfqMwy7PYpzReS-1w/s1600-h/20080523574%5B1%5D.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgPlEW31Nvb9APOOqOLCv8sTXVNWbBi8h3DftrCt1PRtfUM3EFbwezYUWrnUphzQ0SgPJid4mqXLcZ143etR_0JH_nPa5aBr4donM9UR8GTyZ_S3oujlpxgsXfqMwy7PYpzReS-1w/s400/20080523574%5B1%5D.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5203539548427180802" /></a><br /><br />Vilken tid det måste ha varit. På 60-talet verkade allt plötsligt hända. Efterkrigstidens återhållsamhet släppte äntligen, och i princip alla konstarter och uttrycksformer verkade explodera av fantasi, insikt, upptäckarglädje och hänsynslöst gränsöverskridande. Det var en ny tid. Eller som Åke Abrahamsson – en gång i tiden artistbokare på restaurang Gyllene Cirkeln – uttrycker det:<br /><span style="font-style: italic;"><br />Nytt var pubar, pizzor, p-piller och porr. På Tyrol och Berns underhöll Hasse och Tage; 1960 startade den vitala Stadsteatern, och på Dramaten härskade 1963-66 den demoniska Ingmar Bergman, vars filmer utomlands gjorde ångesten till svenskt varumärke. /.../ Pontus Hultén öppnade upp Moderna museet och sprängde konstbegreppets gränser. /.../ Och på Sveavägen 41 låg Gyllene Cirkeln, 1960-talets jazzcentrum. För säga vad man vill: trots kritiken av kapitalismen och USA:s krigsföring var det den amerikanska kulturen som gällde.</span><br /><br />Orden är tagna ur inledningen till boken <a href="http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=915183989X&shopperid=A84CED9F94EF45018A7AE607707C3FC4">Den Gyllene Cirkeln – jazzen på 60-talet (Prisma)</a>. En veritabel skattkista av text, bild och musik som skildrar en explosiv epok i svensk jazzhistoria. Det handlar om åren mellan 1962 och 1967, den tid då restaurang Gyllene Cirkeln var stället – ja, själva navet i det svenska jazzlivet. Här spelades nämligen jazz av absolut världsklass. Spännvidden var fenomenal. Från gamla rävar som Coleman Hawkins, Teddy Wilson och Erroll Garner till yngre radikaler som Charles Lloyd, Albert Ayler, Don Cherry, Keith Jarrett, George Russell och Ornette Coleman. Det var alltså här, i denna lilla restaurang, under några intensiva kvällar i november 1965, alldeles invid Sveavägen i Stockholm, som den sistnämnde spelade in sina två klassiska Blue Note-plattor ”At the Golden Circle” volym 1 och 2.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgVRBMGCG3LjTX_DSuyWWo-PR9Iy6OTBvOXFvpqtZmjKsWQS6c2_t9-V8yBMkr0lhrJ1rPoT10KMH84lagRdy4oxYVB3tupCnC9JDn7WrRFg6_Sn-09AckTnTWhULwrWW4ARGn-Qg/s1600-h/Ornette.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgVRBMGCG3LjTX_DSuyWWo-PR9Iy6OTBvOXFvpqtZmjKsWQS6c2_t9-V8yBMkr0lhrJ1rPoT10KMH84lagRdy4oxYVB3tupCnC9JDn7WrRFg6_Sn-09AckTnTWhULwrWW4ARGn-Qg/s400/Ornette.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5203323966838725330" border="0" /></a><br /><br />Fattar ni? På Cirkeln spelade de flesta av 60-talets framåtblickande jazzare, bara de dyra superstjärnorna som kunde fylla Konserthuset undantagna. Här satt modernismen i väggarna. Musiken var så långt ifrån museal man över huvud taget kunde tänka sig. På Gyllene Cirkeln skapades ett direkt tidsuttryck. Utvecklingen skedde på plats. ”Alla” spelade här. Dexter Gordon, Archie Shepp, Donald Byrd, Johnny Griffin, Cecil Taylor, Bud Powell, Kenny Dorham, Lou Donaldson, Mark Murphy, Carla Bley, Eddie Harris, Stanley Turrentine, Brother Jack McDuff, Ben Webster, Art Farmer, Krzystof Komeda, Booker Ervin och många fler. Alla stod de på Gyllene Cirkelns scen. Det gjorde också inhemska storheter som Lars Gullin, Jan Johansson, Monica Zetterlund, Rolf Ericson och Bengt Hallberg. Samt en hel drös yngre svenska jazzkatter som blommade ut på Cirkeln, ofta genom att lira med sina utländska bröder: Bernt Rosengren, Lalle Svensson, Lars Färnlöf, Bosse Broberg, Lasse Sjösten, Bobo Stenson, Palle Danielsson och Janne ”Loffe” Carlsson.<br /><br />Många stora jazzhjältar återvände till Cirkeln gång på gång. För Bill Evans blev det ett andra hem, en plats där han kände sig bekväm och avslappnad, där han flera gånger överträffade sig själv, sanslöst kreativ och sorgligt nerknarkad. Vid första besöket på sensommaren 1964 passade han också på att spela in den legendariska plattan ”Waltz for Debby” med Monica Zetterlund. Fritänkaren Don Cherry var en annan flitig besökare och i oktober 1965 var han på plats med den argentinske blåsaren Gato Barbieri i bandet. Två månader senare spelade de in milstolpen ”Complete Communion” för Blue Note hemma i USA. Vid andra tillfällen improviserade Cherry tillsammans med svenska kollegor, särskilt tenoristen Bernt Rosengren, vid den här tiden en av de svenska friformspionjärerna.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiYERlHP_uNY_u99UfkktwWh5bw3CZbQdmQ9QmbnIJudNB3-BZb-B7KDp16k4RrTn2nCISZshs66LbuFBeD6DQPnp1bwpmKOzv34R8iQ9-tjz14XBKRixXuAmV3iZZ-j-zwB8gjbg/s1600-h/Bernt-Rosengren.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiYERlHP_uNY_u99UfkktwWh5bw3CZbQdmQ9QmbnIJudNB3-BZb-B7KDp16k4RrTn2nCISZshs66LbuFBeD6DQPnp1bwpmKOzv34R8iQ9-tjz14XBKRixXuAmV3iZZ-j-zwB8gjbg/s400/Bernt-Rosengren.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5203325835149499122" border="0" /></a><br /><br />Rosengren blev även anlitad av pianisten George Russell, en annan stammis på Cirkeln tillika den modala jazzens uppfinnare, bosatt i Stockholm under många år på 60-talet. När Russells storband uppträdde i januari 1967, med Rosengren och Cherry, saxofonisterna Jan Garbarek och Christer Boustedt, trumpetarna Maffy Falay och Bosse Broberg, gitarristen Rune Gustafsson och trummisen Jon Christensen, var det som ett enda stort klimax. Spelningen hette Big Bang 67. Den blev avslutningen på Gyllene Cirkelns tillvaro som renodlad jazzklubb. En storartad sorti som samlande gräddan av den progressiva, nordiska jazzen under namnet Emanon Big Band. På den suveräna cd som följer med boken kan man höra deras version av ”Ezz-thetic”. Den är löjligt bra. Faktiskt något av det ösigaste jag någonsin hört.<br /><br />På ett av bokens alla fotografier kan man sedan, för att toppa en redan stor upplevelse, studera hur bandets saxofonsektion dirigeras av en auktoritär George Russell. Koncentrationen är maximal. ”Han skrev ju så svårt”, berättade Bernt Rosengren när jag intervjuade honom för några år sedan. Bilden fångar känslan av exalterad utmaning, samma känsla som hörs i musiken. I mina ögon uppfyller denna bild – som numera även går att studera på plats i restaurangen – alla krav på stor jazzfotografi: närvaro, gestik, miljö och stämning. Bakom fotot står svenske fotografen Christer Landergren. Tillsammans med Nils Edström har han plåtat bokens alla hundratals fotografier från åren på Cirkeln, ett helt makalöst bildmaterial som förärades en separatutställning på Stockholms Stadsmuseum 1995, något som också blev upprinnelsen till den här boken.<br /><br />Nils Edström är inte lika känd som Landergren. Han blev skivproducent efter 60-talet, men som fotograf står han för några av bokens verkliga visuella brännpunkter. Till exempel bilden på Dexter Gordon som tar en rökpaus, för ett ögonblick coolast i hela världen. Eller den på Karin Krog där ljuset elegant skulpterar med hennes hår. Eller den på Don Cherry med sin kornett i skarp siluett. Eller den på Jimmy Woode Sr när pianots tangentbord plötsligt avspeglas i glasögonen. Det är smått förtrollande. Helt och hållet på samma nivå som stora internationella jazzfotografer som William Claxton och Francis Wolff.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgNMsJnwIko8Sv728FlmGisfCT8SbLpgjBJztOjutYqLWliWKQ-x0VBMTa_ekV8eFnxLuZY5dpu8-FPxz1ReHflynMQ2YTdOsViXxVZzoiat9q-yfWaGNJSCTOsHIk58JJ8WKVopg/s1600-h/Golden-Circle.jpg"><img style="margin: 0px auto 10px; display: block; text-align: center; cursor: pointer;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgNMsJnwIko8Sv728FlmGisfCT8SbLpgjBJztOjutYqLWliWKQ-x0VBMTa_ekV8eFnxLuZY5dpu8-FPxz1ReHflynMQ2YTdOsViXxVZzoiat9q-yfWaGNJSCTOsHIk58JJ8WKVopg/s400/Golden-Circle.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5203325435717540578" border="0" /></a><br /><br />Så till texterna. Åke Abrahamsson har skrivit merparten av textmaterialet och han vet vad han talar om, 1964 tog han över som musikansvarig på Gyllene Cirkeln efter initiativtagaren Bengt ”Abbe” Johansson. Bland de övriga namnen märks jazzskribenten Hans Fridlund och redaktören Roger Bergner. Det som berättas är en fängslande jazzhistoria med Gyllene Cirkeln som dramatisk spelplats. Eftersom i princip allt som hände i USA och Europa speglades på denna stockholmska scen har det också blivit en historia om 60-talsjazzens övergripande utveckling som Abrahamsson och de andra berättar, byggd på såväl egna erfarenheter som rundfrågningar och efterforskningar, men alltid filtrerad genom minnets rökdimmor och kärleken till musiken. Bland kapitelrubrikerna hittar man ”Funken rämnar”, ”Mjuka och hårda boppare”, ”Än friare former” och ”De komma från öst och väst”. Det är kort sagt essentiell läsning för alla som gillar jazz det minsta.<br /><br />Slutligen musiken. För alla kalenderbitare finns en avslutande genomgång av alla spelningar på Gyllene Cirkeln och en komplett diskografin över alla inspelningar. Betydligt mer väsentlig är däremot den medföljande cd:n som samlar ett delikat urval av klassiska Cirkeln-spelningar. Där rasar Lars Gullin loss i Charlie Parkers ”Donna Lee”, Bill Evans gör ”Time Remembered” tillsammans med en tonårig Palle Danielsson på bas och Rune Carlsson på trummor, och Kenny Dorham fräser fram ”Scandia Skies” ur sin trumpet. För alla vi som inte ens var födda när Gyllene Cirkeln stängde räcker det väldigt långt.<br /><br />Lyssna:<a href="http://www.zshare.net/download/12427978fd440c19/"><br />Dexter Gordon "Cheese Cake" live på Gyllene Cirkeln 1965 (ZShare)</a>Tobydammithttp://www.blogger.com/profile/17072355722070028180noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-31253819.post-44775947840924243782008-05-18T00:55:00.017+02:002010-03-06T23:07:19.399+01:00Miriameffekten<a href="http://www.miriamaida.com/">Miriam Aida</a> spelade på <a href="http://www.fasching.se/">Fasching</a> i torsdags och passade samtidigt på att fira sin nya platta <a href="http://www.skd.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20080428/NOJE/635667057/1002/NOJE">Come On Home</a> som släpps av <a href="http://www.ajabu.com/">Ajabu</a> i dagarna. Det var första gången på över fyra år som jag hörde henne och maken <a href="http://www.myspace.com/fredrikkronkvist">Fredrik Kronkvist</a> uppträda tillsammans. Det blev ett sentimentalt glädjeskutt till deras renläriga souljazzhimmel – som alltid förgrenad av jazzbossa, rhythm & blues-ballader, latinjazz och hardbop.<br /><br />Precis så är det även på Come On Home. Det rör sig om ännu en samling favoriter från djupet av både hjärtat och skivsamlingen. En del av låtarna är klassiker, andra smått underbara obskyriteter. Det är lika personligt här-och-nu som stilmässigt oklanderligt. Vi pratar Jive Samba med utgångspunkt i Sarah Vaughan <a href="http://phobos.apple.com/WebObjects/MZStore.woa/wa/viewAlbum?i=34712383&id=34712274&s=143456&partnerId=2003">1965</a>. Vi pratar A Night In Tunisia med utgångspunkt i Ella Fitzgerald <a href="http://phobos.apple.com/WebObjects/MZStore.woa/wa/viewAlbum?i=61643002&id=61642970&s=143456&partnerId=2003">1960</a>. Vi pratar I'm Not Ashamed med utgångspunkt i Bobby Bland <a href="http://phobos.apple.com/WebObjects/MZStore.woa/wa/viewAlbum?i=102474988&id=102475324&s=143456&partnerId=2003">1961</a> och vi pratar – kanske störst och mest oväntat – <a href="http://phobos.apple.com/WebObjects/MZStore.woa/wa/viewAlbum?i=14741010&id=14740990&s=143456&partnerId=2003">Make Sure You're Sure</a> med utgångspunkt i Stevie Wonders soundtrack till Spike Lees <a href="http://www.imdb.com/title/tt0102175/">Jungle Fever</a> 1991. <br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhZw6_5G57QKaJU_cN__mSS_Uk-v6Z96LB0U5SOEcNwiP4P05B1p_IL2nHgemeUKu266E6Ws1Kjjqg0wyX0xaGFQQbM0QQSkDu-kjZqwPCKuG97iROfhJaZGj-oHRu36ZMszQSbDQ/s1600-h/Miriam+Fasch.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhZw6_5G57QKaJU_cN__mSS_Uk-v6Z96LB0U5SOEcNwiP4P05B1p_IL2nHgemeUKu266E6Ws1Kjjqg0wyX0xaGFQQbM0QQSkDu-kjZqwPCKuG97iROfhJaZGj-oHRu36ZMszQSbDQ/s400/Miriam+Fasch.