Tillbaka med två

Nu har jag dåligt samvete. I drygt en månad har två nya skivor från Moserobie legat på mitt skrivbord och blängt på mig med försummad blick. Vad håller du på med? Du hade ju lovat att skriva om oss?

Ja, och det har bara med för lite tid att göra, jag lovar. För ni är verkligen svinbra båda två. Painbody med Magnus Broo Quartet och Maryland från norska Maria Kannegaard/Håkon Kornstad/Ole Morten Vågan/Håkon Mjåset Johansen. Framför allt Magnus Broo. Någon som kommer ihåg Sugarpromise? Lätt en av de tre bästa skivorna som släppts på Moserobie. Utan tvekan. Så sant som jag skrev följande ord:

Även om plattan inleds och avslutas med fenomenal ensemblejazz ur 60-talets akustiska bok, med flexibla tempoväxlingar, lyhörd dynamik, distinkta teman och orädd improvisation, så är det två personliga stickspår däremellan som förändrar allt. Två melodier som kommer att förändra Jazzsverige (åtminstone lite grann). Två klockrena jazzhits:

1.)”Cochise” – med wah-wah-trumpet och jazzpunkig Motown-fyrtakt, kaxigt trippande på het asfalt med slitna sneakers istället för loafers.
2.)”Alla dansar samba till tyst musik” – nästan lite blyg i sin framtoning, med shufflande vispar, riffbas och gräsdoftande obekymrade improvisationer.

Dessa två låtar allena är en anledning att skaffa den här plattan. Det är till och med en mycket viktig anledning. Det handlar om musik – och det här är så förbannat befriande eftersom jazzen så lätt blir antingen ängsligt konservativ eller ängsligt trendig – som utan ansträngning bara är så mycket sig själv.



Det är kanske en händelse som ser ut som en önskan att Painbody konsekvent fortsätter att odla dessa bästa sidor hos föregångaren. Men egentligen är det en tydlig konstnärlig strategi, Kanske är det den komplexa råenerergin i Atomic som fått Magnus Broo att skala bort den sista virtuosa elegansen från Freddie Hubbard och istället blåsa de mest eldfängda, spräckta, aggresiva, utdragna toner jag hört sedan Charles Tolliver på allvar började omsätta Coltranes modala frasmetodik på trumpet i slutet av 60-talet. Eller glöm det, Magnus Broo låter som sig själv. Att trumpeten har den där smutsiga, fläskiga, vresiga, frustrerade, skadeskjutna tonen, frätt i kanterna, desillusionerad och självsäker på samma gång, i det utomordentligt jazzpunkiga titelspåret är inte svårt att förstå. Men att samma ton – bara vagt förskjuten – finns i balladen Vera Li skvallrar om djupt förankrade känslor. Eller ballad och ballad, snart har den skjutit iväg till ett slamrande crescendo, fast fortfarande lika stramt sammanhållen.

Behöver jag nämna hur intuitivt samspelta bandet är? Hur underbart färgstark Torbjörn Gulz är och hur vass Jonas Holgersson är? Nej, egentligen inte. Ska jag nämna någonting om det livsfarliga med en åtta spår lång jazzplatta? Nej, absolut inte. Låt mig bara säga Africa. Låt mig beskriva hur den bottnar i Jan Johanssons lekfulla inspiration från en nigeriansk begravningsmarsch till Pippi Långstrump och den mörkaste, mest sammanbitna, alienerade och panafrikanska Strata East-jazzen från tidigt 70-tal – alltihopa med Gulz som genialisk samordnare. Låt mig betona att det är ett mästerverk. Ingenting mindre. Aldrig någonsin.

Nu behöver jag knappast tillägga att Painbody är en av årets bästa jazzskivor. Däremot bör jag nämna att den har ett riktigt snyggt Saul Bass-influerat omslag och härmed framföra en redaktionell ursäkt till Mattis Cederberg (apropå kommentarerna här).



