tisdag, maj 08, 2007

Modet att vara mjuk

Milton Nascimento – hans röst driver mig ofta till vansinne. Den är så förbehållslöst sentimental, så sammetslen och högstämd att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Ofta tänker jag på den välkammade fromhet och det självgoda känslosvall som omger den svenska frikyrkovärlden. Och därför gick jag förstås inte när Milton, den brasilianska giganten, kom till Stockholm förra året. Vilket i sig var en kulturhändelse.

Men allt är förlåtet av tre anledningar. 1.) Bossajazzen på debuten Travessia från 1967 med pianisten Luiz Eca och hans Tamba Trio. 2.) Den storartade Courage som släpptes på A&M/CTi 1969 och blev hans första engelskspråkiga skiva, producerad av Creed Taylor. 3.) Clube Da Esquina från 1972, en portalverk inom brasilisansk popmusik, så kallad MPB, och ett stycke tidlös latinsk softrock med Lo Borges som musikalisk sidekick.



Just Courage trollbinder mig just nu. Jag är beredd att placera den på topp trettio. Man behöver nästan bara titta på omslaget för bli slagen i trans av Milton Nascimentos inre övertygelse. Den rymmer också flera av hans mest klassiska låtar: Vera Cruz, Gira Girou, Cançao do Sol, Catavento och Travessia. Fast främst av allt är det en uppvisning av det optimala, tidiga CTi-soundet, skapat under kraftig påverkan av Antonio Carlos Jobims lågmälda komplexitet.

Hmmmm, Eumir Deodatos arrangemang är mättat vemodiga, tar aldrig i för mycket, men viker heller inte tum från att rama in Milton på det där svala kaliforniska sättet. Samtidigt är det hela tiden en livsfarlig balansgång. Hur mycket jag än diggar A&M riskerar musiken ofta att bli enerverande slätstruken. Men här, i mötet med Milton Nascimentos låtskrivarkonst, och framför allt hans kompromisslöst sentimentala sång, är det som om den totala mjukheten blir så mycket större än summan av delarna. Det är modigt.

Dessutom gör Herbie Hancock ett fantastiskt pianosolo i Gira Girou som på något sätt skapar en helt ny kategori: bluesonova. Jag lägger upp den tillsammans med några andra viktiga ingångar till Milton Nascimento.

"Gira Girou" från Courage 1969 (ZShare)

"Gira Girou" från Travessia 1968 (ZShare)
"Tudo Que Voce Podia Ser" från Clube Da Esquina 1972 (ZShare)

Här är vad jag lyssnar på annars:

Sunset Blvd 3.55 Pacific "EP"
Runway To Elsewhere 3.20 Pacific "EP"
Bye-Bye 2.05 Sébastien Tellier "Universe"
He's My Guy 4.14 Sarah Vaughan "With Clifford Brown"
Morning Song 6.54 Don Menza "Morning Song" J
Radio Jolly / Prego Amore (Acapella) 2.05 Jolly Music Vs Erlend Øye "DJ-Kicks"
Lattialla Taas / Venus (Acapella) 1.03 Uusi Fantasia vs Erlend Øye "DJ-Kicks"
2d2f 2.51 Avenue D "DJ-Kicks"
South America (Mr.Suitcase Remix) 6.27 Nicolas Makelberge "Dying In Africa"
From The Rue Vilin 1.02 Max Richter "Songs From Before"
By Picadilly Station I Sat Down And Wept 2.25 Tracey Thorn "Out Of The Woods"
Raise The Roof 4.02 Tracey Thorn "Out Of The Woods"
Verses 1.43 Max Richter "Songs From Before"
La Ritournelle 5.36 Sébastien Tellier "Universe"
Classic 2.45 Sébastien Tellier "Universe"
Tempo De Waltz 6.24 Lee Morgan "City Lights"
Promises promises 1.49 Connie Francis "What The World Needs - Sings Burt Bacharach"
This girl's in love with you/I say a litte prayer 3.08 Connie Francis "What The World Needs - Sings Burt Bacharach"
Trains and boats and planes 2.26 Connie Francis "What The World Needs - Sings Burt Bacharach"
Consolation (Consolação) 8.15 Tamba 4 "We and the Sea Latin"
Aleluia 3.29 Quarteto Em Cy & Tamba Trio "Som Definitivo"
Se Você Pensar 2.08 Quarteto Em Cy & Tamba Trio "Som Definitivo"
Santiago Vazquez:Azul Sangre 5.21 Raphael Sebbag "Beyond Borders Vol.1"
Lil's paradise 6.54 Charles Tolliver "All Stars"
Les Djinns (Trentemöller Remix)/Walk A Mile In My Shoes (Henrik Schwarz Remix) 11.12 Djuma Soundsystem/Coldcut featuring Robert Owens ”M.A.N.D.Y at the controls”
Ours is a Time for Falling in Love (Flow Flux Clan's electro coating demo) 4.24 Mr.Suitcase ”Leftovers CDR ”
My Cherie Amour 2.51 Stevie Wonder ”My Cherie Amour”
Yeah Yeah Yeah 4.53 Rahsaan Patterson ”After Hours”
Share Your Love 3.31 Leon Ware ”Musical Massage”
Body Heat 4.51 Leon Ware ”Musical Massage”
Us v Them 8.29 LCD Soundsystem ”Sound Of Silver”
Randy 2.45 Arsenio Rodriguez & The Afro-Cuban Sound Of Now ”Viva Arsenio!”
Canyon Lady 8.59 Joe Henderson ”Canyon Lady”
Don't Run So Fast 5.09 Rahsaan Patterson ”After Hours” Love Song To A Baby 3.49
Chico Hamilton ”Man From Two Worlds”
Sheltered Life / Fine Day (Acapella) 2.04 Erlend Øye ”DJ-Kicks”
Beautiful Life 8.30 Gui Boratto ”Chromophobia”

6 kommentarer:

Daniel sa...

Håller med dig. Milton är speciell! Du har ju säkert hört den, annars rekommenderar jag hans samarbete med Wayne Shorter på Native Dancer. Har haft en egen liten Shorter-revival på sistone och Native Dancers subtilt solvarma sväng (Oj! Blev lite James Ellroy-aktigt där!) känns ju också helt rätt så här i vårtider...

Daniel sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Daniel sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Tobydammit sa...

Ah, Native Dancer - var länge skeptisk, men kröp till korset och måste säga att jag älskar den. Känns faktiskt mer som en Milton Nascimento-skiva än en Wayne Shorter-skiva. Frågan är om Wayne Shorter någonsin har varit den som har dominerat ett band. Han har alltid varit den som har satt helheten först, vilket på sätt och vis också är hans styrka. Han blev ju rätt snart överkörd av Joe Zawinul i Weather Report, men lyckades ändå lyfta slutresultatet.

Daniel sa...

Du har helt klart en poäng. Shorter tillbringade ju faktiskt drygt 25 år med antingen Art Blakey, Miles eller Weather Report. Hans mest spännade soloabum tycker jag annars är de sista skälvande Blue Note plattorna; Super Nova, Moto Grosso Feio och Odyssey Of Iska. De står ju i ganska skarp kontrast mot den kanske mindre komplexa Native Dancer.

Tobydammit sa...

Verkligen. Man kan ju också hävda att Waynes senaste plattor - efter återkomsten med en nya kvartetten - har en radikal självständighet, komplexa som fasten, även om jag själv inte gillar dem så mycket. På så vis är de ganska lika den underbara Odessey of Iska och Moto Grosso Feio, som verkligt är visionära och "egna" plattor både två. Kanske egentligen mer än Speak No Evil och Adam´s Apple vars jazzhistoriska betydelse visserligen inte går att underskatta. Missförstå mig rätt, jag verkligen ÄLSKAR de två sistnämnda - men där är Shorter innovativ inom ganska så givna ramar, vilket ibland kan vara det bästa som finns.