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5201512429060112530" /></a><br /><br />Jag kommer ihåg första gången jag besökte Miriams och Fredriks souljazzhimmel. Jag fick deras första <a href="http://phobos.apple.com/WebObjects/MZStore.woa/wa/viewAlbum?i=187374418&id=187374345&s=143456&partnerId=2003">platta</a> – inspelad tillsammans med och under beskydd av <a href="http://www.janlundgren.com/">Jan Lundgren</a> och hans svintajta trio – i handen någon gång sensommaren 2002. Den slog ut mig totalt. Lika imponerad lär Jan Lundgren ha blivit när han hörde Miriam och Fredrik i en trång källare i Malmö. Själv hade jag aldrig hört en svensk jazzplatta som var så "svart" och så självsäkert initierad i de mest sofistikerade delarna av det tidiga 60-talets jazzsound. <br /><br />Året efter intervjuade jag Miriam med anledning av hennes första egna platta <a href="http://phobos.apple.com/WebObjects/MZStore.woa/wa/viewAlbum?i=179914122&id=179914001&s=143456&partnerId=2003">My Kind Of World</a>. Vi fann varandra direkt, förenade av någon sorts hämningslös passion för soulig hardbop och intervjun blev knappast särskilt nyanserad. Ett år senare bad Miriam och Fredrik att jag skulle skriva omslagstexten till deras <a href="http://phobos.apple.com/WebObjects/MZStore.woa/wa/viewAlbum?i=187554309&id=187553735&s=143456&partnerId=2003">Live At The Palladium</a> som de spelade in med <a href="http://www.mnbb.nu/">Monday Night Big Band</a>. Jag var bokstavligen såld. Tur i alla fall att översättaren kallade det för en av de bästa (svenska) omslagstexter han hade översatt. <br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjnjRYyej8ojUQKvwDYZVLHXLAQKhxkm1bag0Kmq7RxFITX22slmfMj0LR4saubD1Kqr2K2f9L56-dPXZQvsImdaEAVd4Nd8G2En2SQaCG1d32Te6wFo3yJzdarlC_Gj0hAcET5Jw/s1600-h/Come+On+2.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjnjRYyej8ojUQKvwDYZVLHXLAQKhxkm1bag0Kmq7RxFITX22slmfMj0LR4saubD1Kqr2K2f9L56-dPXZQvsImdaEAVd4Nd8G2En2SQaCG1d32Te6wFo3yJzdarlC_Gj0hAcET5Jw/s400/Come+On+2.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5201516629538128034" /></a><br /><br />En fyraårig son, ett eget skivbolag – <a href="http://www.connectiverecords.com/head.htm">Connective Records</a> – och en underskattad bossaplatta kallad <a href="http://phobos.apple.com/WebObjects/MZStore.woa/wa/viewAlbum?i=132625375&id=132625321&s=143456&partnerId=2003">Meu Brasil</a> senare stod nu Miriam på Faschings scen och predikade souljazzens evangelium så att vissa (det är sant) i publiken började gråta. Och då kom jag att tänka på den positionerande inledningen till min gamla intervju. Jag avslutar med den, som en påminnelse om Miriams patos och åtminstone lite unika plats inom svensk jazz. <br /><br /><span style="font-style:italic;">”I loved bebop for taking jazz further along. But as hip and as great as it was, there was a period when musicians had kinda… not totally, but somewhat… eliminated the blues, you know? They got so sophisticated that it seemed like they were afraid to play the blues, like it was demeaning to be funky. And I tried to bring that. I didn’t do it consciously at first. But it started to happen.” <br /><br />Orden är Horace Silvers, formulerade framför jazzkritikern Gene Seymour. Det var i början av 50-talet som han försiktigt reagerade mot bebopens rasande komplexitet och sökte sig tillbaka till bluesens jordiga melodier och till gospelns extatiska rytmik, både i sitt pianospel och i sina kompositioner. Det var så han kom att skapa hardbopen tillsammans med batteristen Art Blakey. Och det var så han kom att bli en av jazzens stora stilbildare.<br /><br />Horace Silver hade den sällsynta förmågan att kunna förena mjuk lyrik och hård rytmik. Men hans viktigaste pionjärgärning låg i att han gjorde jazzen funkig, dansant, nynnig och rolig, utan att den blev förenklad, halvhjärtad eller banal. Snarare tvärtom. På den vägen fick han sällskap av bröderna Cannonball och Nat Adderley, av organisterna Jimmy Smith och Shirley Scott, av Stanley Turrentine och Lou Donaldson och hundratals andra som bidrog till att göra sin del av jazzen så soulig som bara möjligt. Stilen kom att kallas ”soul jazz” och blev väldigt populär på 60-talet. Influenserna hämtades från R&B och gospel, lika mycket som från bebop och cool. Basgångarna var funkiga och riffen slagkraftiga. Men framför allt var det musik som inte var rädd för att vara utåtriktad, glad och rakt på sak. <br /><br />Eller ”in the pocket” för att tala funkspråk. Ett uttryck som talande nog också hoppar ur den svenska jazzsångerskan Miriam Aida när jag ber henne beskriva sin musik. Hon vet vad hon pratar om. Hennes röst är något av det bluesigaste och souligaste som hörts i svensk jazz på evigheter. Och även något av det gladaste, mest utåtriktade och rakt på sak. Hon älskar förstås sin Horace Silver och bröderna Adderley och hon har inte varit rädd för att göra en klockren souljazzplatta för det svenska 2000-talet.</span>Tobydammithttp://www.blogger.com/profile/17072355722070028180noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-31253819.post-43568979116631262782008-05-17T00:32:00.006+02:002008-11-13T06:41:18.021+01:00Historisk markLunch på Gyllene Cirkeln idag (eller igår ser jag nu)...<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiEX_XH1aZ2ZB45Cm5TzqmINwsvi6ax8NuNWlReQBRW18BfqWTLoZFpiU4e6RQMpdtUe2WivIRH2pYg-ltIRA4W1TIZkutBet0dN0VIaOcxm_Jrd4ARXOl8o2SUtyAykqs4IxbOrA/s1600-h/Gyllene+Cirkeln.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiEX_XH1aZ2ZB45Cm5TzqmINwsvi6ax8NuNWlReQBRW18BfqWTLoZFpiU4e6RQMpdtUe2WivIRH2pYg-ltIRA4W1TIZkutBet0dN0VIaOcxm_Jrd4ARXOl8o2SUtyAykqs4IxbOrA/s400/Gyllene+Cirkeln.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5201119392307888258" /></a>Tobydammithttp://www.blogger.com/profile/17072355722070028180noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-31253819.post-31732832508424207562008-05-14T22:54:00.008+02:002010-03-06T23:09:04.272+01:00VarumärkeslojalitetSom ni kanske har märkt har jag lagt till en <a href="http://www.uniqlo.jp/uniqlock/">Uniqlock</a> här till höger på bloggen. Jag är barnsligt förtjust över denna lilla <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/GUI_widget">widget</a> från japanska <a href="http://www.uniqlo.com/us/">Uniqlo</a>, världens bästa herrmodemärke om du frågar mig. Jag har en nästan osund lojalitet till Uniqlo. De står för precis den välskräddade japanska jazzfanatism som jag länge <a href="http://tobydammitco.blogspot.com/2007/12/destination-tokyo.html">älskat</a> och till slut fick <a href="http://tobydammitco.blogspot.com/2008/01/jazzens-rike-faktiskt.html">uppleva</a>. Och de gör det med övertygande smak och integritet. När H&M inledde ett samarbete med Kylie Minogue skapade Uniqlo en serie <a href="http://www.thedailyswarm.com/swarm/uniqlo-ecm-records-t-shirts/">t-shirts</a> med omslag från ECM. Och bara så att ni förstår jämförelsens relevans: vi pratar inte om ett nischmärke utan om mode för folket. I fallet Uniqlo betyder det utsökt kvalitet och design till generande låga priser. <br /><br />Fråga mig inte exakt vad denna widget betyder, annat än att den visar klockan och ansluter mig – och kanske er – till en sorts (varumärkes-) gemenskap. Fråga mig absolut inte vad de dansande japanska flickorna i biblioteket betyder. Ingen aning. Men de känns väldigt sympatiska. Missa heller inte musiken. Typisk japansk jazzretrofuturism. Typiskt mig med andra ord.Tobydammithttp://www.blogger.com/profile/17072355722070028180noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-31253819.post-64003747582630691062008-05-13T23:59:00.009+02:002010-03-06T23:12:07.831+01:00Fotosyntes<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiMUvMal_Sg58ZPIWeyEridlxV_SDizo0117QOCMc2x9O8g0jEjksd1a0hpvKZbezJ07kZjALofuigkIqOjvReOc9vO0uGb8CJ0z-mm81ihnZ8Wz-e0Z4KTW_WHdlDw-WClL11aCQ/s1600-h/Nana+3.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiMUvMal_Sg58ZPIWeyEridlxV_SDizo0117QOCMc2x9O8g0jEjksd1a0hpvKZbezJ07kZjALofuigkIqOjvReOc9vO0uGb8CJ0z-mm81ihnZ8Wz-e0Z4KTW_WHdlDw-WClL11aCQ/s400/Nana+3.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5199992723601899618" /></a><br />Hur lärde sig <a href="http://www.airto.com/">Airto Moreira</a> spela slagverk? Inte var det genom att plugga musikteori och öva paradiddlar. Han lyssnade på världen runt omkring sig. På djuren och naturen. Hur var det för <a href="http://www.nanavasconcelos.com.br/">Naná Vasconcelos</a>? Förmodligen exakt samma sak. Lyssna på regnskogen – jag säger det igen: regnskogen – i bakgrunden av den här Woody Shaw-låten från 1980. Den kommer från plattan <a href="http://www.allmusic.com/cg/amg.dll?p=amg&sql=10:azfoxqehldje">For Sure</a>, skapad under den korta men intressanta era när Columbia satsade ambitiöst på att göra jazzen stor igen. Jag har älskat den i några veckor och vill dela med mig. <br /><br />Lyssna på <a href="http://www.woodyshaw.com/">Woody</a> och lyssna på pianisten <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Larry_Willis">Larry Willis</a> som jag lärde känna genom Jackie McLean på 60-talet. Alltihopa hade riskerat att brinna upp om det inte hade varit för den daggtäta och grönskimrande fotosyntesen i bakgrunden. Tacka Naná för den.<br /><br />Lyssna: <br /><a href="http://www.zshare.net/audio/1197902353503baf/">Woody Shaw "Isabel, The Liberator" 1980 (ZShare)</a><br /><br />Här är vad jag lyssnar på annars:<br /><br />Bye Bye Papaye (Lexx Mix) 4.53 Antena "Versions Spéciales - Camino Del Sol" <br />Frantz (Nouvelle Vague Mix) 4.28 Antena "Versions Spéciales - Camino Del Sol" <br />Equipoise 3.44 Stanley Cowell "Musa - Ancestral Streams" <br />Elle 4.38 Sebastien Tellier "Sexuality" <br />Hobo Ho 10.11 Charles Mingus "Let My Children Hear Music" <br />Witness Dub 4.13 Roots Manuva "Raw Fusion Bass_Ment Classics" <br />Game Over - Dabrye Featuring Jay Dee & Phat Kat 3.42 Dabrye f/ Jay Dee & Phat Kat "Raw Fusion Bass_Ment Classics" <br />I'm Not Getting Any Better 6.16 Freda Payne "Contact" <br />Suddenly It's Yesterday 4.57 Freda Payne "Contact" <br />Tears For Johannesburg 9.43 Max Roach "We Insist!: Freedom Now Suite" <br />glow 7.13 fennesz + sakamoto "Cendre" <br />On N'a Rien a Faire 2.29 Pierre Barouh "Saravah for Café Après-Midi" <br />No Kinda Man (Body Language Exclusive Track) 6.28 Junior Boys "No Kinda Man" <br />Par Hasard 4.30 Mikado "Crepuscule For Cafe Apres-Midi" <br />Seaside Week End 3.55 Antena "Crepuscule For Cafe Apres-Midi" <br />On The Boat (Chromatics Main Mix) 6.49 Antena "Versions Spéciales - Camino Del Sol" <br />Why? 4.49 Woody Shaw "For Sure!" <br />Guided By A God Few Know 4.17 Nicolas Makelberge "Dying In Africa" <br />Mutter 6.32 Roman Flügel "Fabric 34" <br />Cal's Bluedo 5.35 Cal Tjader "The Prophet" <br />De Pilantra E De Poeta 2.27 Doris Monteiro "Doris" <br />Ao Amigo Tom 1.58 Doris Monteiro "Doris" <br />De Noite, Na Cama 2.46 Doris Monteiro "Doris" <br />Body And Soul 6.28 Freddie Hubbard "Here To Stay" <br />Wot (12" Version) 5.33 Captain Sensible "The Dark Side Of Disco Vol. 3" <br />Villanova Sunset 2.43 Pacific "Reveries" <br />Sunrise 2.26 Pacific "Reveries" <br />Just Don't 7.36 Hans Olding "No Space" <br />Goodby Miss Wiggie 4.08 Kazumasa Hashimoto "Euphoriam" <br />Alvarsleken 4.36 H3fk "Nubiska nätter"Tobydammithttp://www.blogger.com/profile/17072355722070028180noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-31253819.post-27092476903438263002008-05-10T23:02:00.012+02:002010-03-06T23:18:58.267+01:00Brasiliansk syraDet här är en viktig gränsdragning. Några månader efter Nicola Contes <a href="http://clk.tradedoubler.com/click?p=23762&a=1337984&url=http%3A%2F%2Fphobos.apple.com%2FWebObjects%2FMZStore.woa%2Fwa%2FviewAlbum%3Fi%3D271795684%26id%3D271795595%26s%3D143456%26partnerId%3D2003">Viagem</a> (avrapporterad <a href="http://tobydammitco.blogspot.com/2008/03/ur-arkivet.html">här</a>) släpper Far Out en ny samling med namnet <a href="http://clk.tradedoubler.com/click?p=23762&a=1337984&url=http%3A%2F%2Fphobos.apple.com%2FWebObjects%2FMZStore.woa%2Fwa%2FviewAlbum%3Fi%3D277076571%26id%3D277076183%26s%3D143456%26partnerId%3D2003">Brazilika</a> som