Norrmännen imponererar försås inte lika mycket. Går inte, trots att Maryland är mycket bra. Jag kommer ihåg hur Jonas Kullhammar tjatade på mig att upptäcka pianisten Maria Kannegaard för fyra år sedan. Det är hon som leder bandet och står för nio av tio låtar. Samtliga tämligen stillsamma, nästan elegiska, liksom bitterljuva betraktelser, med lagom mycket undertryckta aggressioner, inga regelrätta utbrott, bara några skarpa höjningar av tilltalet på några ställen. Men det jag gillar mest – som jag tror Jonas tänkte på när han rekommenderade henne – är Kannegaards distinkta rytmkänsla, ibland föredömligt enkel och reducerad i riffen. Och givetvis hennes förkärlek för spindelliknande teman med rytmiska skalvandringar, ibland snarlikt Ludvig Berghe.

Ironiskt nog får man säga att Marylands höjdpunkt är Bethesda av Ole Morten Vågan som någonstans lyckas förena ögonblick av John Coltranes andliga ingivelse med kammarmusikalisk fjordluft. Som Jan Garbarek? Javisst.

Här är vad jag lyssnar på annars:

Emil Danenberg 2.53 Stanley Cowell "Musa - Ancestral Streams"
Walking The Blue Beat 4.12 The Blow Monkeys "Animal Magic"
Opening 2.40 Hans Koller Big Band "New York City"
52nd Street 4.29 Hans Koller Big Band "New York City"
Tin Tin Deo 4.06 Roy Nathanson Quartet "Crepuscule For Cafe Apres-Midi"
A Man And A Woman 1.11 Marine "Crepuscule For Cafe Apres-Midi"
Experiment In Fifth 3.35 The Durutti Column "Crepuscule For Cafe Apres-Midi"
Imra 5.56 H3fk "Nubiska nätter"
Seaside Weekend (Escort Remix) 6.13 Antena "Versions Spéciales - Camino Del Sol"
Integrity 4.21 Aretha Franklin "Who's Zoomin Who"
Kilometer 4.18 Sebastien Tellier "Sexuality"
L'Amour Et La Violence 5.23 Sebastien Tellier "Sexuality"
What makes Harold sing? 8.46 Shirley Scott "One for Me"
Criticize 4.11 Alexander O'Neal "Hearsay"
Time Is Right 4.26 Woody Shaw "For Sure!"
Situation (Dub) 5.44 Yazoo "The Dark Side Of Disco Vol.1"
The Jellyfish 3.33 Danny Breaks "Raw Fusion Bass_Ment Classics"
I Wont Race You 4.30 Caural "Raw Fusion Bass_Ment Classics"
It Never Entered My Mind 6.22 Chico Freeman "Spirit Sensitive"
Man From Mars 2.21 Ferrante & Teicher "Colette N°9 (Disc 1)"
Bullets 4.12 Tunng "Colette N°9 (Disc 1)"
Walking In The Sand 2.59 The Flies "Colette N°9 (Disc 1)"
Chateau 4.21 The Brute Chorus "Colette N°9 (Disc 1)"
The Shoes Of The Fisherman's Wife Are Some Jive Ass Slippers 9.38 Charles Mingus "Let My Children Hear Music"
A Clean City 3.52 Nicolas Makelberge "Dying In Africa"
Harrowdown Hill 7.01 Thom Yorke "Fabric 34"
Indo-Jazz Fusions: Gana 2.09 Joe Harriott & John Mayer Double Quintet "Indo-Jazz Suite/Indo Jazz Fusions"
Zombizar 7.17 Barney Wilen "Saravah for Café Après-Midi"
Lorelei (Instrumental) 6.18 Tom Tom Club "Genius Of Love [12"]"
Coco Verde 2.18 Doris Monteiro "Doris"
Vamos Partir Pro Mundo 2.30 Doris Monteiro "Doris"
Mais Um Adeus 2.35 Doris Monteiro "Doris"
East Of The Sun/Love Theme/Sun Dance 10.11 Charles Lloyd "Nirvana"
Am I The Same Girl 3.21 Winsome "This Is Lovers Rock (1978-1988)"