söndag, augusti 12, 2007

B och A

Idag är det två veckor sedan Ingmar Bergman dog. Det är en händelse som ser ut som en tanke att jag samma dag började semestern med att läsa Alexander Ahndrolis sjukt underhållande roman Regissören som fritt diktar kring Bergmans omtalade inspelning av Nattvardsgästerna (1962). Just den filmen, djärv och kärv på alla sätt och vis, med Gunnar Björnstrand som plågad präst i ett skugglöst lutherskt kyrkorum, har blivit sinnebilden för Bergmans konstnärskap. "Bergman = världsfrånvänd ångest" har många fått för sig, vilket är en beklämmande fattig uppfattning. Har ingen sett Sommarnattens leende (1955)? Eller En lektion i kärlek (1953)? Eller missade någon julaftonen i Fanny och Alexander (1982)? Personligen tycker jag han var en av de mest världstillvända konstnärer jag känner till.



Rolig är också Regissören där Alexander Ahndoril frossar i en högst världslig Ingmar Bergman som dras med orolig mage och flamsig prestationsångest. Det är kanske främst av allt en fantasisk skildring av just prestationsångest, vilket om något tar ner geniet Bergman från piedestalen (vilket han faktiskt ofta var ganska duktig på själv). I boken får den nervöse regissören ständigt höra skeptiska kommentarer om filmen. "En film om en präst som har förlorat sin tro, hur tråkigt låter inte det?" Att resultatet blev gastkramande vet vi ju, men det är smart av Ahndoril att skriva en komisk bok om en så "allvarlig" film. Bergman lär förresten ha blivit så förbannad vid första genomläsningen att han inte kunde sova på fyra nätter. Sedan skrattade han. Läs den!

(Bland alla de spaltmetrar som annars har skrivits om Bergman den senaste tiden vill jag särskilt rekommendera min gamla handledare Maaret Koskinens nekrolog i DN.)

En annan händelse som ser ut som en tanke är att Michelangelo Antonioni dog exakt samma dag som Bergman. Antonioni – mannen som skapade Äventyret (1959), ett stycke outgrundlig och beroendeframkallande italiensk modernism med Monica Vitti i huvudrollen, och den minst lika klassiska Swinging London-thrillern Blow Up (1966). Det rör sig om en annan av filmhistoriens stilbildare, om än väsensskild från Ingmar Bergman. När den sistnämnde på klassiskt dramatikermanér borrar sig allt djupare in i människan förblir det alltid ett besynnerligt avstånd både mellan karaktärerna och till åskådaren i Antonionis filmer. På sätt och vis är just Blow Up, som handlar om en hipp fotograf som av misstag tror sig ha fotograferat ett mord och förstorar upp bilden mer och mer i jakt på ledtrådar, emblematisk för hela Antonionis konstnärskap: hans besatthet av filmbilden. I hans värld har filmen verkligen förmågan att visa världen på nytt. Ger man den tid kan filmbilden, med kameran som katalysator, uppbara relationer och (mänskliga) samband man annars tenderar att missa. Vi kan komma närmare både oss själva och världen, utveckla vår blick så att säga.

Antonioni var därmed både en mystisk realist och en minimalist som ofta skalade av och koncentrerade sig på enkla utdragna motiv och perfekta kompositioner. Vilket många hatade – till exempel Bergman – och andra älskade, till exempel Tsai Ming-Liang och Gus Van Sant.



Missa heller inte Zabriskie Point (1969), Antonionis mytomspunna skildring av den amerikanska stundetrevolten med soundtrack av Pink Floyd. Och från Bergman då? Förutom de redan nämnda? Gycklarnas afton (1963), Smultronstället (1957), Tystnaden (1963) och Viskningar och rop (1972). Samtliga otroliga.

Well, well, imorgon slutar semestern. Den blev ganska kort. Här är vad jag lyssnar på för att komma igång:

Sketches Of Israel 5.10 Michael Garrick Trio "Moonscape"
Candy 3.24 El Perro Del Mar "Look! It's El Perro Del Mar!"
Sad 2.42 El Perro Del Mar "Look! It's El Perro Del Mar!"
Silent 7.35 The Field "From Here We Go Sublime"
The Rescue 3.10 Nils Berg "Sailors Fighting In The Dance Hall"
Gaucho Skiing 5.26 Nils Berg "Sailors Fighting In The Dance Hall"
Ours is a Time for Falling in 5.06 Mr.Suitcase "The Shame of Being Imperfect"
I Hope Heaven Waits For The Ordinary People 5.30 Dibaba "Songs For Good Life"
A Time For Love 5.47 Jack Wilson "Easterly Winds"
Always 5.30 Jeanette Lindstrom "In the Middle of This Riddle"
Blue Of The Pool 4.54 Donna Regina "Late"
You Better Believe 3.24 Donna Regina "Late"
Construção 6.24 Chico Buarque "Construção"
Cordão 2.31 Chico Buarque "Construção"
Olha Maria 3.56 Chico Buarque "Construção"
LA 3.00 Saoparis "Brasil do Futuro"
Sambinha Do Piscapungha 4.24 Anvil FX "Brasil do Futuro"
Portarait for a golden angel 7.40 Marco Di Marco Chris Woods Sextet "Together in Paris"
Pixinguinha Superstar 5.22 Max De Castro "Brasil do Futuro"
Roda 5.16 CéU "Brasil do Futuro"
Drop It Like It's Hot (feat. Pharell) 4.30 Snoop Dogg "R & G: The Masterpiece"
Gumba gumba 5.21 Cannonball Adderley "Accent On Africa"
Everbody's Talkin' 3.26 Bill Withers "Just As I Am"
Do It Good 2.53 Bill Withers "Just As I Am"
Sweet Wanomi 2.34 Bill Withers "Just As I Am"
Intro (It's Me Again) 1.35 Tweet "It's Me Again"
Iceberg 5.06 Tweet "It's Me Again"
Vienna 17.04 Clifford Jordan "In The World"
From This Tower 6.17 Jeanette Lindstrom "In the Middle of This Riddle"
Love Train 6.08 Dibaba "Songs For Good Life"

2 kommentarer:

souljazz sa...

Äntligen igång igen. Ett tag hände det inte något varken här, hos Jazz på svenska och Weird Science. Svåra abstinenssymptom när alla ens tre favoritbloggar ligger nere men nu är alla igång igen. Thank God.

Tobydammit sa...

Åh, tackar, tackar! Återkommer med en rapport om mitt äventyr på den finska klubbjazzscenen.