ställts samman av pop/progg/psykedelia-konnässören <a href="http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=37412920">Andy Votel</a>. Det rör sig om ett oväntat och relevant steg i den ständigt pågående utforskningen av den brasilianska musikens historia och stor respekt ska ges till <a href="http://www.faroutrecordings.com/">Far Out</a> som inte bara förstärker sin position som ett av de viktigaste bolagen i fråga om brasiliansk musik, utan framför allt tar ett stort kliv utanför sin upptrampade jazzfusion/beat-arena. <br /><br />Ty att båda skivorna bygger på material ur <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Som_Livre">Som Livres</a> arkiv är lika självklart som det är obegripligt. Här har vi bytt dry martini mot LSD. Där den högst sofistikerade bossajazz som <a href="http://www.nicolaconte.it/">Nicola Conte</a> valde ut porträtterade den modernism och optimism som fanns i Brasilien åren innan statskuppen 1964, har Andy Votel istället valt att koncentrera sig på några av de mest utflippade utsvävningarna i kölvattnet efter att Caetano Veloso, Gal Costa och Gilberto Gil sparkade igång <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Tropicalismo">Tropicália-rörelsen</a> 1967. Jag ska inte trötta ut er med ännu ett referat av det politiska upproret och den konstnärliga radikaliseringen under denna period, läs i stället Caetano Velosos utmärkta självbiografi <a href="http://www.amazon.com/Tropical-Truth-Story-Revolution-Brazil/dp/0306812819/ref=pd_bbs_sr_1?ie=UTF8&s=books&qid=1210369659&sr=8-1">Tropical Truth: A Story About Music and Revolution in Brazil</a> som kom för några år sedan. Det räcker också att läsa undertiteln på Votels samling för att förstå vad det handlar om: Subtropical Sun Stroke Psych-Out. <br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhMC7PiPG9twMUS9T4awMtCRSXWg6nICW0NLOjmQ4rl6IMzi4xQVhhpcp6_mKpafTjo3L6fArlnuJHStFORTXyIogClFzWu0XeB-pCV47jHY8qwDQzDWpfg0xTcPNHBCKUO9hQ2PA/s1600-h/Brazilika.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhMC7PiPG9twMUS9T4awMtCRSXWg6nICW0NLOjmQ4rl6IMzi4xQVhhpcp6_mKpafTjo3L6fArlnuJHStFORTXyIogClFzWu0XeB-pCV47jHY8qwDQzDWpfg0xTcPNHBCKUO9hQ2PA/s400/Brazilika.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5198501565343184018" /></a><br /><br />Andy Votel startade ju en gång i tiden <a href="http://www.twistednerve.co.uk/">Twisted Nerve Records</a> vilket fick fart på <a href="http://clk.tradedoubler.com/click?p=23762&a=1337984&url=http%3A%2F%2Fphobos.apple.com%2FWebObjects%2FMZStore.woa%2Fwa%2FviewArtist%3Fid%3D3027538%26partnerId%3D2003">Badly Drawn Boy</a> och är numera välkänd som samlare av diverse rariteter inom rock och progg (men inte i den svenska, smala och på många sätt infekterade betydelsen av ordet). Att han hade sådana här kunskaper på det brasilianska området visste jag dock inte. Jag ska villigt erkänna att jag bara kände till <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Os_Mutantes">Os Mutantes</a> och <a href="http://www.slipcue.com/music/brazil/maia.html">Tim Maia</a> bland de artister han radar upp. Däremot känner jag till många av låtarna, särskilt från Gal Costas och Marcos Valles skivor från samma period. Här pratar vi ju populärmusik, det som en bit in på 70-talet skulle få det överflödiga namnet MPB (Musica Popular Brasileira). Här spelade man utan betänkligheter in varandras hitlåtar. <br /><br />Votel skriver vidare i sin korta introduktionstext att han fokuserat på tiden efter 1969, när <a href="http://www.slipcue.com/music/brazil/veloso.html">Caetano Veloso</a> och <a href="http://www.slipcue.com/music/brazil/gil.html">Gilbero Gil</a> hade flytt landet, och att han har velat lyfta fram hur Tropicálians vilda fuzzgitarrer och mest populistiskt dansanta psykedelia fördes vidare av andra artister. Den brasilianska musiken må alltid ha utvecklats genom en nästan systematisk dialektik med utomliggande influenser – jazz, pop, funk, soul, jerk – som smältes samman med den egna rytmiken, historien och temperamentet, men vad Tropicália-rörelsen gjorde var att sparka upp dörrarna på vid gavel mot Swinging London och San Franciscos hippiescen under mantrat "kulturell kannibalism". Som Livre var i sin tur det första oberoende bolaget i Brasilien som gav ut denna typ av rock och funk, även om Votel också har grävt i RGEs katalog. <br /><br />Helt ärligt – jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag hör ett begrepp som "acid funk". Den musikaliska kreativiteten är det emellertid inget fel på. Dessutom var det en kreativitet som ofta kanaliserades genom soundtrack till brasilianska – förmodligen högst melodramatiska – tv-serier. Bara en sådan sak! Kort sagt är det ännu ett viktigt kapitel i den brasilianska musikläroboken. Denna gång på syra.Tobydammithttp://www.blogger.com/profile/17072355722070028180noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-31253819.post-26002392182725279372008-05-09T22:54:00.004+02:002008-11-13T06:41:18.539+01:00En trivial iakttagelseBarnteckningar, eller åtminstone naivism, i min brevlåda idag...<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhPhQXRmYULuW_nekFEc5hUytgO7ylqNOJlvp00yDptS4m7RrplW8zKWXrA7qej6F2oKzLa_gQP2IOWeL7t0xESKuHcX8CrgqFPid9VetsgFQbglhwRqr2DKUK6p-r9wA41gxw2lQ/s1600-h/Lasse-Gullin.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhPhQXRmYULuW_nekFEc5hUytgO7ylqNOJlvp00yDptS4m7RrplW8zKWXrA7qej6F2oKzLa_gQP2IOWeL7t0xESKuHcX8CrgqFPid9VetsgFQbglhwRqr2DKUK6p-r9wA41gxw2lQ/s400/Lasse-Gullin.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5198484853625435250" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh3AehZZHb4LdBS5aDqHPNt9FmUNeuraMmeKzC13ihJEr8oUaENmNohERtidkvTwDNtjfJqpW2-mIpOzXg15uIQZzpfCfhWOEikZPL2Y5mJPbWzsqizNqYPlL6sFzk37pT50fIb3w/s1600-h/tom+tom+club.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh3AehZZHb4LdBS5aDqHPNt9FmUNeuraMmeKzC13ihJEr8oUaENmNohERtidkvTwDNtjfJqpW2-mIpOzXg15uIQZzpfCfhWOEikZPL2Y5mJPbWzsqizNqYPlL6sFzk37pT50fIb3w/s400/tom+tom+club.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5198485137093276802" /></a>Tobydammithttp://www.blogger.com/profile/17072355722070028180noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-31253819.post-87191728380652158362008-05-04T11:54:00.010+02:002010-03-06T23:35:54.852+01:00På besök i samtidenDet handlar inte om datorer, samplingar, electronica eller vad du nu vill kalla det. Det är i grund och botten oväsentligt vad det är för apparatur eller instrument och hur de fungerar. Det handlar om idéer och känslor, en tolkning av världen runt omkring, inte nödvändigtvis ny men definitivt nyfiken. Där, i en försynt syntslinga och ett klassiskt blockackord, ligger ett framåtskridande som räcker för att vara samtida. <br /><a href="http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=247050127"><br />The Splendor</a> från Göteborg har precis rätt fingertoppskänsla och temperament för integrera liveleectronica i den klassiska organiska jazzensembeln. Lisen Rylander heter saxofonisten som burit med diverse elektronik (och kalimba) in i bandet. Förutom att vara forstrad i den mest melodiska delen av post-coltranetraditionen – med lååååånga modala skalor och sjungande broar från <a href="http://clk.tradedoubler.com/click?p=23762&a=1337984&url=http%3A%2F%2Fphobos.apple.com%2FWebObjects%2FMZStore.woa%2Fwa%2FviewArtist%3Fid%3D27988%26partnerId%3D2003">Pharoah Sanders</a> ögonblickliga sinnesfrid till den balanserade funken i Strata Easts souljazz – är hon nog mest känd som en del av indieelectronicatrion <a href="http://www.myspace.com/midaircondo">Midaircondo</a>. <br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh1XHX7x-yDZk4IYZnhugM1oankZ0D04UNHnPuOrVudlj56gmX9zwMZXhhz27MnTkp7UTYQymEO2mKYYF1qaByoeCODoWgzkY8D9786JcTYlRqAwAkiSWbjRhbd4L5PCTtFtH-o2Q/s1600-h/Splendor.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh1XHX7x-yDZk4IYZnhugM1oankZ0D04UNHnPuOrVudlj56gmX9zwMZXhhz27MnTkp7UTYQymEO2mKYYF1qaByoeCODoWgzkY8D9786JcTYlRqAwAkiSWbjRhbd4L5PCTtFtH-o2Q/s400/Splendor.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5196066297043739394" /></a><br /><br />Här har hon slagit sig ihop med <a href="http://www.fabiankallerdahl.com/">Fabian</a> och <a href="http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendID=81893174">Josef Kallerdahl</a> från MusicMusicMusic samt Lars "Lade" Källfält, vanligtvis batterist i Fabians egna band Galore. Debutplattan heter <a href="http://www.emusic.com/album/The-Splendor-Sound-Of-Splendor-MP3-Download/11196465.html">Sound Of Splendor</a> och pressreleasen försöker omgående förklara att idén varit att fritt och förutsättningslöst utveckla ett eget personligt sound. Omvälvande och nyskapande är det dock inte. Det är bitvis så mycket Coltrane i <a href="http://thesplendor.se/">The Splendor</a> att man först rodnar. Samtidigt är det inte negativt menat, det är snarare alldeles utmärkt om du frågar mig. Fabian Kallerdahl måste ha lånat en gaffeltruck för att kunna lasta fram så här tunga ackord ur <a href="http://clk.tradedoubler.com/click?p=23762&a=1337984&url=http%3A%2F%2Fphobos.apple.com%2FWebObjects%2FMZStore.woa%2Fwa%2FviewArtist%3Fid%3D27875%26partnerId%3D2003">McCoy Tyners</a> kassakista, bara för att i nästa sekund med lätta fingrar plocka upp några rytmiserade skalor ur sin egen godispåse. Men framför allt – vilket var den inledande spetsen, låt vara diskret och subtil på alla sätt – finns det en intressant inramning i livelektroniken. Förskiktiga syntmattor, sprattlande knaster, ett snabbt blip, små detaljer som skjuter musiken kort åt sidan, bort från att bli en mästerlig upprepning någonstans på historiens pendeltåg till att fyllas av samtida inspiration längs ett urbant elljusspår. <br /><br /><a href="http://www.hoob.net/">Hoob</a> har visserligen tidigare nosat på elektronican, dels genom några fina remixar på <a href="http://clk.tradedoubler.com/click?p=23762&a=1337984&url=http%3A%2F%2Fphobos.apple.com%2FWebObjects%2FMZStore.woa%2Fwa%2FviewArtist%3Fid%3D202330359%26partnerId%3D2003">MusicMusicMusics</a> debutplatta och dels genom <a href="http://www.thestoner.com/">The Stoners</a> samarbete med Forss och Borg på <a href="http://clk.tradedoubler.com/click?p=23762&a=1337984&url=http%3A%2F%2Fphobos.apple.com%2FWebObjects%2FMZStore.woa%2Fwa%2FviewAlbum%3Fi%3D202330521%26id%3D202330494%26s%3D143456%26partnerId%3D2003">The Lektor Tapes</a> (som jag skrev om <a href="http://tobydammitco.blogspot.com/2006/12/ntligen-funkar-det.html">här</a>), vilket var ett ambitiöst försök att förena ensemblespel och livelektronik. The Splendors styrka ligger dock i att de musikaliskt sett – på det konceptuella planet är det mer snack – inte gör något stort nummer av elektroniken utan låter varje komposition och stämningsläge diktera villkoren. Mycket gott så. Applåder!<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgYlMhXRUs4QUv2fs5JE27GRymev5Ny-5cjY6sCnczljXMV8xwZu-1f6Hq93L9EPVK_NY01w7FVygbIYryHKvGCSSjGFtZ5KKfKM0EGyGJQR3iPyQE7SK-aENiQFP1Y6HfOYJIyMA/s1600-h/Dub+Sextet.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgYlMhXRUs4QUv2fs5JE27GRymev5Ny-5cjY6sCnczljXMV8xwZu-1f6Hq93L9EPVK_NY01w7FVygbIYryHKvGCSSjGFtZ5KKfKM0EGyGJQR3iPyQE7SK-aENiQFP1Y6HfOYJIyMA/s400/Dub+Sextet.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5196066597691450130" /></a><br /><br />Samtidigt i Tokyo bedriver saxofonisten <a href="http://www.kikuchinaruyoshi.com/">Naruyoshi Kikuchi</a> ett liknande projekt. Han kallar sitt senaste band för Dub Sextet vilket på sedvanligt japanskt sätt är smått obegripligt och inte har någonting med dub att göra. Det betyder bara att <a href="http://www.tuff-beats.com/artists/pardon.html">Pardon Kimura</a> finns med i bandet på diverse liveelektronik, sammanfattat som just "dub". I praktiken innebär det lite knaster, lite skratch och en skruvad moog här och där. Naruyoshi Kikuchi är emellertid tydlig med villkoren: <a href="http://www.dustygroove.com/item.php?id=spjtxw9gm7">The Revolution Will Not Be Computerized</a> heter plattan. Här är elektroniken en del av ensemblen. Punkt slut. Inga lama ljudmattor eller smakfulla finesser. Ska man vara med ska man improvisera precis som alla andra. Och som omslagets fina parafras på <a href="http://clk.tradedoubler.com/click?p=23762&a=1337984&url=http%3A%2F%2Fphobos.apple.com%2FWebObjects%2FMZStore.woa%2Fwa%2FviewAlbum%3Fi%3D81872949%26id%3D81873103%26s%3D143456%26partnerId%3D2003">This Is Our Music</a> antyder är det från <a href="http://clk.tradedoubler.com/click?p=23762&a=1337984&url=http%3A%2F%2Fphobos.apple.com%2FWebObjects%2FMZStore.woa%2Fwa%2FviewArtist%3Fid%3D461909%26partnerId%3D2003">Ornette Coleman</a> man hämtar inspirationen, men inte bara från den komplicerade frijazzen i början på 60-talet utan lika mycket från Ornettes alltmer mättade ljudbilder från 70-talet och framåt. <br /><br />Hur låter det då? Som det är tänkt skulle jag säga. Resultatet är ypperligt samtida. Men inte i den banala meningen att den integrerar "sound" från klubbsfären och electronican, utan i sin hedervärda ansats att försöka tolka vår tids fragmenterade perception och informationsintensiva verklighet genom jazzen. Musiken är upphackad och upplöst, men samtidigt hårt sammanhållen. Utkast av fria improvisationer och ögonblick av nedmonterade grooves balanseras av starka tydliga teman. De improvisatoriska frontalattackerna – ren excellens på många ställen, inte minst tack vare trumpetaren <a href="http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=1000333954">Shinpei Ruike</a> – styrs hela tiden i rätt riktning genom en stark tilltro till den klassiska idén om "the swing". Kostymklädd postbop möter ljusskygg electronica. Det är kort sagt en exalterande fusion av historia och nutid. Applåder!<br /><br />Lyssna:<br /><a href="http://www.zshare.net/download/11509054a0f0a926/">Naruyoshi Kikuchi Dub Sextet "Dub Liz" från The Revolution Will Not Be Computerized (ZShare)</a>Tobydammithttp://www.blogger.com/profile/17072355722070028180noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-31253819.post-45223655028031009372008-05-01T13:45:00.013+02:002010-03-06T23:48:59.887+01:00Läs detta först!<a href="http://www.stopsmilingonline.com/">Stop Smiling Magazine</a> är inte bara en utomordenlig kulturtidskrift. Det är en utomordentlig kulturtidskrift som varje år dedikerar ett nummer åt jazzen. Vilket innebär två saker som egentligen inte borde vara så svåra att åstadkomma, men som ofta lyser med sin frånvaro: intelligenta och välskrivna jazztexter i kompromisslöst snygg förpackning. <br /><br />Det är verkligen hoppingivande att läsa texter som dessa, som berättar om jazzen med en bred kulturell horisont framför sig. Texter som tolkar musiken kontextuellt, personligt och kreativt. Texter som inte förlorar sig i specialistens närsynta musikanalys. Stop Smiling är nämligen intresserade av uttrycket och upplevelsen, inte av uppbyggnaden och konstruktionen. Därför behöver de inte analysera ackord eller rekommendera musikskolor. <br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjaMGqrITG9k5DwvlsltEfRj3AheB8yqRTPg1c9AUP7uCYstPlODlkefx_Kj8xkXkUesyOY1i-QRljn8vMtZDEW_k2LqK1B8EYKTebwo4DJeQOWgaXMIOi9hYf35LiVHpfeZOPZMg/s1600-h/Stop-Smiling.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjaMGqrITG9k5DwvlsltEfRj3AheB8yqRTPg1c9AUP7uCYstPlODlkefx_Kj8xkXkUesyOY1i-QRljn8vMtZDEW_k2LqK1B8EYKTebwo4DJeQOWgaXMIOi9hYf35LiVHpfeZOPZMg/s400/Stop-Smiling.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5195533884307792626" /></a><br /><br />Senaste numret innehåller en matig <a href="http://www.stopsmilingonline.com/story_detail.php?id=1048">Eric Dolphy-special</a> där till och med en fågelforskare får uttala sig om hur fågelkvitter kan ha influerat den store blåsaren, en intervju med <a href="http://clk.tradedoubler.com/click?p=23762&a=1337984&url=http%3A%2F%2Fphobos.apple.com%2FWebObjects%2FMZStore.woa%2Fwa%2FviewArtist%3Fid%3D58090%26partnerId%3D2003">Bobby Hutcherson</a> och en snäppet saftigare med <a href="http://www.ornettecoleman.com/">Ornette Coleman</a> som verkligen gör sitt bästa för att lyfta fram "konstnären" Coleman. Lägg till mycket mer, bland annat några korta texter om skivomslag, John Cassvettes <a href="http://www.imdb.com/title/tt0053270/">Shadows</a> och <a href="http://clk.tradedoubler.com/click?p=23762&a=1337984&url=http%3A%2F%2Fphobos.apple.com%2FWebObjects%2FMZStore.woa%2Fwa%2FviewAlbum%3Fi%3D27542601%26id%3D27542598%26s%3D143456%26partnerId%3D2003">The Girl From Ipanema</a>. <br /><br />Stop Smiling har alltså förstått vad som krävs (mer <a href="http://www.slate.com/id/2150494/?nav=tap3">här</a>) för att överleva i ett överlastat, hyperoptimerat och söndertrasat medialandskap. De skriver om sådant de själva tycker är viktigt – sådant som förtjänar uppmärksamhet – och de gör det med en övertygande intelligens och relevans. De hänger sig åt objektsfetischism och låter tidningen komma med tre olika omslag. Alltihopa med den barnsliga passion för både historia och samtid som bara kan komma från kulturskribenter i 30-årsåldern. Obligatorisk läsning med andra ord.Tobydammithttp://www.blogger.com/profile/17072355722070028180noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-31253819.post-51885724557033867162008-04-28T22:13:00.023+02:002008-11-13T06:41:20.967+01:00Argast av dem allaÅh, Mingus, Mingus, Mingus, Mingus. På sätt och vis var det ganska lätt att skriva den här texten. Kunde man misslyckas med ett sådant stoff? Bitvis tyckte jag nog det och skrev om den ett par år efter den första versionen för sju år sedan. <a href="http://www.mingusmingusmingus.com/">Charles Mingus</a> själv är och förblir dock fantastisk. Jag inleder med min senaste favorit, en sedvanligt yvig och på många sätt kvintessentiell låt från den sena mästerverket <a href="http://www.allmusic.com/cg/amg.dll?p=amg&sql=10:axfexqwgldte">Let My Children Hear Music</a>.<br /><br />Lyssna:<br /><a href="http://www.zshare.net/audio/1123587216272b2a/">Charles Mingus "Hobo Ho" 1971 (ZShare)</a><br /><span style="font-size:130%;"><br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhM_4tnSUaf9NtoG0wGfJTw9iRGj4EEO-4_exFm6u2cTNHKjHyvaKyoD6PT6JlS-O8epeXnnPqaR7yoyPGREOJzbKch_ZTDt4TDwdLqndifOqxLVCCs8hc9Q_xUH8xiiaIvT9MIRQ/s1600-h/Mingus-arg.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhM_4tnSUaf9NtoG0wGfJTw9iRGj4EEO-4_exFm6u2cTNHKjHyvaKyoD6PT6JlS-O8epeXnnPqaR7yoyPGREOJzbKch_ZTDt4TDwdLqndifOqxLVCCs8hc9Q_xUH8xiiaIvT9MIRQ/s400/Mingus-arg.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5194764711499653826" /></a><br /><br /><span style="font-weight: bold;">Charles Mingus - jazzens argaste man</span></span><br /><br />Charles Mingus ligger för döden. Året är 1978 och den store jazzbasisten – en av Amerikas främsta kompositörer genom tiderna – lider av Lou Gehrigs sjukdom, en neurologisk sjukdom som successivt förlamar kroppen och slutligen andningsmuskulaturen. Gamla vänner avlöser varandra i lägenheten på Manhattan Plaza där Mingus är sängliggande. En dag tittar den legendariske jazzkritikern Nat Hentoff förbi. De pratar gamla minnen, något som osökt leder in på den rasism som Mingus brottades med hela sitt liv.<br /><br />Han föddes den 22 april 1922 och växte upp i den mångkulturella stadsdelen Watts i Los Angeles. Med svart farfar, vit farmor, kinesisk morfar och svart mormor var han själv en sorts rasbiologisk blandfigur. Han var ljus i hyn men såg sig ändå som svart, samtidigt som han inte drog sig för att kalla mörkare medmusiker för ”niggers”. Han var full av självmotsägelser, hårt präglad av att varken vara det ena eller det andra, varken svart eller vit. På gott och ont. Man kan säga att han gjorde konst av dessa motsägeler. Utsattheten, en beskärd del av orättvisa och rasförtryck, skapade nämligen den enorma ilska som blev hans kanske allra viktigaste drivkraft. Till Hentoff väser han fram ett sista manifest:<br /><br /><span style="font-style: italic;">It’s not only a matter of color any more. It’s getting deeper than that. I mean it’s getting more and more difficult for a man and a woman to just love. People are getting so fragmented, and part of that is that fewer and fewer people are making real effort any more to find out exactly who they are and to build on that knowledge. Most people are forced to do things they don’t want to most of the time, and so they get to the point when they feel they no longer have any choice about anything important, including who they are. We create our own slavery.</span><br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiJKprM7jZ5zYs4zw7x1OghVGbLvHtb6p-AAb4S0h5Z4mBjxB_0txJ6r5CgCtzvkLzEnPDmiDEEPv2G-vRiYbhecbbX9uhNda71NBb-F5IhhgerSfs2HwviZnvryGWptOF75YTKCQ/s1600-h/Mingus-Mingus-Mingus.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiJKprM7jZ5zYs4zw7x1OghVGbLvHtb6p-AAb4S0h5Z4mBjxB_0txJ6r5CgCtzvkLzEnPDmiDEEPv2G-vRiYbhecbbX9uhNda71NBb-F5IhhgerSfs2HwviZnvryGWptOF75YTKCQ/s400/Mingus-Mingus-Mingus.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5194417506343444978" /></a><br /><br />Förmodligen var detta mycket laddade ord för Mingus. Kanske till och med ett slags personligt bokslut. De återges i Gene Santoros biografi ”Myself When I Am Real - the Life and Music of Charles Mingus” (Oxford 2000) och leder oss rakt på kärnan i Mingus konstnärskap: frigörelsen. Han ville slå sönder alla bojor – sociala, politiska, psykologiska och kulturella – och övervinna alla sina begränsningar. Han ville skapa ett fritt jag för ett fritt skapande. Men det är inte fråga om någon slapp, diffus eller trevande frihet. Snarare en tillkämpad, krävande och frustande frihet. Lyssna på nästan vilken som helst av Mingus inspelningar och du förstår varför – musiken lever sitt eget dramatiska liv, den är bångstyrig och sprakande, aldrig någonsin klen, alltid ett stenhårt spel mellan kaos och ordning. Det är musik som förverkligas i stunden. Själva definitionen av jazz.<br /><br />”Myself When I Am Real” är även namnet på en alldeles underbar Minguslåt. En magisk titel som pekar ut ytterligare en sida av konstnärskapet: självförverkligandet. I Mingus värld fanns inga egentliga gränser mellan liv och konst. Han såg livet i sig som ett personligt, pågående konstverk. Och han tog till många medel – allra främst musikaliska, men även verbala och kroppsliga – för att uttrycka sig själv. Storheten låg i att han var en mästare på att smälta samman olika idéer och uttryck till en temperamentsfull helhet.<br /><br />Låt vara att Mingus var en produkt av sin tid, hans drivkrafter är ändå ganska tidlösa. Redan i 17-årsåldern möter han den bohemiske konstnären Farwell Taylor vars hem ofta härbärgerade den amerikanska västkustens intellektuella elit. Taylor blir Mingus första mentor och stora förebild vid sidan av jazzgiganten Duke Ellington. Han öppnar Mingus intellektuella tänkande. Han exponerar honom för indiansk kultur, österländsk religion och europeisk filosofi, och han får honom att lusläsa taoistiska texter såväl som viktiga böcker av Freud, Dostojevskij, Sartre och Rilke. Mingus får lära sig att inte känna några gränser. Han påverkas lika mycket av klassiska kompositörer som Rachmaninov, Ravel och Debussy som av Ellington och Charlie Parker. Han inspireras lika mycket av Jackson Pollock och Orson Welles som av Art Tatum och baslegenden Jimmy Blanton. Viljan att uttrycka sig är ju universell – det är bara medlen som är olika – och livet ut älskade Mingus att hänga med författare, poeter, dramatiker, journalister, målare och filmare, lika mycket som med musiker. Han slukade det mesta: idéer, delikatesser, intryck, sprit, kvinnor, visioner och knark.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhdIzoFMxULX1XxrKiq1nhu-r15XRx6i_vXZwgjSI-yR1Y7TqW6HO23H9NsJhFdPglrajnpijSbaZBR8t8Ty6X7hYolFxdLq9UtPnZeWswZgsTtX_lErUx6mje878xKvRuz5q_kFA/s1600-h/friedlandermingus.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhdIzoFMxULX1XxrKiq1nhu-r15XRx6i_vXZwgjSI-yR1Y7TqW6HO23H9NsJhFdPglrajnpijSbaZBR8t8Ty6X7hYolFxdLq9UtPnZeWswZgsTtX_lErUx6mje878xKvRuz5q_kFA/s400/friedlandermingus.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5194418906502783538" /></a><br /><br />Mingus skolades alltså intensivt, grundligt och brett, med inställningen att man alltid lär sig reglerna innan man bryter mot dem. Vilket han mer än gärna gjorde. När så krävdes. Många Mingus-kompositioner rymmer faktiskt rena felaktigheter, musikteoretiskt sett, men de fungerar förstås alldeles utmärkt i slutändan. Helt enkelt eftersom formen följer berättelsen. Den som är djärv möter dock alltid mostånd och när Mingus spelar med Miles Davis i slutet av 40-talet klagar den tjurige trumpetaren över att det inte finns några ackord som övergång mellan olika tonarter. Det givna svaret: ”Miles, just play the shit like I wrote it.” <br /><br />Sådana konflikter, mellan kompositör och instrumentalist, var mer eller mindre obligatoriska i Mingus värld. Men han lyckades alltid, precis som Ellington, med konststycket att locka fram och sedan inkorporera solisternas personligheter i sina egna kompositioner. Däri ligger storheten. Och precis som Ellington arbetade han hellre med distinkta fraser än med massiva ackordgrupper, och helst av allt med starka melodier som för låtarna framåt. Det är också blåsinstrumentens melodiska och dramaturgiska grupperingar man förlorar sig i när man lyssnar på Mingus. Det är polyfont och konverserande, fyllt av liv, ofta simultant improviserat, och med massiv karaktär – men alltid inom givna ramar. Mingus visste ju att den bästa dramatiken uppstår i friktionen mellan kaos och ordning.<br /><br />”You can’t improvise on nothing, man”, fick medmusikerna höra gång på gång. Friheten var villkorlig. Mingus krävde alltid (sin egen) struktur när det handlade om improvisation. Han både formulerar och utvecklar sitt musikaliska koncept när han 1955 döper sitt band till The Jazz Workshop och iscensätter en metodik som kommer att förlösa kreativiteten totalt. Spelningarna var hädanefter att betrakta som processer, som kreativa övningar för ett kollektiv under ledning av kompositören, pedagogen och regissören Mingus. Tanken var att ta vara på situationens dramatik. Här framfördes inte några stycken, här skapades musik på plats. Och på scen var Mingus en på samma gång inspirerande och tyrannisk ledare. Han skrek och dirigerade, spottade och fräste, en gigantisk kroppshydda med en buske yviga gester bakom kontrabasen. Lyssna på de klassiska studioinspelningarna av låtar som ”Wednesday Night Prayer Meeting” och ”Better Git It in Your Soul”. Lyssna på Mingus röst i bakgrunden och du förstår hur det kan ha sett ut. Om inte annat känner du extasen och glädjen.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiT7I8VhrQIbMW2oBJi9wVBEyoKRVrcK3-ITHnIvpBKAq8Ri4Qk5tAiXuI8UqGbASwiM0W7N29Q3oPC9YY8UtSBXi94Eii6vp_rdag7wZItINMtYHQKgaomCbFCevwL8-Sppw3uyg/s1600-h/Right-Now.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiT7I8VhrQIbMW2oBJi9wVBEyoKRVrcK3-ITHnIvpBKAq8Ri4Qk5tAiXuI8UqGbASwiM0W7N29Q3oPC9YY8UtSBXi94Eii6vp_rdag7wZItINMtYHQKgaomCbFCevwL8-Sppw3uyg/s400/Right-Now.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5194419134136050258" /></a><br /><br />Oftast blev det bra. Mingus eggade sina medmusiker till att uträtta stordåd. Men när det inte funkade, då blev han ursinnig och drog sig inte för att förnedra någon stackars bandmedlem inför publiken. Så viktigt var resultatet. Var han inte nöjd fick man ta om, även om gruppen faktiskt stod på scen inför publik. Inte så konstigt att många inte stod ut under någon längre tid, vilket är lite ironiskt eftersom han i sin tur var helt beroende av olika musikaliska sparringpartners. Trumslagaren Dannie Richmond är undantaget som bekräftar den stormiga regeln. Han spelade med Mingus från 1957 och framåt, bara med några få avbrott, och deras samspel växte sig alltmer organiskt och intuitivt. <br /><br />Under de gyllene åren med The Jazz Workshop, från mitten av 50-talet till början av 60-talet, fanns också ett antal ytterst betydelsefulla medarbetare vid Mingus sida, däribland saxofonisterna Booker Ervin och Eric Dolphy, trombonisten Jimmy Knepper (som Mingus demonstrativt slog på käften) och pianisterna Mal Waldron och Jaki Byard. Utan dessa hade Mingus knappast lyckats skapat den musik han gjorde, men han fick också betala för alla kreativa sammandrabbningar. Som i den fruktbara relationen med Byard, präglad av ömsesidig hatkärlek och ett tärande engagemang som ofrånkomligen ledde till ett häftigt uppbrott.<br /><br />Hårdast var han mot pianister, eftersom han var en alldeles utmärkt pianist själv. Sy Johnson, som spelade med The Jazz Workshop 1960, var en av de som drabbades. Under ett gig började Mingus skrika efter fler ”pedal tones”. Johnson försöker förgäves blidka den krävande bandledaren. Till slut exploderar Mingus och springer fram till Johnson, stirrar honom i ögonen och slår fyra hårda slag på pianot. När den stackars Johnson gör ett nytt försök skiner Mingus upp och vänder sig till publiken med ett leende: ”Now the white boy can play!” <br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg0LwkJRd4iEJVh8iS-Fg4P_6r3FpXH_8VojW7SRxJKD1zQwhahm1lv_49ebRr5tH9KGu3omv2sUGNAHFGQlCFXvxCtvCCXuMTh_28UGC_EKKJ03Bo8Eh3RgDzJLj3_Ud3eZ7YAxA/s1600-h/At-The-Bohemia.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg0LwkJRd4iEJVh8iS-Fg4P_6r3FpXH_8VojW7SRxJKD1zQwhahm1lv_49ebRr5tH9KGu3omv2sUGNAHFGQlCFXvxCtvCCXuMTh_28UGC_EKKJ03Bo8Eh3RgDzJLj3_Ud3eZ7YAxA/s400/At-The-Bohemia.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5194418257962721810" /></a><br /><br />Nöden har dock ingen lag och under perioden 1961-62 spelade Mingus mestadels själv i bandet i brist på pianister som höll måttet. När han några år senare prövar den unga kvinnliga pianisten Jane Getz (16 år) slutar även det i en mindre katastrof. Han tyckte att hon använde pedalerna för mycket. Kväll efter kväll skriker han otåligt ”think Duke Ellington, Ellington, baby!” och skuffar sedan undan henne från pianot när det är dags för ”Meditations” – ett av nyckelverken i Mingus produktion. En ödesdiger afton kokar bägaren slutligen över, tålamodet är slut och Mingus lämnar scenen, springer ut i omklädningsrummet och återvänder med en sönderriven handduk som han knyter upp pianopedalerna med. ”Fuck you, man!”, svarar Getz och lämnar både pianot och scenen.<br /><br />Höga krav ställdes också på publiken som obönhörligt involverades i The Jazz Workshops framträdanden. En kväll på The Five Spot i New York 1957 skäller Mingus ut sin publik efter att ha blivit störd i den kreativa processen. ”You think you’re important and digging jazz when all the time all you’re doing is digging a blind, deaf scene that has nothing to do with any kind of music at all”, mässar han uppfordrande. Han krävde respekt och engagemang. Musiken var livsviktig. Vid en spelning några år senare sägs han ha blivit så uppjagad på scen att blåsaren Yusef Lateef – om möjligt ännu större till växten än Mingus – fick lyfta upp den sprattlande och fräsande basisten tills han lugnat ner sig. Det hände också att han i vredesmod slog sönder sin kontrabas. Vid ett sådant tillfälle satt ett engelskt band vid namn The Animals i publiken och betraktade storögt Mingus utbrott. Några år senare började även engelska popband slå sönder sina instrument.<br /><br />Mingus gjorde alltså hela sitt liv till ett konstverk. Mer eller mindre medvetet. Den som läser Santoros biografi får också lära känna en förbluffande självupptagen människa, en individ som ständigt tog sin omvärld i besittning genom ett prunkande ego. Av många upplevdes han som fascinerande och förtjusande, full av entusiasm och idéer, och han blev en naturlig mittpunkt i alla sällskap. Han älskade att säga sin sak och blev ofta en sorts mentor, och upphörde aldrig att inspirera sina lärljungar. Men av andra upplevdes han som manipulativ, rovgirig och intolerant. Vredesutbrotten var ju aldrig långt borta och inte för inte kallades han för ”Jazz’s angry man”. <br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhWTYlluB9VnxjhZXnW6us9z8fq5qLYea0E_QVTGxc-WUpcFXaIT1YLX8EeU8wnuwasPzPbcqw_Q3X0GifK-tWsTghTmKpMI-r9JBEDQQWOIL6PwXI-_vX5lR6rR2d3t8Koikc0Xg/s1600-h/Mingus-piano.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhWTYlluB9VnxjhZXnW6us9z8fq5qLYea0E_QVTGxc-WUpcFXaIT1YLX8EeU8wnuwasPzPbcqw_Q3X0GifK-tWsTghTmKpMI-r9JBEDQQWOIL6PwXI-_vX5lR6rR2d3t8Koikc0Xg/s400/Mingus-piano.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5194770664324326114" /></a><br /><br />Baksidan av Mingus karaktär stavades självömkan. Han såg alltid sig själv som mest utsatt och fabulerade ofta fram de mest dramatiska hotbilder. Var han inte slagen på grund av rasism så hade han maffian, CIA eller New York-polisen efter sig. Han litade inte heller på banken utan specialsydde mot slutet av sitt liv kläder med olika lönnfack för såväl pengar som knivar och pistoler. Han var helt enkelt världens mittpunkt, åtminstone i sin egen berättelse.<br /><br />Rötterna till denna väldiga självupptagenhet finns antagligen i uppväxten i Watts, Los Angeles. Med en auktoritär och distanserad far sökte han naturlig tillgivenhet hos sina systrar och sin styvmor. Där kände han förtroende och ärlighet, och under åren kom han alltid att ty sig till kvinnor. Han hann med att vara gift fyra gånger – tre av gångerna med vita kvinnor – och antalet älskarinnor och kvinnliga vänner var förstås stort. Män hade han svårt att lita på. Han kände konkurrens och självhävdelsebehov. Ändå var i stort sett alla musikaliska vänner män och redan under uppväxten i Watts slog han sig ihop med blåsarna Eric Dolphy, Britt Woodman och Buddy Collette. Den sistnämnde föreslog att Mingus skulle byta cellon, som han hade studerat sedan sjuårsåldern, mot basen. Sagt och gjort. Snart var han en virtuos på sitt nya instrument. <br /><br />På 40-talet drabbades Mingus av den revolutionerande bebopen och sökte upp Charlie Parker, Dizzy Gillespie och Miles Davis när de kom till Los Angeles för att spela. Lika betydelsefull var första upplevelsen av Duke Ellingtons band med kanonbasisten Jimmy Blanton. När han i början av 50-talet gjorde en kort sejour hos Duke lyckades han (självklart) få sparken på grund av sin kaxighet. Genombrottet kom i stället några år tidigare, som basist i vibrafonisten Red Norvos trio. En turné tog honom till New York och där stannade han.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhfwhoBZFNZHpdNmoM6LoNOWCXh6UaaO9iI1kYBxmqtRGDyJPT1UYrTfI3Mfoff2O0K9EIqh9WAO_A4GtCWuh7CEItdnVWepyYBWnO61oMh_OIMRYpdgDJORaNcB1kMLEJwDLkLvw/s1600-h/Mingus-ung.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhfwhoBZFNZHpdNmoM6LoNOWCXh6UaaO9iI1kYBxmqtRGDyJPT1UYrTfI3Mfoff2O0K9EIqh9WAO_A4GtCWuh7CEItdnVWepyYBWnO61oMh_OIMRYpdgDJORaNcB1kMLEJwDLkLvw/s400/Mingus-ung.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5194769435963679442" /></a><br /><br />På plats i det stora äpplet startade han skivbolaget Debut Records tillsammans med batteristen Max Roach och andra frun Cecilia, för att på så vis själv kunna kontrollera sin produktion. En skrävlande entreprenörsanda präglade honom livet ut. Och trots en ekonomisk berg-och-dalbana levde bolaget fram till slutet av 50-talet, kanske främst tack vare storsäljaren ”Jazz at Massey Hall” (1954) med The Quintet, ett All Star-band med Mingus, Dizzy, Bird, pianisten Bud Powell och Max Roach. Mingus allra första egna inspelningar dateras dock till slutet av 40-talet – då ofta under det ödmjuka namnet ”Baron” Mingus – men det verkliga genombrottet som bandledare kom först 1956 då han spelade in den banbrytande ”Pithecanthropus Erectus” för Atlantic. <br /><br />Sedan följde milstolpar som ”The Clown” (Atlantic 1957), ”East Coasting” (Bethlehem 1957) med Bill Evans på piano och den lika episka som intensiva ”Tijuana Moods” (1957) som RCA inte släppte förrän 1962 på grund av ett bråk med Mingus. Givetvis, vad skulle det annars ha varit? Under dessa år blev Mingus umgänge med Beat-poeter som Allen Ginsberg och Gregory Corso också allt flitigare, och från deras uppläsningar kan man ana influenserna till skivan ”A Modern Jazz Symposium of Music and Poetry” (Bethlehem 1958). Han var ju en mästare på att smälta samman olika idéer och uttryck till en temperamentsfull helhet.<br /><br />Men mot slutet av 50-talet var Mingus knappast ensam om att revolutionera jazzen. Saxofonisten Ornette Coleman rev murarna med sin fria jazz och kompositören George Russells modala experiment banade väg för Miles Davis ”Kind of Blue” (Columbia 1959). Men Mingus var givetvis kluven till andras framsteg. ”I’ve already done that”, var hans ständiga kommentar samtidigt som han antagligen kokade inombords av att ha blivit förbisedd. Mot slutet av sitt liv sägs han ha kunnat nämna en inspelning från sin egen produktion, komplett med årtal och medmusiker, så fort han hörde något nytt och banbrytande på radio. <br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhJNJOZ4mBdPaswohNXY5ATsMpv2Pr-imRdG7y3fSqu5F1gPlzp8aNwliGA-2XKIa5luS_zv2pzLTsNeQLOp063gZ3cHAtUdjk7M5FQ_UQpxskJXcavgT8RQ0E8oNCA3xWPD92mYA/s1600-h/Oh-Yeah.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhJNJOZ4mBdPaswohNXY5ATsMpv2Pr-imRdG7y3fSqu5F1gPlzp8aNwliGA-2XKIa5luS_zv2pzLTsNeQLOp063gZ3cHAtUdjk7M5FQ_UQpxskJXcavgT8RQ0E8oNCA3xWPD92mYA/s400/Oh-Yeah.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5194419035351802434" /></a><br /><br />Han var en ständig föregångare, men inte särskilt ödmjuk. Ändå fick han sitt stora erkännande i jazzvärlden redan i början av 60-talet, inte minst efter den vilda friheten på plattorna ”Mingus Ah Um” (Columbia 1959) och ”Blues and Roots” (Atlantic 1959). Resultatet blev svår prestationsångest. Kraven blev omåttligt höga, och i samband med en konsert på Town Hall i New York 1961 bröt Mingus ihop eftersom orkestern inte ”höll måttet”. Han var en förfärlig perfektionist. Men med sina två klassiska inspelningar för Impulse! – ”Mingus, Mingus, Mingus, Mingus, Mingus” och ”The Black Saint and the Sinner Lady”, båda 1963 – nådde han antagligen så långt som det går. Musiken är ett emotionellt tvärsnitt, totalt öppen men ändå så exakt. Smått legendarisk är också 1964 års europaturné med Byard och Dolphy i bandet, och spelningen på jazzfestivalen i Monterey samma år. Sedan började det sakta gå utför.<br /><br />Efter 1965 och fram till början av 70-talet var Mingus föga aktiv och levde ett mer eller mindre kaotiskt liv. Hans umgänge med LSD-professorn Timothy Leary blev mer frekvent och han deltog i den tidens olika politiska aktioner. När han kom tillbaka på den musikaliska banan släppte han ”Let My Children Hear Music” (Columbia 1971). Samma år publiceras också Mingus osannolika självbiografi vars titel ”Beneath the Underdog” ringar in hans självuppfattning. Redan i början av 50-talet började han skriva på denna märkliga bok och under årens lopp växte arbetet till gigantiska proportioner. Läs den – Mingus fabulerar om allt mellan himmel och jord och spär ivrigt på myten om sig själv. Texten är pompös, personlig och stundtals rapsodisk. Han avhandlar sex, rasism, sex, musikindustrin, sex och mycket annat, däribland lite mer sex. Han hade ju åsikter om det mesta. Alltid tvärsäker. <br /><br />Publiceringen blir också ytterligare ett erkännande för Mingus som under 70-talet växer till en kompositör av stora mått. Perioden är dessutom rejält hedonistisk. Han har mer pengar än någonsin och han äter, äter och äter, som den gourmand han var. Problem med vikten hade han i och för sig hela sitt liv, men nu är han alltså fetare än någonsin och åker in på hälsohem av och till. Till slut är Mingus så tjock att han inte kan lyfta det ena benet över det andra.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjGUvZH-JJGhMKy0dAiIpIpvEBj7w1pzOGcnCyXzkJ4qqEY1gX74ERIzK202xg8PQuE6qo1dEk1h1pnBzr_anqnnPM8fI7HDu2PaMOuwT-92hJvlIwEMzYz_IijerAXmv6pWCGdFg/s1600-h/Mingus-med-flagga.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjGUvZH-JJGhMKy0dAiIpIpvEBj7w1pzOGcnCyXzkJ4qqEY1gX74ERIzK202xg8PQuE6qo1dEk1h1pnBzr_anqnnPM8fI7HDu2PaMOuwT-92hJvlIwEMzYz_IijerAXmv6pWCGdFg/s400/Mingus-med-flagga.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5194419241510232674" /></a><br /><br />När sjukdomen till sist når honom tvingas han sluta spela, men in i det sista arbetar han vidare med sin musik. Han leder inspelningssessioner från sin rullstol och sjunger in melodier i sin bandspelare. Med ”Cumbia & Jazz Fusion” (Atlantic 1976) förenar han jazzen med den colombianska folkmusiken, ett projekt som liknar arbetet med det mexikanska musikarvet på ”Tijuana Moods” 20 år tidigare. Han var som sagt en mästare på att smälta samman olika idéer och uttryck till en temperamentsfull helhet ‒ alltid med sikte på att vara ”beyond category”, Duke Ellingtons klassiska beskrivning. Mingus sista projekt blev ett samarbete med Joni Mitchell som resulterade i den underskattade plattan ”Mingus” för Atlantic 1979.<br /><br />När skivan släpptes var Mingus redan död. Han dog 57 år gammal, den 5 januari 1979 i Mexiko. Askan spreds av änkan Susan över floden Ganges i Indien. Nästan 40 år tidigare hade Farwell Taylor introducerat Mingus för hinduismen, ett tänkande som ju syftar till definitiv andlig frigörelse. Nu slöts slutligen cirkeln.<br /><br /><span style="font-weight:bold;"><br />Fyra fantastiska från Mingus:</span><br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgpI67oxTZJZ-T_P1mG6TfjNcQoc3-dOluFKygmFJlHVqOD1o8BsVJ75xCMJmGdoUmXOu7dppppYnbdauDa4Qhm7itbOJ2wBB9vNa-1AGWyDTy27HAkgWWW28PrrQ56qBJsA9E_pQ/s1600-h/Erectus.jpg"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgpI67oxTZJZ-T_P1mG6TfjNcQoc3-dOluFKygmFJlHVqOD1o8BsVJ75xCMJmGdoUmXOu7dppppYnbdauDa4Qhm7itbOJ2wBB9vNa-1AGWyDTy27HAkgWWW28PrrQ56qBJsA9E_pQ/s320/Erectus.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5194424893687194226" /></a> <span style="font-style:italic;">Pithecanthropus Erectus (Atlantic 1956)</span><br /><br />En underskattad skiva på sin tid. Ändå blev den ett genombrott för både Mingus och den moderna jazzen. I vissa passager läggs grunden för den fria jazz som fyra år senare började höras över världen. Men alla experimentella inslag förenas helt naturligt med den jordiga blues som finns i bandets sound. Vem kan till exempel motstå det rumlande pianoriffet i ”Love Chant”? Bakom pianot satt Mal Waldron och den unge Jackie McLean spelade sax tillsammans med J.R. Monterose.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi82P-HPKunrcprhXnaAjmKae3tO0WRKTt4JdOiAUJjQIspGDbemT_QRJbTaEA9ErUs0Fn28-Em4XVaWgpmDP3R_y-fyOq5iNyDaRHDKB6HOK98v-3KQToeJdPl75lmaHurRTnBGQ/s1600-h/Ah-Um.jpg"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi82P-HPKunrcprhXnaAjmKae3tO0WRKTt4JdOiAUJjQIspGDbemT_QRJbTaEA9ErUs0Fn28-Em4XVaWgpmDP3R_y-fyOq5iNyDaRHDKB6HOK98v-3KQToeJdPl75lmaHurRTnBGQ/s320/Ah-Um.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5194425555112157826" /></a><span style="font-style:italic;">Mingus Ah Um (Columbia 1959)</span><br /><br />En mycket älskad skiva. Här finns klassiker efter klassiker uppradade. Till exempel ”Goodbye Pork Pie Hat”, den makalösa hyllningen till Lester Young, och ”Self-Portrait in Three Colors”, ledmotivet till John Cassavetes film ”Shadows”. Hela bandet verkar vara mer eller mindre elastiskt, så grymt svänger det faktiskt. När man lyssnar förstår man också vad Mingus menade när han talade om ”rotary perception” – det vill säga att spela cirkulärt runt pulsslagen i stället för linjärt rakt på dem.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgunz4fzS2Ep0iFfI0zR0eg-eMIavxdkfc0skIo8YFD1ZRFMNoIP5lk1ROpsvzF7T_YuJElLzWPoZjRLIUoxuJX3inUeaw59h5GZCtnhlBBDHO9HrdHLynwsiPn6M7w3ZE7THLx-w/s1600-h/Saint&Lady.jpg"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgunz4fzS2Ep0iFfI0zR0eg-eMIavxdkfc0skIo8YFD1ZRFMNoIP5lk1ROpsvzF7T_YuJElLzWPoZjRLIUoxuJX3inUeaw59h5GZCtnhlBBDHO9HrdHLynwsiPn6M7w3ZE7THLx-w/s320/Saint&Lady.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5194426512889864850" /></a><span style="font-style:italic;">The Black Saint and the Sinner Lady (Impulse! 1963)</span><br /><br />Ett stort, stort äventyr. Men inte särskilt lättsmält. Att Mingus lät sin psykoanalytiker Dr. Pollock skriva texten på skivomslaget säger en del om musikens personliga och komplexa karaktär. Titeln sägs anspela på kompositörens farföräldrar och i en magnifik svit mejslar Mingus fram sina stycken, baserade på olika formationer av dansare. Initialt tänkte han sig nämligen en koreografi till musiken. Mingus gav sig också på att dubba vissa partier, särskilt Charlie Marianos altsax. I bandet märks för övrigt svenske trumpetaren Rolf Ericson.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjQtu9f0csXoxep1UIYy_0Pe5iURn176KYMOeld9O_B0RxhaBQKvLgUp5DmBXiO0LY0KgAqw_EC3aKydwE3nDEGHlCfc4Qbj5-9onpWwKQRPOrcBR5rab2l9eVJqDI60pcLn0-LYw/s1600-h/Town-Hall.jpg"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjQtu9f0csXoxep1UIYy_0Pe5iURn176KYMOeld9O_B0RxhaBQKvLgUp5DmBXiO0LY0KgAqw_EC3aKydwE3nDEGHlCfc4Qbj5-9onpWwKQRPOrcBR5rab2l9eVJqDI60pcLn0-LYw/s320/Town-Hall.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5194427513617244834" /></a><span style="font-style:italic;">Town Hall Concert (Jazz Workshop 1964)</span><br /><br />En otrolig liveinspelning med ett av Mingus bästa band. Blåset består av Eric Dolphy och Clifford Jordan på saxar och Johnny Coles på trumpet. Jaki Byard spelar piano och Dannie Richmond som vanligt trummor. Bara två låtar ryms på skivan. Mer behövs heller inte. ”So Long Eric” och ”Praying With Eric” är antagligen titlar som sattes i efterhand, för den senare låten är ingen annan än Mingus omtumlande ”Meditations for a Pair of Wire Cutters”. Att en sextett kunde skapa så här storslagen musik är fascinerande. Ja, till och med rörande.Tobydammithttp://www.blogger.com/profile/17072355722070028180noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-31253819.post-88250199719440841762008-04-27T17:18:00.013+02:002008-11-13T06:41:21.171+01:00Marvinism<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiw5usooqWA66Qv0Eml2VMKwO3DkjufGWgFsppzSUUfa3kQUgL8cpXzM5uTN96dMK0uDAF17Qc9j0AQBUsv0uN77sT9wqgI4LHiTLia63_g7yybXIJA8jVqhSjXvpGC0CyI-BKEVQ/s1600-h/Marvin-Gaye.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiw5usooqWA66Qv0Eml2VMKwO3DkjufGWgFsppzSUUfa3kQUgL8cpXzM5uTN96dMK0uDAF17Qc9j0AQBUsv0uN77sT9wqgI4LHiTLia63_g7yybXIJA8jVqhSjXvpGC0CyI-BKEVQ/s400/Marvin-Gaye.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5193951884643918306" /></a><br />Det finns nästan inga överraskningar längre. Det här inlägget var tänkt att handla om en fin liten japansk utgåva av <a href="http://clk.tradedoubler.com/click?p=23762&a=1337984&url=http%3A%2F%2Fphobos.apple.com%2FWebObjects%2FMZStore.woa%2Fwa%2FviewAlbum%3Fi%3D14151987%26id%3D14151961%26s%3D143456%26partnerId%3D2003">What's Going On</a> som visade sig rymma två obskyra b-sidor som i sin tur visade sig vara rörande förstudier till <a href="http://clk.tradedoubler.com/click?p=23762&a=1337984&url=http%3A%2F%2Fphobos.apple.com%2FWebObjects%2FMZStore.woa%2Fwa%2FviewAlbum%3Fi%3D14151975%26id%3D14151961%26s%3D143456%26partnerId%3D2003">God Is Love</a> och <a href="http://clk.tradedoubler.com/click?p=23762&a=1337984&url=http%3A%2F%2Fphobos.apple.com%2FWebObjects%2FMZStore.woa%2Fwa%2FviewAlbum%3Fi%3D14151969%26id%3D14151961%26s%3D143456%26partnerId%3D2003">Flying High (In The Friendly Sky)</a>. Men någon upptäckt var det ju knappast konstaterar jag nu snopet, eftersom God Is Love (B-side) och <a href="http://clk.tradedoubler.com/click?p=23762&a=1337984&url=http%3A%2F%2Fphobos.apple.com%2FWebObjects%2FMZStore.woa%2Fwa%2FviewAlbum%3Fi%3D14151993%26id%3D14151961%26s%3D143456%26partnerId%3D2003">Sad Tomorrows</a> sedan länge finns på alla nyutgåvor av detta soulhistoriens mest bekymrade mästerverk. Desto bättre. ;-)<br /><br />Lyssna:<br /><a href="http://www.zshare.net/download/111805323d28123e/">Marvin Gaye "God is Love " (B-side)</a> <br /><br />Apropå soul. Låt mig även tipsa om Stanley Cowells utmärkta <a href="http://www.allmusic.com/cg/amg.dll?p=amg&sql=10:wzfexqygldhe">Musa: Ancestral Streams</a> som finns att hämta hem <a href="http://elreza.blogspot.com/2008/03/stanley-cowell-musa-ancestral-streams.html">här</a> på <a href="http://elreza.blogspot.com/">El Reza</a>. Det är troligtvis en av de bästa och mest funkiga solopianoplattorna någonsin, släppt på <a href="http://tobydammitco.blogspot.com/2007/03/ster-om-eden.html">Strata East</a> 1974, genomsyrad av både panafrikansk romantik, värdiga Art Tatum-influenser och, hur sökt den än låter, Marvin Gayes melodiska samhällskritik från åren innan. Låt oss kalla det Marvinism. Och när jag ändå håller på – missa inte heller <a href="http://strata-east.blogspot.com/">Strata East Fan Clubs</a> nya blogg. <br /><br />Här är vad jag lyssnar på annars:<br /> <br />Soldier 5.04 Erykah Badu "New Amerykah Part One (4th World War)" <br />Off and on 3.30 Róisín Murphy "Overpowered" <br />(What Can I Say) To Make You Love Me 5.27 Alexander O'Neal "Hearsay" <br />Hearsay 4.18 Alexander O'Neal "Hearsay" <br />Bass-Ment Theme 3.05 Up Hygh "Raw Fusion Bass_Ment Classics" <br />Freedom Day 6.09 Max Roach "We Insist!: Freedom Now Suite" <br />Tomski (Fredbeat) 7.49 Moss Eisley "Twelve" <br />Nostrand and Fulton 7.10 Freddie Hubbard "Here To Stay" <br />Ne Me Demande Pas Pourquoi 3.47 Nicole Croisille "Saravah for Café Après-Midi" <br />Un Homme Et Une Femme 2.28 Monique & Louis Aldebert "Saravah for Café Après-Midi" <br />Warm Song 3.43 Cal Tjader "The Prophet" <br />Toi 3.45 Cathy Claret "Crepuscule For Cafe Apres-Midi" <br />We Have All The Time In The World 2.48 The Pale Fountains "Crepuscule For Cafe Apres-Midi" <br />Running Away 2.42 Paul Haig "Crepuscule For Cafe Apres-Midi" <br />Waiting For G 5.07 Hans Olding "No Space" <br />If You Knew 3.25 Nicolas Makelberge "Dying In Africa" <br />Perhaps I Never Meet You 5.07 Kazumasa Hashimoto "Euphoriam" <br />Västgöten 3.50 H3fk "Nubiska nätter" <br />Afro Blue 7.12 Jeffrey Smith "Down Here Below" <br />India In Me [Mix 2] 6.32 Cobblestone Jazz "Fabric 34" <br />Achilles (Phreek Plus One Typhoon Mix) 7.10 Antena "Versions Spéciales - Camino Del Sol" <br />Joshua C. 7.15 Woody Shaw "For Sure!" <br />Mundo Pequeno 3.12 Doris Monteiro "Doris" <br />Eu Quero,Eu Quero,Eu Quero 2.04 Doris Monteiro "Doris" <br />Danger Global Warming 4.38 DJ Dolores "I Real" <br />Big Business (Dance Mix) 6.23 David Byrne "The Dark Side Of Disco Vol. 3" <br />I Can't Get Started 7.37 Art Blakey & the Jazz Messengers "Child's Dance" <br />Poolside Bungalow 3.02 Pacific "Reveries" <br />Amorph 5.58 fennesz + sakamoto "Cendre"Tobydammithttp://www.blogger.com/profile/17072355722070028180noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-31253819.post-10797055019093621612008-04-22T18:29:00.022+02:002008-11-13T06:41:23.821+01:00April in Paris<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhHwsxj8S6trZP0xUiG2Sx9egkrC3Ttx8uJoh-RiyDvP8ZIngRig_iz2fxDyzmDG8Mt4dz5Mn93tmPrpIzRi2J_HWo6r9cQw74MMHM4T5mqvixyy_pM04OR5Gm2hBeKtaxg2TvgXg/s1600-h/Metro.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhHwsxj8S6trZP0xUiG2Sx9egkrC3Ttx8uJoh-RiyDvP8ZIngRig_iz2fxDyzmDG8Mt4dz5Mn93tmPrpIzRi2J_HWo6r9cQw74MMHM4T5mqvixyy_pM04OR5Gm2hBeKtaxg2TvgXg/s400/Metro.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5192178789000142978" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjQ4GqkIMP7XNNfXAs_t2e5kqyWI9W1cRqPp0ij73C4HlOcqrT3dAFPlOnYiPCJ_bDAKNfvTAF79pCjw_EgKAfJGYqfYytLTK-nSKyAVGkR785Ho4MYyZlJwjA7GvxQvBFJNPv7xQ/s1600-h/Cafe.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjQ4GqkIMP7XNNfXAs_t2e5kqyWI9W1cRqPp0ij73C4HlOcqrT3dAFPlOnYiPCJ_bDAKNfvTAF79pCjw_EgKAfJGYqfYytLTK-nSKyAVGkR785Ho4MYyZlJwjA7GvxQvBFJNPv7xQ/s400/Cafe.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5192180528461897890" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjDjnqNuarE7ujAwsDOh8zju1rcRcmPnzEcoI5gzHjEKzcktzyNE9ntAe0Rw5ED30BDe13dIRTVUhrR9PaIrZ0CC3urdHrU8nKY2gHvsiMJPU2HnEm86jFwy19J5fEW621N8fmVMg/s1600-h/Frukost.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjDjnqNuarE7ujAwsDOh8zju1rcRcmPnzEcoI5gzHjEKzcktzyNE9ntAe0Rw5ED30BDe13dIRTVUhrR9PaIrZ0CC3urdHrU8nKY2gHvsiMJPU2HnEm86jFwy19J5fEW621N8fmVMg/s400/Frukost.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5192195397638676738" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgcc8MWftwbs-aNCGTETCbIlpmiUn7cPR1I0szZGlpnqjHE4DK-oc0zCkTCDeQwyJ0MSes3kEuUrkwUuUY671OtDLTpqc61T3_SQncvnciZ6BednRlkedsOWHXIjdcymMHVpDstaw/s1600-h/Jazzers.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgcc8MWftwbs-aNCGTETCbIlpmiUn7cPR1I0szZGlpnqjHE4DK-oc0zCkTCDeQwyJ0MSes3kEuUrkwUuUY671OtDLTpqc61T3_SQncvnciZ6BednRlkedsOWHXIjdcymMHVpDstaw/s400/Jazzers.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5192182405362606258" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhLVbxsVJeTFJuMkbSXCBcp-xC3x7PSxfp9-qx-fzc_03PlfAD0Q5J6m-TsnPdImzfltF1CXUXuyDvrXswcg4ACFKUMEnO-RfpTx3VlwPlBXAqDZ2qmDw6LzCSeZvWYBrRztzqo3w/s1600-h/Vespa.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhLVbxsVJeTFJuMkbSXCBcp-xC3x7PSxfp9-qx-fzc_03PlfAD0Q5J6m-TsnPdImzfltF1CXUXuyDvrXswcg4ACFKUMEnO-RfpTx3VlwPlBXAqDZ2qmDw6LzCSeZvWYBrRztzqo3w/s400/Vespa.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5192182748959989954" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhb4Ufb_qFxoeRXUenh_ubRGTGiVYuJfYkcYv8FmQlHV3ZJ8pnIv8Ow2LoGT1u9GtSvlAk8CO57XSfn7wcwRyaaK6NVewasErjrIHz7jan6sxUNE0VtPv9auhe5e02EJ7lxaKEzqg/s1600-h/Trees.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhb4Ufb_qFxoeRXUenh_ubRGTGiVYuJfYkcYv8FmQlHV3ZJ8pnIv8Ow2LoGT1u9GtSvlAk8CO57XSfn7wcwRyaaK6NVewasErjrIHz7jan6sxUNE0VtPv9auhe5e02EJ7lxaKEzqg/s400/Trees.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5192194392616329426" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgH4sEqGOOq6edYYEsW7vMxBmB0gp-n9SYof98_byunHfFs5Wx4XlLMFCJ-_az7MTHb_zYtEx-0yf9XteMdJJY9qEYq2ysZfyAlG9QeQMKel-cJMzRemgbbcjQ0BE3mxnqmvNqQRA/s1600-h/Jazz-Corner.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgH4sEqGOOq6edYYEsW7vMxBmB0gp-n9SYof98_byunHfFs5Wx4XlLMFCJ-_az7MTHb_zYtEx-0yf9XteMdJJY9qEYq2ysZfyAlG9QeQMKel-cJMzRemgbbcjQ0BE3mxnqmvNqQRA/s400/Jazz-Corner.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5192195689696452882" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhTl94vNVS8MCptnWsBAYt3bweFq25SpbjLB5ye4rRhexukVGX09o7UQPO5GweKib2ZFODz0AnbKs6FErHQ7Z73geWKLmUsVrGZTZSwEJDoNZUWEuaAMCJnGi7Q_wnIRpE9RMjrXQ/s1600-h/Gul.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhTl94vNVS8MCptnWsBAYt3bweFq25SpbjLB5ye4rRhexukVGX09o7UQPO5GweKib2ZFODz0AnbKs6FErHQ7Z73geWKLmUsVrGZTZSwEJDoNZUWEuaAMCJnGi7Q_wnIRpE9RMjrXQ/s400/Gul.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5192196102013313314" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEij48jCdqckjxE-eskV3GBZV_ez6PKssjgMXLG-9YVe1c_etTHTBX2UjHYX3ERuTIo88nqi23O0attAzPokiJeNQy9LGI49X0Z3aAeehLr07Bl9vjpNgj7zx0ENJfFH4zUP2tgesQ/s1600-h/Tokyo.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEij48jCdqckjxE-eskV3GBZV_ez6PKssjgMXLG-9YVe1c_etTHTBX2UjHYX3ERuTIo88nqi23O0attAzPokiJeNQy9LGI49X0Z3aAeehLr07Bl9vjpNgj7zx0ENJfFH4zUP2tgesQ/s400/Tokyo.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5192198563029574050" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEizHzuEPdUX26ZxuUzIVeKsaGk9G1fK3mN2nOLrRK3CUqQO4s543ssDOR_BKJpG3zeH4hwPYTn_PG3Aq4BlZv2ZgakOPDvzj8jas2yIYgtKbFV0i1fecSnd0a2NohyFN2yv70KsUg/s1600-h/Ostron.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEizHzuEPdUX26ZxuUzIVeKsaGk9G1fK3mN2nOLrRK3CUqQO4s543ssDOR_BKJpG3zeH4hwPYTn_PG3Aq4BlZv2ZgakOPDvzj8jas2yIYgtKbFV0i1fecSnd0a2NohyFN2yv70KsUg/s400/Ostron.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5192196333941547314" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgdgUYtN7B0b2B5gX89xGct8zxB107RNOgr8-H83foKrJidn6J5FWmypBG0oin8XY6Ovb7ushRR3dgDOA1FH5337cjOzeM73N0KVo8vMNeCsKqwC9nsVxEtde3AK_eTDk89OmurpA/s1600-h/Blue-Note.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgdgUYtN7B0b2B5gX89xGct8zxB107RNOgr8-H83foKrJidn6J5FWmypBG0oin8XY6Ovb7ushRR3dgDOA1FH5337cjOzeM73N0KVo8vMNeCsKqwC9nsVxEtde3AK_eTDk89OmurpA/s400/Blue-Note.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5192194856472797410" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh69vki2h5eqSCAuqNnxNf3yIsZ8reOXrH3oFZbrPCx9lkjYz_krZaUl4abn7vLnsY4PUnNcXAwlqTn5goFlelAl2OT9885-MU1mfrLnaWQcfxjhxsJ4mpwzHdn0CxTqrNuoPc5Wg/s1600-h/Streetart.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh69vki2h5eqSCAuqNnxNf3yIsZ8reOXrH3oFZbrPCx9lkjYz_krZaUl4abn7vLnsY4PUnNcXAwlqTn5goFlelAl2OT9885-MU1mfrLnaWQcfxjhxsJ4mpwzHdn0CxTqrNuoPc5Wg/s400/Streetart.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5192196806387949890" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8d1RoAMmPusNPX0yCLD9ldFPnNfPXLo9yhNY__qLqSuYqL99J6dPoIBf6DD8X17B97DHaLnSFP460bX5CPOOwjTmkq9B9sVn9OTnlFw8Rkgcs2EHSWpsrB_kU5KiMl74lbgKJYQ/s1600-h/Kanalen.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8d1RoAMmPusNPX0yCLD9ldFPnNfPXLo9yhNY__qLqSuYqL99J6dPoIBf6DD8X17B97DHaLnSFP460bX5CPOOwjTmkq9B9sVn9OTnlFw8Rkgcs2EHSWpsrB_kU5KiMl74lbgKJYQ/s400/Kanalen.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5192200444225249746" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj9B3uLP5IJK4cPNjBK5BWUpS9ySE4S-FNOcURla_0EJs_OyTv3BuTXbGqfrQegatAgeB_lAJr61hrCgoErT2Ts3o-xS1H-4xe1KK3PSFUEXa73vBCoompizXvL-Uj9i8KAPLYo3w/s1600-h/Dunord.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj9B3uLP5IJK4cPNjBK5BWUpS9ySE4S-FNOcURla_0EJs_OyTv3BuTXbGqfrQegatAgeB_lAJr61hrCgoErT2Ts3o-xS1H-4xe1KK3PSFUEXa73vBCoompizXvL-Uj9i8KAPLYo3w/s400/Dunord.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5192197029726249298" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg5oVp99dqgE6AyK-0rtLn1bN9TvTQ8_weSHVvaL_JWkA9iNSjIVlJ5yqP3M6ARbryzlAJc4B3eTf6NmH9SgiqjSeHQLzdIuGRV7jTc0xwGD7zJN_dWkn4_GQ_Hbc2CPD3R0wUr4A/s1600-h/Operan.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg5oVp99dqgE6AyK-0rtLn1bN9TvTQ8_weSHVvaL_JWkA9iNSjIVlJ5yqP3M6ARbryzlAJc4B3eTf6NmH9SgiqjSeHQLzdIuGRV7jTc0xwGD7zJN_dWkn4_GQ_Hbc2CPD3R0wUr4A/s400/Operan.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5192197257359516002" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiG_nk3F1t3-H65_f57BfHqh9rMIEOkPajzGsine1IrmmobGWPgIEXjTu9NkU74k_5QUrt9yfzIr59QNXVxblCqO7dbbUP67Ah76P8FF6QbraCxYBSIhgXkLJA8YnKMb-BAnydM9w/s1600-h/Klubb.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiG_nk3F1t3-H65_f57BfHqh9rMIEOkPajzGsine1IrmmobGWPgIEXjTu9NkU74k_5QUrt9yfzIr59QNXVxblCqO7dbbUP67Ah76P8FF6QbraCxYBSIhgXkLJA8YnKMb-BAnydM9w/s400/Klubb.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5192198004683825538" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi04OydTfq74urD0Uwk_Y3930PswpFAugPR653sBujtsnpZjod9psiMX3BNoh4sSz3aXgbq1RYEnQ2gnymf0gCrwmY6nriI2_30vAo927mtxtB3vVxRrEvJerOnQ74lWsw5q9galg/s1600-h/Louvre.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi04OydTfq74urD0Uwk_Y3930PswpFAugPR653sBujtsnpZjod9psiMX3BNoh4sSz3aXgbq1RYEnQ2gnymf0gCrwmY6nriI2_30vAo927mtxtB3vVxRrEvJerOnQ74lWsw5q9galg/s400/Louvre.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5192198193662386578" /></a><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjYB5Vhnc2hj8_L_iQUNGrPbeIPzuWNi6jEr9lX78tFwBzLf3DgK65nwOEZJzPyCfay0gnx4816mF9rOKHypEsXzN19Kp-2sRrOe37wPf6ieP7Geh4XJD-Dte1k4aVoXP7d02VESQ/s1600-h/Milou.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjYB5Vhnc2hj8_L_iQUNGrPbeIPzuWNi6jEr9lX78tFwBzLf3DgK65nwOEZJzPyCfay0gnx4816mF9rOKHypEsXzN19Kp-2sRrOe37wPf6ieP7Geh4XJD-Dte1k4aVoXP7d02VESQ/s400/Milou.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5192199018296107458" /></a>Tobydammithttp://www.blogger.com/profile/17072355722070028180noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-31253819.post-10771412639216679702008-04-17T23:35:00.003+02:002008-04-17T23:51:42.066+02:00Komplettering<a href="http://www.myspace.com/theavalanches">The Avalanches</a> omarbetning av <a href="http://www.belleandsebastian.com/">Belle & Sebastians</a> I'm A Cuckoo – där de helt sonika sätter alltihopa i händerna på en grupp västafrikanska exilmusiker i Melbourne – är inte bara helt genialisk, den hade också varit omöjlig utan arvet från Saravah. Den till synes aparta föreningen av sköra popmelodier och afrikansk folkmusik hade inte låtit som den gör utan <a href="http://www2.odn.ne.jp/airstructures/review%20barough.html">Pierre Barouh</a>. (Jag har inget intresse av att nämna <a href="http://www.vampireweekend.com/">Vampire Weekend</a> i sammanhanget.) Så, nu är det förra inlägget kompletterat och klart. <br /><br />Lyssna: <br /><a href="http://www.zshare.net/download/10704938eaa56dfe/">Belle & Sebastian "I'm A Cuckoo" (Avalanches Version) (ZShare)</a>Tobydammithttp://www.blogger.com/profile/17072355722070028180noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-31253819.post-66398803831637946712008-04-15T23:56:00.020+02:002010-03-07T00:32:14.074+01:00Min vän PierrePå fredag åker jag till Paris. Teambuilding heter det på pappret. Paris Jazz Corner, à la carte-menyer, <a href="http://www.kitsune.fr/">Kitsuné</a>, café au lait, <a href="http://www.colette.fr/">Colette</a>, <a href="http://www.favelachic.com/paris/">Favela Chic</a> och <a href="http://www.palaisdetokyo.com/#/fo3/high/programme/home.inc.php">Palais du Tokyo</a> betyder det i praktiken. Det vore förstås ingen stor sak om det inte var för att jag inte har varit i Paris på över tio år. Intressant nog sammanfaller detta också med att jag just upptäkt ett viktigt kapitel i den franska musikhistorien: <a href="http://www.saravah.fr/_INIT/index.html">Saravah</a>.<br /><br />Enligt myten startade <a href="http://clk.tradedoubler.com/click?p=23762&a=1337984&url=http%3A%2F%2Fphobos.apple.com%2FWebObjects%2FMZStore.woa%2Fwa%2FviewArtist%3Fid%3D3509402%26partnerId%3D2003">Pierre Barouh</a> denna etikett 1966, med en tidstypisk förälskelse i bossanovan och de pengar han tjänade på musiken till Claude Lelouchs film <a href="http://www.imdb.com/title/tt0061138/">En man och en kvinna</a> som han skrev tillsammans med Francis Lai. Som vi alla vet blev <a href="http://clk.tradedoubler.com/click?p=23762&a=1337984&url=http%3A%2F%2Fphobos.apple.com%2FWebObjects%2FMZStore.woa%2Fwa%2FviewAlbum%3Fi%3D129580871%26id%3D129580866%26s%3D143456%26partnerId%3D2003">ledmotivet</a> en exempellös hit och easyklassiker, men framför allt presenterade filmen Barouh – i rollen som Anouk Aimées ex-man – som en bohemisk blandning av <a href="http://www.francevision.com/nsltr/vf14/gains.htm">Serge Gainsbourg</a> och João Gilberto när han uppträder med sin gitarr och framför vad som skulle bli startskottet: den legendariska <a href="http://clk.tradedoubler.com/click?p=23762&a=1337984&url=http%3A%2F%2Fphobos.apple.com%2FWebObjects%2FMZStore.woa%2Fwa%2FviewAlbum%3Fi%3D41536401%26id%3D41536407%26s%3D143456%26partnerId%3D2003">Samba Saravah</a>, skriven av Baden Powell och med texten av Vinicius de Moraes.<br /><br /><br /><object width="640" height="385"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/F9Wx78z6L0A&hl=en_US&fs=1&"><param name="allowFullScreen" value="true"><param name="allowscriptaccess" value="always"><embed src="http://www.youtube.com/v/F9Wx78z6L0A&hl=en_US&fs=1&" type="application/x-shockwave-flash" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true" width="640" height="385"></embed></object><br /><br /><br />På sätt och vis kan jag tycka att Samba Saravah förminskas en aning i kombination med <a href="http://www.imdb.com/name/nm0500988/">Claude Lelouchs</a> tillrättalagda bilder. Samtidigt kan ingen missa att det är den mest lekfullt nyförälskade programförklaring som någonsin gjorts, särskilt när Pierre Barouh namndroppar sina brasilianska hjältar en efter en över Baden Powells osvikliga bossagitarr. Fast nyförälskad? Barouh hade spelat in sin <a href="http://www2.odn.ne.jp/airstructures/review%20barough.html">Saudade (Un manque habité)</a> redan 1960, även denna gång med <a href="http://clk.tradedoubler.com/click?p=23762&a=1337984&url=http%3A%2F%2Fphobos.apple.com%2FWebObjects%2FMZStore.woa%2Fwa%2FviewArtist%3Fid%3D371836%26partnerId%3D2003">Baden Powell</a>, vilket gör den till en av de första utombrasilianska bossorna.<br /><br />Om nu Barouhs tolkningar av bossanovan, givetvis med en omisskännlig fransk chansonbrytning, blev startskotten för Saravah kom etiketten snart att ha en betydligt mer heterogen katalog än så. Den gode Pierre, med ett stadigt kassaflöde från sin filmsuccé, lär ha sagt till sina artister att de skulle ta god tid på sig, känna efter noga, gå på djupet och spela in någonting "som de inte ångrar om ett halvår". Ut kom därför allt ifrån märklig harpsichordjazz av <a href="http://www.dustygroove.com/item.php?id=pccvcvqf4k&ref=browse.php&refQ=kwfilter%3DSaravah%26amp%3Bx%3D14%26amp%3By%3D3%26amp%3Bincl_oos%3D1%26amp%3Bincl_cs%3D1">Baroque Jazz Trio</a> och spräcklig djungeljazz från <a href="http://clk.tradedoubler.com/click?p=23762&a=1337984&url=http%3A%2F%2Fphobos.apple.com%2FWebObjects%2FMZStore.woa%2Fwa%2FviewArtist%3Fid%3D1013220%26partnerId%3D2003">Barney Wilen</a> till klassisk chanson, bistroballader och experimentell konstpop à la <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Brigitte_Fontaine">Brigitte Fontaine</a> i klassiskt <a href="http://clk.tradedoubler.com/click?p=23762&a=1337984&url=http%3A%2F%2Fphobos.apple.com%2FWebObjects%2FMZStore.woa%2Fwa%2FviewAlbum%3Fi%3D194809899%26id%3D194809181%26s%3D143456%26partnerId%3D2003">samarbete</a> med <a href="http://www.artensembleofchicago.com/">Art Ensemble of Chicago</a>.<br /><br />Men vad som framför allt slår mig när jag lyssnar igenom mina två japanska <a href="http://www.amazon.com/Cafe-Apres-Midi-Sravah-Various-Artists/dp/B00005QWGN">samlingsplattor</a> är hur etiketten tycks ha spelat en nyckelroll i framväxten av den starka franska traditionen av världsmusik. Något som alltså började med den unge Barouhs romantiska och oskuldsfulla utblick mot Brasilien för att sedan fortsätta med allt djärvare och exprimentella hybrider av jazz, tropicalia och det nordafrikanska musikarv som kolonialismen hade bränt in i den franska själen. Ett konsekvent genreöverskridande som aldrig tappade känslan för starka melodier och givetvis löpte parallellt med den politiska och konstnärliga radikaliseringen mot slutet av 60-talet. Samt inte att förglömma med framväxten av den franska frijazzen genom bolag som <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/BYG_Actuel">BYG Actuel</a>.<div><br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgcwEHjShnUmgMEqxg45GoUDRKEs0iMHw8FrF4-XdJdUC_dziz1dj_WXVhv9bdTuOI9qmFYHqLPdKWN1YvNXHyPNUWpJLPgDArhtHupuajJT9X9Bxxq9GfVxHNbONh1PjUiVeM-PQ/s1600-h/cd.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgcwEHjShnUmgMEqxg45GoUDRKEs0iMHw8FrF4-XdJdUC_dziz1dj_WXVhv9bdTuOI9qmFYHqLPdKWN1YvNXHyPNUWpJLPgDArhtHupuajJT9X9Bxxq9GfVxHNbONh1PjUiVeM-PQ/s400/cd.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5190239342917298258" /></a><br />Jag kan faktiskt inte hålla mig för skratt när jag tänker på mina kollegors nervösa leenden och flackande blickar när jag sa att jag bokat in dem på en grundkurs i fransk frijazz hos <a href="http://www.parisjazzcorner.com/">Paris Jazz Corner</a>. Nej, jag ska förstås inte tvinga dem. Men Pierre Barouh kommer i alla fall att guida mig genom ett Paris som jag vet håller på att rasa samman och befinner sig långt från 60-talets romantiska vyer, tillsammans med valda delar <a href="http://www.sebastientellier.com/">Sebastien Tellier</a>.<br /><br />Till exempel <a href="http://clk.tradedoubler.com/click?p=23762&a=1337984&url=http%3A%2F%2Fphobos.apple.com%2FWebObjects%2FMZStore.woa%2Fwa%2FviewAlbum%3Fi%3D118575843%26id%3D118576044%26s%3D143456%26partnerId%3D2003">La Ritournelle</a>. (Och <a href="http://clk.tradedoubler.com/click?p=23762&a=1337984&url=http%3A%2F%2Fphobos.apple.com%2FWebObjects%2FMZStore.woa%2Fwa%2FviewAlbum%3Fi%3D272692071%26id%3D272692067%26s%3D143456%26partnerId%3D2003">Divine</a>.) Vilket för oss över till <a href="http://www.africanmusiciansprofiles.com/tonyallen.htm">Tony Allen</a>. Saravah nådde visserligen aldrig ned till Nigeria, men att Fela Kutis afrofunk har ett särskilt starkt fäste i Frankrike behöver man bara åka till Skåne för att bli påmind om. Till <a href="http://www.sofihellborg.com/">Sofi Hellborg</a> närmare bestämt. Hon är Skånes kvinnliga svar på Femi Kuti, renlärigt skolad i världmusikalisk anda efter många år i Paris där hon bland annat spelade med <a href="http://www.morykante.com/">Mory Kanté</a>. Förra året blev jag imponerad av hennes nasala sång och vidunderligt tajta afrofunk på plattan <a href="http://clk.tradedoubler.com/click?p=23762&a=1337984&url=http%3A%2F%2Fphobos.apple.com%2FWebObjects%2FMZStore.woa%2Fwa%2FviewAlbum%3Fi%3D142885013%26id%3D142884980%26s%3D143456%26partnerId%3D2003">To Give Is To Get</a> där både Tony Allen och Timbuktu medverkade. För några veckor sedan kom uppföljaren <a href="http://www.besonic.com/News/g0r0l0t3o0i4454/Sofi-Hellborg-Drumming-Is-Calling.html">Drummig Is Calling</a> i brevlådan och visade sig om möjligt vara ännu tajtare och konsekventare i sin omfamning av afrofunken. Jag kan i och för sig tycka att den konceptuellt sett är aningen svagare än den förra, lite tråkigare helt enkelt, men nickar ändå gillande till Sofis fortsatta expeditioner till Afrika .<br /><br />Här är vad jag lyssnar på annars:<br /><br />A Tonga Da Mironga Do Kabulete 3.23 José Barrense-Dias "Saravah for Café Après-Midi"<br />Joppo & Eno (Pink Alert Re-Rub) 7.37 Antena "Versions Spéciales - Camino Del Sol"<br />Freedom Traveller 6.11 Charles Lloyd "Nirvana"<br />Number One 3.55 Pacific "Reveries"<br />Love Isn't Always On Time 3.41 Pacific "Reveries"<br />Johnny Too Bad (Sleepless Church Dub) 7.41 Allistair "Twelve" <br />Philly Mignon 5.30 Freddie Hubbard "Here To Stay"<br />Here's Where Mary Loved To Be 2.24 The Arcadians "Crepuscule For Cafe Apres-Midi"<br />Message De Noel 3.57 Mikado "Crepuscule For Cafe Apres-Midi"<br />Noelle A Hawaii 3.25 Antena "Crepuscule For Cafe Apres-Midi"<br />Lollita's Back In Town 2.35 The Arcadians "Crepuscule For Cafe Apres-Midi"<br />It Is Now Either 4.15 Artificial Latvasmäki "Fabric 34"<br />Isabel, the Liberator 8.29 Woody Shaw "For Sure!"<br />The Mind Inspector 3.54 DJ Dolores "I Real"<br />E Isso Ai 3.01 Doris Monteiro "Doris"<br />Mas Que Doidice 2.07 Doris Monteiro "Doris"<br />Driva'man 5.18 Max Roach "We Insist!: Freedom Now Suite"<br />Like You'll Never See Me Again Remix ft. Ludacris 3.58 Alicia Keys "Soul Lounge" <br />Time Is Love 3.50 Black Ivory "Don't Turn Around"<br />Don'T Turn Around 3.25 Black Ivory "Don't Turn Around"<br />You know me better (Samim remix) 6.05 Róisín Murphy "You Know Me Better"<br />Espresso Loco 2.54 Francy Boland "Out Of The Background"<br />No Space 6.42 Hans Olding "No Space"<br />So Young 5.35 Nicolas Makelberge "Dying In Africa"<br />Seedy Films 5.04 Soft Cell "The Dark Side Of Disco Vol. 3"<br />C.C. 12.16 Art Blakey & the Jazz Messengers "Child's Dance"<br />Waiting For A Train (Instrumental Dub) 6.11 Moonbase "The Dark Side Of Disco Vol. 3"<br />Camino Del Sol (Todd Terje Remix) 6.44 Antena "Versions Spéciales - Camino Del Sol"<br />Yubimine 6.05 H3fk "Nubiska nätter"<br />Endless 3.20 Kazumasa Hashimoto "Euphoriam" <br />cendre 3.10 fennesz + sakamoto "Cendre"</div>Tobydammithttp://www.blogger.com/profile/17072355722070028180noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-31253819.post-70685437889076640472008-04-10T00:36:00.007+02:002008-11-13T06:41:24.234+01:00PausVill bara kort nämna att jag finns kvar. Det är bara så att jag jobbar ohyggligt mycket just nu, vilket gör att det blir glest mellan inläggen. Häng kvar, spännande saker kommer framöver – till exempel en recension av The Splendor från <a href="http://www.hoob.net/">Hoob</a>. Jag borde vara tillbaka efter helgen. Och mitt i stressen drömmer jag om att ta en paus och sitta på en trappa i New York tillsammans med en jazzdvärg. Precis som <a href="http://clk.tradedoubler.com/click?p=23762&a=1337984&url=http%3A%2F%2Fphobos.apple.com%2FWebObjects%2FMZStore.woa%2Fwa%2FviewArtist%3Fid%3D3564964%26partnerId%3D2003">Ben Sidran</a> – grymt cool i sin klassiska collegelärarstil à la 1979 – på omslaget till <a href="http://www.dustygroove.com/item.php?id=rq9nytxyjs&ref=browse.php&refQ=kwfilter%3DBen%2BSidran%26amp%3Bincl_oos%3D1%26amp%3Bincl_cs%3D1">The Cat and The Hat</a>. För övrigt en mycket bra platta.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEinZz466jCeinI_dPucWvm7PvYFPjI1ADSrgtfhhcmU4KNqKVccUhnYcbnrHEccfIXooLawLJ46VraJFPvl-GSs7ZWWD20JP99UwXQ5OShjbBg7_ox20M_4z_sLJOQxo-Drr-ajzw/s1600-h/sidran_ben~_catthehat_101b.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEinZz466jCeinI_dPucWvm7PvYFPjI1ADSrgtfhhcmU4KNqKVccUhnYcbnrHEccfIXooLawLJ46VraJFPvl-GSs7ZWWD20JP99UwXQ5OShjbBg7_ox20M_4z_sLJOQxo-Drr-ajzw/s400/sidran_ben~_catthehat_101b.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5187379344590151042" /></a>Tobydammithttp://www.blogger.com/profile/17072355722070028180noreply@blogger.com4